Sex och Jävligt offside: Transferfönster och snabbrehab
Kyligare vindar, återkomster, korttidslån, målskyttar och allmän förvirring – veckans lista är här.
Temperaturfall (NY)
När detta skrives är det tisdag kväll. Jag googlar fram att det varit nästan 40 grader nere i Bosnien idag. Men under onsdagen ska det komma lite regn, och det ska svalna till strax under 30. Den temperaturen ska sedan hålla i sig imorgon. Lämpligt, skulle jag säga. Och jag hoppas att vi kan hålla huvudena kalla där nere – utan att på något vis falla ner i passivitet. Men när hemmamötets 3-0 ligger likt ett ångestdämpande piller i vårt svalg, behöver vi överhuvudtaget oroa oss? Tja, en matchdag utan oro är ju ingen matchdag alls. För oavsett om Zrinjski var ett sämre lag än segern över Utrecht indikerade eller om Malmö FF gjorde dem dåliga (som så ofta när den typen av frågor ställs är förmodligen svaret en kombination av de olika alternativen) tror jag att matchen imorgon blir något annat än sist. Tyckte ändå Zrinjski nånstans lät påskina att de har mer i sig än den bleka figur de visade upp i torsdags. Så givetvis är detta inte det minsta klart. Såklart inte. Men upp, det behöver man inte ge. Jag hoppas på ett bortamål. Det skulle innebära att Zrinjski måste göra fem, och dessutom skulle det eliminera risken för förlängning och straffsparksavgörande. Känns inte riktigt som det senare har paradgrenspotential i år.
Arnór Traustason (NY)
Att spelares rehab går snabbare än väntat ... ja, spontant känns det inte som det händer särskilt ofta. Men nu tycks det vara så. Arnór Traustason är redo för spel, och han är det alltså nu, i första halvan av augusti. Blott en månad efter stämplingen. Hade det distribuerats ett utvärderingsformulär för detta hade jag klickat i ”bättre än förväntat”-rutan. Sen är vi väl några stycken som rent generellt har en tendens att idealisera, kanske till och med överskatta, spelare som är skadade eller som lämnat oss. Men en Traustason i den form han var innan skadan, med det drivet, är tveklöst ett bidrag till vår offensiv.
Fönstrets sista dag (NY)
Som sagt, när detta skrives är det tisdag kväll. Några skälvande sista timmar återstår innan det svenska transferfönstret stänger. Denna sista dag hände en del – HIF lånade in en ung sydafrikan, Häcken släppte Jeremejeff och köpte Gustaf Nilsson, Sundsvall plockade hem Johan Blomberg, Östersund värvade en ung nigerian och Kalmar fick till sist fatt i sin anfallare i en norrman från Bodö/Glimt. Men det mest uppseendeväckande transferhändelsen med MFF-glasögon, och möjligen även för en objektiv betraktare, var vårt lån av Felix Beijmo. En affär som väckt en del känslor. Men alla djurgårdare - både de som upprörts av Beijmo-lånet och de som tagit det med en större dos jämnmod - kunde finna tröst i den andra kandidaten till aftonens Tyngst Nyförvärv-titel: DIF:s köp av gamle skyttekungen Emir Kujovic.
Men åter till Felix Beijmo, och det positiva först: en spelare som imponerade på mig under sin tid i Djurgården; en snabb kantspringare som gjort bra ifrån sig i allsvenskan tidigare. Har knappast, trots avsaknad av speltid, blivit vekare under sitt år i Tyskland. Därtill svensk, något som ju faktiskt spelar roll. Måste erkänna att jag hade dålig koll det här med hemmafostrade spelare* innan Sirius anmälde Östersund för brott mot denna regel för några veckor sedan. Men så här är det alltså: en allsvensk matchtrupp måste till minst hälften bestå av hemmafostrade spelare. Högst nio icke-hemmafostrade per match, således – och räknar jag rätt finns det för närvarande tio sådana i vår trupp: fyra danskar, en norrman, en islänning, en amerikan, en tjeck, en nigerian och en från Komorerna.
Gnället då? Personligen är jag ingen supervän av korttidslånskonceptet, och ett frågetecken är förstås matchrosten. För en spelare som kommer in på lån säsongen ut så här dags finns ingen bufferttid att spela sig i form på. Men vi får se. Beijmo blir ett alternativ på höger vingback, och en gissning är då att Berget får konkurrera om en forwardsplats istället. Efter att hans ljumskar läkt, då.
* Från SvFF:s tävlingsbestämmelser:
"Hemmafostrad spelare: Spelare som varit registrerad för svensk förening under minst tre år från och med det kalenderår spelaren fyllde 12 år t.o.m. det kalenderår spelaren fyllde 21 år."
"Vid match i Allsvenskan – div. 1, herrar samt OBOS Damallsvenskan och Elitettan samt kval till Allsvenskan och Superettan ska minst hälften av antalet spelare som antecknas på spelarförteckningen vara hemmafostrade."
Anders Christiansen (NY)
Tillbaks till det här lite småbilliga med att ge den senaste målskytten en plats på listan, alltså. Japp, men Anders Christiansen har också växlat upp. Svårt att inte älska det mål han gör mot Zrinjski; hur han liksom glider genom, pinnar ifrån, kontrollerar bollen i hög fart och hittar glipan mellan målvaktens ben. Att Erik Friberg sätts att skava på honom kan vi också välja att se som en sorts respektkvitto. Att Anders Christiansen är frisk – och kvar! – i höst känns centralt.
Oscar Lewicki (NY)
Mot Häcken kom årets första allsvenska mål. Men det blev bortdömt. Oscar Lewicki drog också på sig ett gult kort och är därmed avstängd mot Falkenberg. Sen är det slut på det negativa. För här är en spelare som i princip sömlöst tycks kunna flytta runt på olika platser i laget och som, precis som kollegan på platsen ovanför, ger känslan av att ha växlat upp.
Fölustkolumnen (NY)
I den allsvenska tabellen tickar poängkolumnens siffra sakta uppåt. Med betoning på sakta. Lika långsamt rör det sig i kolumnen för gjorda mål. Medan det i oavgjorda-kolumnen bara rasar iväg. Eller, ja, egentligen går det ju ungefär lika fort i alla de där kolumnerna … men så ser i alla fall den upplevda bilden ut. Fast på ett ställe står det faktiskt stilla: Förlustkolumnen. Sist det hände nåt där var i andra omgången. Nu när oavgjorda matcher känns som förluster kan det kanske, i god halvfullt-glas-anda, vara värt att påminna sig om. Om man är på det humöret.
Det är mycket fokus på domarna i år. Jag frågar mig varför. Eller, det gör jag förresten inte alls, det är ju inte så konstigt egentligen, för det har varit många tveksamma domslut som haft en direkt påverkan på utgången i matcher. Men jag menar så här: är förklaringen verkligen så enkel att domarna är sämre än nånsin den här säsongen? Är en del av förklaringen fler repriser och kameravinklar? Medias fokus? Eller kan vi faktiskt påverkats av vetskapen om VAR, mer eller mindre medvetet, så att vi har svårare för att acceptera feldomslut?
Jag upplever också att vi, vår tränare och våra spelare – påhejade och framfrågade av media – pratar en hel del om domarnas insatser. Är det rätt? Sprider det den energi vi behöver? Hur är det med – för att använda ett personalkonferensord – signalvärdet i detta?
Jag vet inte. Det kanske är genialiskt att prata domarbeslut. Fast själv ser jag gärna att det blir mindre fokus på det framöver.