Sex och Jävligt offside: Siffror, semestersordin och svida för sporten
Sommaruppehåll i tabelltopp. Ändå tog vi inte semester från allsvenskan med den bästa av magkänslor.
Inte läge för ... ja, inte läge för särskilt mycket alls, eller vad säger du, käre läsare? Dagens lista ägnar sig därför åt en liten siffersummering, och försöker därefter att sortera tankarna en smula.
2,46: Poängsnitt (NY)
Sedan 16-lagsserien infördes år 2008 har ingen allsvensk seriesegrare kommit upp i mer än 67 poäng. De lag som mäktat med detta är dels vi själva år 2010, och dels AIK 2018. Denna slutpoäng motsvarar ett snitt på 2,23 per match. I år har Malmö FF just nu 32 pinnar på 13 matcher – vilket ger 2,46 i snitt. Skulle detta bibehållas året ut summerar vi ihop 74 poäng. Det lär räcka en bit.
81: MFF-målskyttar på nya Stadion (NY)
Häromveckan fick vi en ny premiärmålskytt. Hugo Bolin, som ju fyra dagar senare sedan passade på att pricka in ett mål till, blev allsvensk Malmö FF-målskytt nummer 81 på nya Stadion. Och den andre nye i år, efter Erik Botheim.
34: Antal mål (NY)
Rekordet för antal gjorda mål under 16-lagsserien är 75. Så många gjorde Hammarby säsongen 2019. 2,5 i snitt, med andra ord. Malmö FF har just nu gjort 34 mål på 13 matcher = 2,61 i snitt. Håll snittet året ut och vi gör 78 den här säsongen. Även detta lär räcka en bit.
9: Hörnmål (NY)
Hörnorna, detta gamla sorgebarn, har plötsligen utmejslats till ett sylvasst anfallsvapen. Hittills räknar jag till nio allsvenska hörnmål i år. Kiese Thelin har nickat och klackat, Botheim har styrt skott, tryckt in retur och gjort mål på volley, Cornelius och Pontus Jansson har nickat och AIK har gjort självmål.
10: Skytteligaledarens antal (NY)
Tror att många av oss förträngt att det klagades en del på Isaac Kiese Thelin ifjol. Precis som vanligt är han en pålitlig målskytt, och toppar skytteligan på 10 mål så här långt.
8: Hållna nollor (NY)
Häcken, Elfsborg, Norrköping och BP har lyckats. AIK, Djurgården, Värnamo, Hammarby, Kalmar, GAIS, Västerås och IFK Göteborg har det inte. Förmått göra mål på Malmö FF, alltså. Visst har vi i några fall våra motståndares oförmåga att tacka, men åtta hållna nollor på tretton matcher är oavsett vilket en imponerande siffra.
Det har varit några dystra dagar. Mycket fram och tillbaka med anklagelser och vändningar och skärmdumpar av chattar som kanske inte är kompletta. På andra klubbars forum här på svenskafans både gottar och förfasar man sig. Man gör listor över Malmö FF:s förbrytare och förbrytelser och Tycker Väldigt Illa Om. Tss, fnyser nu du, käre läsare, och frågar dig vad vi bryr oss om vad andra lags anhängare tycker eller sysslar med. Och nej, det behöver vi kanske inte lägga nån vikt vid. Men skala bort alla överdrifter, konstiga slutsatser och det som emellanåt slår över i ett lite märkligt och till synes oresonligt hat, och det finns ändå där, nånstans längst nere under allt ovett, en poäng. Och det är denna: Malmö FF pratar gärna om sin värdegrund. Men hur lever man den?
Jag inser att detta är en infekterad fråga. Jag inser att man kan tycka olika. Jag inser att det finns de som tycker att Anders Pålsson pratat alldeles för mycket, och/eller att Pontus Jansson är utsatt för en konspiration, att han inte gjort nåt farligt och är orättvist uthängd. Och jag inser att det i andra ringhörnan finns de som tycker (eller i alla fall tyckte) att denne ikoniske spelare ska ut ur klubben.
Det har funnits tillfällen när jag tycker att föreningen hanterat svåra, jobbiga situationer bra. När en ung man i derbyt 2011 vandrade in på plan och knuffade Pär Hansson var det inget tjafs om kaströrelser eller att man kanske möjligen ändå inte med hundraprocentig säkerhet kunde säga exakt vilken läktarsektion planinkräktaren eller smällaren som föregick honom kom från. "Vi kommer utan protester att acceptera de påföljder som det kan komma att ge”, skrevs det på mff.se. Även Sarfo-soppan tycker jag man, i stort sett, agerade rimligt i. Under förundersökningen var spelaren avstängd. Just efter nyår var han visserligen under några dagar tillbaks i träning, men när nya uppgifter kom fram stängdes han av igen och när domen föll blev han avskedad.
Vi protesterade inte mot de 0-3 2011. Vi spelade inte vårt dyra nyförvärv hösten 2017. Individerna fick såklart sina straff. Men deras handlingar sved även för sporten i stort.
Efter Sergio Peñas rattfylla ifjol gav klubben honom böter. Men någon avstängning från match blev det inte. Det tycker jag det borde blivit.
Det går förstås att diskutera, och återstår också i viss mån fortfarande att se, hur mycket fel Pontus Jansson gjort och hur mycket orättvisor han eventuellt är utsatt för. Nej, jag tror förstås inte heller att han är nazist eller antisemit. Det är han såklart inte. Och att Malmö FF tar det lite lugnt och gör en egen utredning innan beslut känns rätt; det finns ingen anledning att stressa genom detta.
Människor som förstår sig på juridik säger att det är tveksamt om Pontus Jansson ens borde namngivits i den här förundersökningen. Och så är det kanske. Men oavsett vad mer som kommer fram eller bekräftas eller dementeras: det råder inga tvivel om att det varit dumt och olämpligt att vara med i de där chattarna. Det vet och säger Pontus Jansson själv. Och är, som det brukar heta, ångerfull. Så att peka på att annat i den här röran eventuellt hanterats felaktigt känns som den typen av amen durå-argumentation som andra klubbar kan ägna sig åt. Inte Malmö FF. För fel har begångets av en av våra representanter. Det ska vi stå för.
För tillbaks till det där med värdegrunden. VärdeGRUND. Något som annat baseras och byggs på. Den övertrumfar sporten; är på ett grundläggande plan mer viktig än resultatet i enskilda matcher.
Därför är min synpunkt – och märk väl, det är en synpunkt, inget annat – att om Malmö FF nu har en värdegrund, då måste Malmö FF också agera på ett sätt som syns, märks och svider när det bryts mot denna grundläggande princip. Det duger i mina ögon inte att komma med interna bannor och böter. Jag är generellt sett ingen vän av signalpolitik – men jag tycker ändå att det är en markering i den stilen som krävs här (och som egentligen borde gjorts även i Peña-fallet - jag tycker alltså inte att tillvägagångssättet där ska fungera som nån sorts prejudikat).
Jag tycker alltså att sånt här rent symboliskt ska svida för sporten. Jag vill mena att brott mot värdegrunden måste få en tydlig, synlig och kännbar påföljd, en påföljd som man inte slirar kring eller fipplar bort för att vi vill ha alla spelare tillgängliga. Exakt vad för påföljd? Ja, vi ska väl avvakta den där internutredningen, men exempelvis en tids avstängning från matchspel. Du, käre läsare, ser kanske ett sådant straff som meningslöst och dumt godhetssignalerande. All respekt för det i så fall. Men om det inte framgått hittills är inte det primära här hur Pontus Jansson ska straffas. Detta är först och främst och i huvudsak en fråga om Malmö FF:s trovärdighet. För mig personligen är det viktigt att min förening inte bara pratar pratet, utan också vandrar promenaden. Jag tycker att det måste göras markeringar. Och det känns falskt att gaffla om värdegrund om det som har högsta prioritet ändå alltid är att sätta slagkraftigast möjliga lag på planen.
Malmö FF måste visa sin omvärld att man menar allvar med sin värdegrund, och att denna faktiskt är viktigare för föreningen än ett par potentiella poängförluster för representationslaget. För det är den väl ... ?
