Sex och jävligt offside: Spekulationernas tid är här
Silly season och kvaloro - supercupen i all ära, det börjar bli dags att fundera på 2014.
Vinst i Supercupen (NY)
Ingen optimal planering av förbundet, och ett namn som kanske inte riktigt kapslar in den atmosfär som rådde kring mötet med Svenska Cupen-vinnarna från Göteborg. Icke desto mindre: ännu en vunnen titel, ännu en tydlig markering var skåpet ska stå. 3-2 var i underkant. Vi borde stängt matchen tidigare. Men nu blev det förstås ändå festligt att det avgörande målet kom på övertid. Och John Alvbåge, som såklart är betydligt roligare när han boxar in bollar i eget mål än när han försöker ironisera kring Barcelonaspel eller skämta om bearnaisesås, fick stå där med nesan. Vilket han, det ska erkännas, utan vidare prut också gjorde, utan undanflykter.
Champions League-kval (NY)
I juli nästa år är det dags för nästa försök att nå Champions League. Kollegan Peter Lind uppmärksammade seedningsförutsättningarna i en utmärkt genomgång här. I helgen vann Strömsgodset norska ligan, vilket gagnade våra chanser att hamna på ”rätt” sida i seedningen. Men som Peter påpekar är läget inte särskilt ljust. Å andra sidan kan man se positivt på det hela: blir vi oseedade då vi stiger in i turneringen OCH ändå lyckas överleva vår första kvalrunda innebär det att vi i praktiken övertar vår motståndares seedningskoefficient. I så fall finns det alltså chans att vi hamnar på den seedade sidan i den näst sista kvalomgången innan Champions League. I år har vi ju till exempel den trösterika solskenshistorien om Shakhtyor Karaganda från Kazakstan. Med en UEFA-koefficient på ynkliga 2941 slog man i andra kvalomgången ut BATE Borisov (som tagit sig till CL-gruppspelet ett par gånger de senaste säsongerna) och lottades mot albanska och icke-seedade Skenderbeu i tredje omgången. Dem slog man såklart, och sen var man blott en hårsmån från att också besegra Celtic i sista playoff:et innan CL. Nu tröstar sig kazakerna med Europa League-gruppspel.
Emil Forsberg (NY)
Det var ett tag sen han gjorde mål. Men i Supercupen följde Emil Forsberg följde upp sin rökare mot Göteborg i augusti med två nya strutar. En prima avslutning på året för ett alldeles utmärkt nyförvärv. Och så hoppas jag att han inte stör sig alltför mycket över att Giffarna missade i kvalet mot Halmstad.
Tokelo Rantie (NY)
Han kom hem, firade guldet och pratade om att Malmö kändes som hemma. Just efter att guldet säkrats mot Elfsborg lade han upp ett foto av en dator med matchbilder på skärmen och kommentaren ”di blae all the way”. Och nu i helgen, äntligen, fick han göra sitt första mål för Bournemouth. Spektakulärt, såklart - det är ju trots allt Tokelo Rantie vi pratar om. Ta en titt här.
Silly season (NY)
Mjällbys Mahmut Özen. Astrit Ajdarevic. Till och med HIF:s May Mahlangu. Säsongen är slut, och nya namn inför nästa år är i luften. Helt säkert stannar de flesta där, de blir aldrig verklighet, aldrig mer än spekulationer. Men visst lär det värvas. Kanske från allsvenska konkurrenter, kanske från utlandet - och i det senare fallet blir det då spelare som de flesta av oss aldrig hört talas om. Men det kan ju som bekant bli bra ändå. Och allt detta är vad som utgör silly season, den företeelse som håller nervtrådarna i rörelse under den spellediga årstiden.
U17-landslaget (NY)
Med tre MFF:are i laget - Sixten Mohlin, Mirza Halvadzic och Erdal Rakip - blev Sveriges U17-landslag tredje bäst i världen. Helt enkelt makalöst, och rätt så hoppingivande.
Jiloan fick inte riktigt den avtackning han hade förtjänat. Knappt 2800 trotsade regnet och orkade ta sig till stadion för att se supercupfinalen och vinka av vår lagkapten. Själv var jag inte en av dem. Istället åkte jag ut till föräldrahemmet för att fira Fars Dag, en konstruerad högtid som i jämförelse får Supercupen att framstå som ett under av oumbärlighet. Visst låg matchen på en icke-optimal tidpunkt. Men det känns inte riktigt rätt att bara peka finger åt förbundet. Deras kassa timing borde inte vara tillräckligt skäl för att utebli. Så jag böjer huvudet i skam och vinkar med veckans offsideflagga åt mig själv. Den får jag för en direkt svag och oförsvarlig felprioritering.