Sex och jävligt offside: Tystnadens tid
Här hemma händer det inte mycket. Det hindrar dock inte onsdagslistan från att dyka upp på sin ordinarie tidpunkt och med sin sedvanliga mix av svävande funderingar, grundlösa spekulationer och rent och skärt trams.
Tystnad (NY)
Ja, tolka mig rätt här. Att det är tyst på tränar- och nyförvärvsfronterna är förstås nervöst. Kanske till och med lite oroande. Den positiva aspekten av detta är hursomhelst att Malmö FF på senare år lyckats silikona igen de läckande springorna. Visst, det har figurerat flera tränarnamn i media och det har ryktats om spelare från både Japan, Ghana och Rumänien. Men i stort läcker det inte ut särskilt mycket information. Fjolåret lärde oss att det kunde kallas till presskonferens när man minst anade det, och ofta satt oväntade icke-på-radarn-ansikten i presentationsstolen. När otåligheten gör sig påmind är detta vad jag lutar mig mot; och vad jag låter mig lugnas av.
-----
Årets början är i stora stycken en händelselös tid. Laget har semester, matcher spelas utomlands och vädret här hemma är för jävligt. I detta vakuum tillåter sig därför dagens lista att spekulera lite kring framgångsfaktorer inför nästa säsong.
En guldnyckel: Attityd. (NY)
Att laget stundtals såg lite vilset ut ifjol var egentligen inte så konstigt. Spelaromsättningen under vintern var extremt hög, och under sommaruppehållet lämnade vår målvakt och två (mer eller mindre) landslagsmässiga mittbackar - och ersattes av mer nytt manskap. Nytt lag, nya relationer, ingen etablerad kemi mellan spelare - men ändå tycker jag inte det kan ses som hela förklaringen till de emellanåt rätt risiga insatserna. I vissa matcher, på vissa fötter, såg det yrvaket ut. Lite slött. Kanske inte direkt ointresserat, men heller inte tillräckligt långt ifrån ointresserat. Och samtidigt, lite för ofta gled fokus och det blev gnälligt och grinigt. Hur många röda kort var det vi fick ifjol? Åtta? För många var de i alla fall. Kan vi snäppa upp inställningen, elda på kom-inte-här-och-kom-attityden och vara hundraprocentigt koncentrerade även mot på pappret sämre lag, då tror jag en del är vunnet i år.
En guldnyckel till: Guillermo Molins återkomst. (NY)
Plötsligt braskade rubriker om att AIK ryckte i Guillermo Molins. Det gjorde de kanske, men att Molins skulle gå till en annan allsvensk toppklubb tror jag när jag ser det. Tills motsatsen bevisats väljer jag att se det som att Hasan Cetinkaya var ute och viftade i media igen, i ett av sina patenterade försök att virvla upp känslor och sätta press på Malmö FF. Mer intressant: Kan då Molins komma tillbaks till sin forna - fantastiska - nivå? Om detta kan man tro vad man vill. Jag tolkar det i alla fall som att han tror det själv, och som att han agerar och rehabtränar för att det ska bli så. Det gör att hoppet lever. Och finns det hopp, då kan man också tillåta sig att tro. Kommer Guillermo Molins tillbaka, då tror jag en del är vunnet i år.
En tredje guldnyckel: Få ut potential. (NY)
Under hösten hördes allt fler kritiska röster mot Magnus Wolff Eikrem. Han passar inte in i Malmös sätt att spela. Han är för svag i närkamperna. Han duger bara mot sämre motstånd. Sades det. Ja, men om vi då stannar upp vid den sista punkten: även om man på ett personligt plan har svårt att omfamna det här med den självklara malmöitiska kaxigheten, så är det ju rent objektivt sett faktiskt på det sättet att vi i de flesta allsvenska matcher möter ett sämre lag … ? Kanske också värt att minnas att Eikrem i våras sågs som ett av allsvenskans hetaste nyförvärv, och att den första tiden hos oss var … lovande, för att uttrycka sig med viss försiktighet.
Jag tycker fortfarande att hans idealposition känns som den offensiva mittmittfältaren i en 3-5-2-uppställning. Och jag tycker fortfarande, efter en tveksam höst, att han har mer att bevisa. Rätt så mycket mer, faktiskt. Men jag säger bara att jag inte tycker att man måste ge upp om honom. 3-5-2 och inte-ge-upp-tankarna gäller för övrigt även Yotún. Kanske inte det solidaste blocket i en försvarsmur, men bra teknik och bra fötter. Kan vi få ut mer av den här duons potential, då tror jag en del är vunnet i år.
Ännu en guldnyckel: Nyförvärv. (NY)
Att vi på något sätt kontrakterar en ny tränare, det är förstås givet. Vilken typ av spelarköp det blir är däremot mer oklart. Det lär inte bli samma ruljans som ifjol, men jag tror och hoppas på ett par spetsförvärv. Exempelvis en forward med targetegenskaper. Och, egentligen oavsett om Adu försvinner eller ej, en innermittfältare med fart (rent principiellt gillade jag spekulationerna om Kerim Mrabti, även om jag har väldigt svårt att tro att Djurgården skulle sälja till oss; eller att Mrabti skulle välja en annan svensk klubb innan utlandet). Och oavsett position vill jag gärna, för att återknyta till den första guldnyckeln, se spelare som jobbar stenhårt och koncentrerat, som knyter näven i motgång och lyfter laget. Inte lite begärt detta, men kan vi komma en bit på vägen här, då tror jag en del är vunnet i år.
Vi tar ytterligare en guldnyckel: Kulturbärarna. (NY)
Markus Rosenberg med sin rutin, kvalitet och inte minst historik i klubben är en. Molins en annan. Och trots det östgötska ursprunget ser jag också Anton Tinnerholm som en tredje - när han är som bäst är han på nåt sätt så skönt obändig, outtröttlig och icke-imponerad. Minns till exempel att han retade sig på att vi inte sluggade hårdare för en kvittering borta mot Juventus hösten 2014. Första svenska Champions League-matchen på fjorton år? Avadådå, liksom.
Sen har vi en kulturbärare till. Eller egentligen många: Publiken. Dess betydelse har under 2015 kanske understrukits oftare och med mer eftertryck än någonsin tidigare. Av det som hänt och sagts under de senaste åren är det svårt att dra nån annan slutsats än att vi på läktaren kan göra skillnad. Kan kulturbärarna också bära laget under 2016, då tror jag en del är vunnet i år.
Jag återvänder till den första punkten. Tystnaden innehåller positiva inslag. Men den är också jobbig. Lite väl jobbig.
Och så spelas det landskamp mot Estland i eftermiddag. Hoppas inte Anton skadar sig.