Lagbanner
Sex och Jävligt Offside - Syrran på plats
Poängräddaren jublar!

Sex och Jävligt Offside - Syrran på plats

Veckan som gick bjöd på ett frustrerande klassikermöte och en för mig oväntad ståplatsdebutant.


Storasyrran (NY)
Min storasyster Karin som aldrig varit jätteintresserad av fotboll och MFF chockade mig häromveckan då hon tillkännagav att hon minsann skulle se sin första match på Stadion. Tillsammans med min svåger hade hon blivit ditlockad av vår kusin och hennes man som är inbitna MFF-supporters. Inte nog med detta, Karins debut skulle ske på ståplats - mot IFK Göteborg. Jisses...
Själv jobbade jag men följde med viss bävan matchen via de kanaler som stod till buds och jag uppfattade saker som bengaltifo, jättefrustration och inkastade föremål i första halvlek. Sedan såg jag andra halvlek på tv och fick se känslostormarna och slutligen glädjekaoset efter kvitteringen. Jag undrade onekligen hur syrran hade uppfattat detta galna spektra av masspsykos och när jag frågade svarade hon lugnt "Det var häftigt, det blir nog fler gånger". Nästa gång får vi gå tillsammans.

Martin Olsson (NY)
Den som minns säsongen 2010 minns säkert Jeffrey Aubynns högst sporadiska, men ändå viktiga input i truppen. Han spelade sällan, men höll sig professionell och redo när chanserna kom. Han var inte längre en startspelare, men likförbannat väldigt viktig.
Martin Olsson anno 2023 är något liknande. Ett rutinerat proffs som kommer in med ojämna mellanrum och gör det han skall och som i söndags, lite till. Målet mot IFK Göteborg var magnifikt. Sinnesnärvaron och behärskningen när han tar emot, tittar upp och snärtar upp bollen i en perfekt båge i bortre burgaveln är exceptionell. Och ja, just det, sedan blev han landslagsman igen!

Aldrig ge upp (NY)
Nej fy tusan, bra var det verkligen inte i söndags och första halvlek är väl något som bör användas som skolexempel på hur vi INTE skall spela framöver. Men tack och lov är laget inte sämre än att vi kan ta oss samman och komma tillbaka.
MFF är väldigt svajiga sedan det tidiga sommaruppehållet och jag misströstar mer och mer när det kommer till att ta guld i år, men en sak är tydlig så här långt och det är att vi i alla fall inte kommer att ge upp förrän den den tjocka damen sjunger.


 Brittsommar (NY)
Inte direkt MFF-relaterat, men för mig som (så många andra) fick sin semester spolierad av synnerligen ostadigt väder är det trevligt att få några extra sommardagar i september. Igår var jag ledig och åkte ner till Sandhammarens paradisstrand på Österlens sydost-spets och promenerade en mil, badade flera gånger och slumrade till en stund i min ensamhet på jättestrandens dyner.
Himlen var blå och stranden var vit. Naturens eget MFF-tifo.


Stefano Vecchia (NY)
Jag tror det är väldigt viktigt för MFF:s slutspurt att Stefano Vecchia är tillbaka. 
Hittills har han matchats sparsamt sedan han kom tillbaka efter sin långa sjukfrånvaro, men jag tycker att han tillför varje gång han kommer in på plan. Han har ett driv med bollen och en teknik kombinerad med tyngd som saknas lite hos de andra offensiva mittfältarna.
Dessutom har han ju en högerfot som vet var målet är beläget. Jag hoppas "Arne" är redo för startelvan efter landslagsuppehållet, han behövs!


Landslagsuppehåll (NY)
Nej, det är sällan man gläds åt denna företeelse, men nu känns det faktiskt som om Malmö FF behöver en paus för att samla ihop styrkorna och bringa lite ordning och reda i leden.
Vi har, handen på hjärtat, om man vill vara snäll varit ojämna sedan sommaruppehållet och vill man vara brutalt ärlig har vi faktiskt till största delen varit dåliga. Det är helt enkelt bara bra att vi får tid att få igång Vecchia på allvar, försöka hitta en hållbar högerbackslösning, vila slitna ben och få ordning på vår inneffektiva offensiv. När serien väl startar igen vill jag se ett fräscht och hungrigt MFF som på allvar går för titeln och inte det vilsna misch-masch vi sett under sensommaren.

Under veckan som gått förlorade jag en fantastisk kompis och det är inte så mycket mer att säga än att det var åt helvete för tidigt och att jag är otroligt ledsen för hans familjs skull. Och min egen såklart, det är tomt nu.
Bengt var i München 1979 som MFF-supporter, men som spelare hamnade han i HBK.
Han fick även en egen måndagstext för nio år sedan.
Vila i frid min vän.
 

Pontus Kroon2023-09-06 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF