Sex och Jävligt offside: Oförstörd, ren längtan
Det nalkas återstart och förväntansfulla tider. Veckans lista tar avstamp i allsvensk abstinens och vad som snart stundar.
Återstart (NY)
De första två dagarna in i uppehållet kom jag på mig själv med att tycka det var rätt fint med en liten paus. Jag hörde mig själv säga sinnessjuka saker som “det ska bli skönt att få släppa det i några veckor”. Så här i efterhand borde jag såklart ha förstått bättre.
Nu går man här på semestern i en febrig, himmelsblå abstinensdimma, precis som det nästan alltid är den här tiden på året. Enbart temporärt avhjälpt av diverse sommarförströelser; detta funkar emellertid bara för stunden innan tankarna obönhörligen åter vandrar mot MFF-mark. Till slut påminner det mesta mig om det jag saknar mest. Mannen i glasskön liknar en ung Jörgen Ohlsson litegrann. Bodø/Glimt-dekalen på den norska campingvanen i Bohuslän får mig att tänka på Erik Botheim i gott och väl en timme.
Jag har blivit galen - i år igen. Trösterikt nog finns botemedlet precis runt hörnet. Det nalkas. På söndag kör vi igen.
Förväntan (NY)
När ljuset i uppehållstunneln nu kan skönjas har en känsla av gränslös förväntan inför höstens äventyr istället infunnit sig. Likt känslan dagarna innan en efterlängtad semesterresa är det nästan nu allt är som allra finast. Oförstörd, ren längtan och ett pirr i magen när tanken på vad som stundar slår en.
Med ett Champions League-kval runt hörnet och jakten på ytterligare ett SM-guld framför oss känns det viktigt att passa på att njuta av precis den här stunden, exakt just nu. Innan förväntningarna möter verkligheten.
Den svenska föreningsdemokratin (NY)
Efter att ha konsumerat stora delar av europamästerkapet och därmed motvilligt även det haveri som VAR fortsatt alltjämt är vore det enkelt att låta mörkret som den moderna fotbollen utgörs av omsluta en. I sommar har jag dock beslutat mig för att välja glädjen och blir därför istället varm i hjärtat av att denna skit fortfarande inte är välkommen i svensk fotboll.
Vi ska vara så fruktansvärt glada över det vi har och för alla de som kämpar för att det så ska förbli. Ta det aldrig för givet.
Derek Cornelius (NY)
Som småbarnsfar som prioriterar en god natts sömn över det mesta annat att göra, har jag såklart inte sett en bildruta livesänd Copa América-fotboll de senaste veckorna, min önskan om att se Derek spela fotboll till trots.
Däremot har jag Twitter, en sökruta på Google och snabbt eskalerande allsvensk abstinens, varför jag har roat mig med att läsa kanadensiska trådar med omdömen och se extended highlights från matcherna. Och herregud vilken fotbollsspelare han är, Derek. Det är uppenbart att han har ytterligare nivåer än Allsvenskan i sig och vi får nog passa på att njuta så länge det varar.
Förhoppningsvis har vi en höst på oss.
Niklas Moisander (NY)
Tillbaka i spel efter ännu en längre skadefrånvaro. Det är bara att hoppas att Niklas får vara hel framöver, jag tror nämligen att han kan bli viktig under hösten. Antagligen inte som startspelare särskilt ofta, men som avlastning, vikarie och framförallt som ålderman med busslaster av rutin och finskt lugn. Särskilt i europaspelet.
Tänk er ett avgörande play-off-möte och föreställ er samtidigt Niklas Moisanders iskalla ansikte i spelartunneln, strax innan avspark. Visst kände ni också pulsen gå ner och att det blev lite lättare att andas?
Öppnade fönster (NY)
Igår öppnade det svenska transferfönstret, vilket brukar innebära att sillysurret drar igång på allvar. Det ska bli synnerligen spännande att se hur transferpusslet läggs de kommande veckorna, känslan är att såväl Henrik Rydström som Daniel Andersson gärna ser så lite ruljans som möjligt. Sead Haksabanovic har redan anlänt och det går ju inte att inte misstänka att detta är en proaktiv handling inför Sebastian Nanasi himmelsblå farväl. Jag ser gärna förstärkning på offensiv högerkant, men annars håller jag gärna mest hårt i det vi har. Spännande, som sagt.
OFFSIDE
Jag har som sagt tagit ett beslut om att välja glädjen i sommar och den himmelsblå skyn ser från min horisont ganska molnbefriad ut. Pontus Jansson-gate får lyckligtvis nog betraktas som överspelad och inte mycket annat upplevs som besvärande för närvarande. Det finns som sagt en känsla om lugn före storm över tillståndet just nu, säkerligen på både gott och ont.
Egentligen är det bara den sena kvitteringen för Alingsås i damernas sista hemmamatch innan uppehåll som gnager lite. Alingsås verkar vara svinbra, så ingen skam över krysset på så vis, men det var ett ypperligt tillfälle att täppa till avståndet uppåt som missades. Tråkigt, men höstsäsongen är lång. Och kanske till och med kul med lite spänning för damerna för första gången sedan återstarten?