Sex och jävligt offside: Sommaruppehållets leende
Hastigt och alldeles oerhört lustigt ligger vi plötsligt först i tabellen. En match återstår visserligen innan speluppehållet, men det är inte utan att man just nu närmar sig sommarstiltjen med ett leende på läpparna.
Serieledning (NY)
Det är egentligen inte så värst länge sen sist. Inte ens två månader sen, faktiskt. För efter årets första allsvenska omgång var det Malmö FF som, i kraft av en målskillnad på 3-1, befann sig i allsvensk serieledning. Men det är klart, det är lätt att tycka att första omgången inte riktigt kan räknas i det här sammanhanget. Men i alla fall: Nu har det spelats elva omgångar och vi leder på riktigt (om än med ett litet förbehåll - se punkt 6 nedan). Så titta här ute i högerkolumnen, eller på text-tv:s sida 343, eller på svenskfotboll.se. Det är en tingens ordning man inte riktigt kan se sig mätt på. Och det hade ju onekligen varit väldigt fint om den där ordningen kunnat stå sig över sommaruppehållet.
Moderna tider (NY)
Jag minns en lång utlandsresa i början av nittiotalet, då jag traskade in på nån sorts televerk och bad telefonisten där att ordna med ett collect call hem. På en raspig, hackig linje fick jag berättat för mig att vi dagen innan spelat 2-2 hemma mot Öster, efter att Pål Lundin älgat upp på en övertidshörna och Liatorparn Persson tryckt in kvitteringsbollen. Ja, ni hör. Det var en annan tidsålder.
Nu då? Nu åker man bort, ansluter till hotell-WiFi:t, kör igång sin CMore-app och ser Guillermo Molins drömklacka in bollar. I både realtid och hög upplösning. Sen kan man förstås undra vad jag skulle utomlands att göra om jag ändå bara skulle sitta inne på hotellrummet och glo på ipad:en. Det är i så fall en berättigad undran ... men samtidigt också en helt annan fråga. Hursomhelst, tiderna förändras. Allt var inte bättre förr.
In från kylan (NY)
Nej, det är inte det gamla Mockba Music-örhänget jag syftar på här, utan snarare på den delvisa förskjutning som skett i MFF-truppen under den senaste månaden. Plötsligt är Magnus Wolff Eikrem magnifik igen, och redan i topp i allsvenskans assistliga. Adu sprider nästan samma lugn omkring sig som hösten 2014. Pa Konate är numera rå-ordinarie. Och för Tobias Sanas del tycks Ullevi-incidenten sammanfallit med startskottet till en formtopp.
Kári Árnason (NY)
Placeringssäker, lugn och stabil, idel vunna nickdueller, och dessutom plockade han bort Jesper Karlssons friläge när det klabbades på annat håll i vårt försvar. Kári Árnason var i mina ögon en av de bättre hemmaspelarna i måndags, och han har spelat alla matcher utom en (avstängd mot Djurgården) i det försvar som så här långt släppt in minst mål i hela allsvenskan.
Landslagsspelare (NY)
Jag tycker mig minnas en tid då VM/EM/Copa America-spelare framstod som ouppnåeliga halvgudar som endast omtalades med vördnadsfullt darr på rösten. Nu står två av världens största landslagsturneringar för dörren, och Malmö FF är representerade med inte mindre än tre spelare. Det är värt att notera.
Snabba besked (NY)
Rent generellt är känslan att vi är ganska snabba på att ösa galla över förbundet, dess långsamma beslutskvarnar och sega processer. Men oavsett vad man tycker om själva innehållet i Besvärsnämndens återkoppling (som alltså berörde tillämpningen av det befintliga regelverket, och inte huruvida detta regelverk kan anses, exempelvis, dumt eller orättvist) på IFK Göteborgs överklagan: vad gäller ren snabbhet kan man i alla fall inte klaga. Göteborg lämnade in sin skrivelse i torsdags, och igår kom beslutet.
Nu är eventuellt inte sista ordet i denna fråga sagt. IFK har fram till den 7 juni på sig att överklaga till nästa instans, som är Riksidrottsnämnden.
Har vi offsideviftat färdigt åt det som berörs i punkt 6 ovan? Det känns lite så. Nog om det här och nu.
Låt mig istället lägga pannan i djupa bekymmersveck över skadeläget. Alla fyra ljumsksjuklingarna missar Östersund, och nu är tydligen även Adus och Sanas medverkan i farozonen. Nån måtta får det vara.
