Sex och jävligt offside: Tittarfest och den som spirar
Veckans lista tillåter sig att svepas med i de översvallande positiva vågor som så ogenerat rullar in.
Optimismen (NY)
Känner ni den? Hur den spirar? Hur den tränger genom både här och där? Nej, jag pratar inte om våren. Inte riktigt än. Jag pratar om att spelarna, Åge, folk runt laget, säger att det ser ännu bättre ut i år. Att rapporterna från Florida mest låter som lovsånger, att nyförvärven är perfekt castade för sina roller, att bettingsajterna nätt och jämnt ger pengarna tillbaks till den som tippar Malmö FF som allsvensk seriesegrare 2015.
Nåja. Jag överdriver lite. På ett sätt känns allting så bra att min inre Svartsynsman kanske borde sticka fram huvudet och påpeka att illusionen snart brister. Men nej. Domedagstankar hålls lätt i schack just nu, i denna tid av översvallande optimism.
11 dagar kvar (NY)
Apropå det där med optimismen ovan: Idag är det faktiskt bara 11 dagar tills tävlingssäsongen drar igång. Och det gör den alltså utan att den överväldigande majoriteten av alla ni som läser det här sett en enda träningsmatch live. När hände det senast, frågar man sig? Assyriska, som kvalade sig kvar i Superettan med ett nödrop i höstas, står för motståndet. Gamle MFF-bekantingen David Durmaz återfinns i klubben som fick storstryk, smått penibla 1-8, mot Hammarby för ett par veckor sen. Men å andra sidan slog Degerfors med 2-1 i fredags.
Oavsett vilket, omöjligt känns det inte.
Halstinostalgi (NY)
Det är fortfarande väldigt sorgligt att han lämnat. Men han har ju onekligen synts en hel del i Floridarapporteringen ändå, den gode Markus Halsti. Man skulle ju då kunna tänka sig att han helst pratat om sitt nya liv och lag … men, som den genuine hedersman han är, har Halsti, till synes godmodigt och med glatt humör, ställt upp, pratat och tyckt till om dagens Malmö FF och det som komma skall för hans gamla lag. Hedersman var ordet.
Simon Kroon (NY)
För två år sen var det knät som spökade under Bradentonlägret (en befarad meniskskada, en misstanke som om jag minns rätt dessbättre visade sig vara inkorrekt). Nu har Simon Kroon ljumskproblem. Han kommer ändå med på den här listan, dels för att han var det tydligaste utropstecknet under den slut-fjärdedel av DC United-matchen jag lyckades se i fredags. Och dels för att han besitter en ännu större potential än vi hittills sett. Och till sist, naturligtvis, för hans beundransvärt tillbakalutade framtoning. Och så ska vi ju heller inte glömma att han är den ene av blott två MFF-spelare som någonsin gjort mål i en Champions League-match. Bara en sån sak.
Rak serie (1)
Tänkte eventuellt avsluta denna lilla långkörare på listan - det är tredje veckan i rad nu - med att konstatera att de två uslaste förslagen på ny serieordning är bortröstade. Förhoppningsvis för alltid. Detta hände förvisso i förra veckan, så nån nyhet är det inte. Men jag tycker ändå att det är på sin plats att säga Tack för att det inte blir nåt av med varken tiolagsserie eller den bisarra konstruktion som skulle innebära att serien klyvs i två delar halvvägs in. Må vi lära av historien, och aldrig försöka återuppliva 1991-92 igen.
Årskrönikan (NY)
Tidigt åttiotal. En tid utan internet, och därmed en tid där information om precis allt inte var tillgänglig precis när som helst. Därför tog jag under några tidiga höstveckor - och tonår - med jämna mellanrum bussen in till centrum och tittade, frågade, suktade, förgäves efter den LP som någon i nåt P3-program lovat skulle dyka upp snart. Och så, en fredag hängde den då där, i skyltfönstret på Record Heaven (butiken på Engelbrektsgatan, just där gatan tar slut vid Gustav Adolfs Torg, som likt stadens andra skivaffärer hade alla LP-nyheter exponerade via nån sorts sinnrikt hängsystem som utnyttjade fönstrets fulla höjd). Jag köpte, tog bussen hem, tog med darrande fingrar ur skivan ur Record Heavens snygga skivpåse, drog ur konvolutet, tittade på bilderna på innerfodralet, lärde mig låttitlarna. Och lyssnade med andakt.
Men varför tillät jag då ML-bussarna stjäla så mycket av min dyrbara ungdomstid? Varför ringde jag inte bara butiken och frågade? Telefoner fanns väl ändå på den tiden? Jag har inget bra svar på allt detta, men nu så här efteråt, när jag nu kan vältra mig i skivmaginostalgi, har jag ändå en vag känsla av att jag gjorde rätt.
Men hursomhelst, en lång inledning blev det för att säga detta: lite samma känsla är det nu, när årskrönike-DVD:n äntligen anlänt. Än så länge är mitt exemplar osett och plastinpackat, men snart är det dags för högtidsstunden. Det ska bli fantastiskt att återuppleva 2014, Det Mest Framgångsrika Året Under Min Livstid.
För er som undrar: Det rosenrött skimrande minnet ovan skulle kunna appliceras på flera olika skivor. Men rent specifikt gäller det Madness tredje. Och även om de två första är bättre, men faktum är att den fortfarande håller.
Tolkningen av offsideflaggan är som bekant ganska fri. Ibland tar vi upp nån som gjort eller sagt nåt dumt, ibland hackar vi på nån konstig företeelse. Och ibland kan vi väl tycka att någon hamnat offside, fastän hen egentligen förtjänat mycket bättre.
För när Simon Thern, skadedrabbad och med väldigt få spelade minuter under hela hösten, gör mål, allmän succé och tas ut i veckans lag i Holland, var nystarten av tävlingssäsongen en betydligt tråkigare historia för ett av våra största 2014-utropstecken. Emil Forsbergs storsatsande Red Bull Leipzig förlorade nämligen med 2-0 mot Zweite Bundesliga-jumbon Erzgebirge Aue (som därmed klättrade upp till näst sista plats) i fredags. Dessutom vecklade Aue-fansen, uppenbarligen oberörda av det blåsväder Ronnie Sandahl hamnade i i somras, ut banderoller där Red Bull-ägaren Dietrich Mateschitz jämfördes med Adolf Hitler. Leipzig är kvar på sjunde plats, och har inte råd med särskilt många tappade poäng till om Bundesligadrömmarna ska bli verklighet. Och en sista-minuten-lök-på-laxen-uppdatering - ungefär samtidigt som det här publiceras meddelas det att lagets tränare avgår.
Med min skoltyska lyckas jag uttyda att Emil i alla fall hade ett skott i stolpen - ”In der 21. Minute blitzte Forsbergs Klasse auf”, skriver Leipzig Volkszeitung och fortsätter sedan att berätta om Forsbergs otur. Men nära var han alltså, så allt är inte nattsvart. Och för Emils skull hoppas jag att offsidehamnandet bara är tillfälligt.