Sex och Jävligt offside: Underhållning och upprättelse
Spelare, statistik och förvirrade funderingar: på onsdagslistan ser det ut ungefär som vanligt.
Alexander Jeremejeff (NY)
Både lovord, höga betyg och förlåt-krönikor har strösslats över Alexander Jeremejeff de senaste dagarna. Med all rätt; det känns som om han efter sin skada och med förtroende har växt. Vad som slog mig i söndags är att han fortfarande ofta tar många touch på sig, och det ser fortfarande lite avigt ut – men han blir väldigt sällan av med bollen numera. Bergets kvittering var det Jeremejeff som låg bakom, med en klassiskt knivskarp genomskärare. Och det var också Jeremejeff som spelade fram till två av våra bästa chanser i första – dels till Sarfos skott i burgaveln, och dels till Bergets chans som Dahlberg mirakelräddade.
Kaptenen (NY)
Nej, det var inte en alltigenom perfekt insats i comebacken efter tre matchers avstängning. Stundtals stillastående och lite seg. Och straffen blev minnesvärd, men på ett uselt vis. Den var ... inte bra. Sämre än alla tre straffarna i matchsponsorn Coops jippo i paus. Men såklart sken också Markus Rosenbergs klass genom i vissa moment också: vid målnicken och snabbheten i tanke vid framspelningen till Jeremejeff efter att Göteborgsförsvarna rensat bollen på varann, till exempel.
Och mest gillar jag hans totalt avspända framtoning i intervjuerna efteråt. Han svarar utanför klichéerna, kan skämta om och le åt sin penibla miss och vara rak. På nåt vis står han där och är större än den enskilda prestationen. När han slutar kommer han att vara saknad.
Underhållningsvärde (NY)
Vad är nu detta? Hurså underhållningsvärde? Vem går på Malmö FF för att bli underhållen? Ja, ett par brasklappar de luxe är på sin plats här. Jag vill att vi ska vinna. För mig övertrumfar det allt annat. Vilken dag som helst tar jag hellre en seg 1-0-vinst i regnet framför ett par tusen själar över en sprakande 3-3-föreställning en perfekt sommarkväll inför fullsatt stadion. Men. Ibland är det kanske idé att lyfta blicken. Ta ett annat perspektiv än det egna. Jag tänker på söndagens match. Makalöst tifo, böljande spel, chanser, osannolika räddningar, ett rött kort, en bortslängd straff … och mål. Ja, visst kan vi se fotboll av högre kvalitet på TV, men vad gäller känslostormande dramatik tror jag söndagen är svår att överträffa. Så även om det slutade med ett kryss tänker jag att mycket vanns. Inför en storpublik som rimligen inte blev avskräckt från att återvända.
Du som läser det här är sannolikt mer engagerad i Malmö FF:s väl och ve än den genomsnittlige malmöbon. Någon tycker kanske att de så kallade sittplatsfettona och marginalsupportrarna lika gärna kan stanna hemma. Det håller jag i så fall inte med om. Jag tycker att det är utmärkt att ny publik introduceras och låter sig bli ivägsvept och förförd. Tänk den 5-6-7-åring som i lördags gick på match för första gången med sina föräldrar och storögt fick uppleva allt detta drama. Är det inte så man blir biten? Jag tror det.
Det enda som saknades var egentligen ett lyckligt slut. Men det kan det ju bli nästa gång.
Oscar Lewicki (NY)
Jag trodde inte han skulle vara med i söndags. Och när han nu ändå var det, trodde jag det skulle märkas att han var nybliven far. Men icke. Oscar Lewicki gick ut och presterade en stormatch mot Göteborg. Lugn, bolltrygg och, såvitt jag kan minnas, knappt en passning fel.
Siffrorna talar (NY)
Så här: Vi har efter 21 omgångar 47 poäng och tio pinnar ner till tvåan. Varför inte göra en liten jämförelse med hur det såg ut efter samma omgång under 2000-talets guldår?
2004: 43 poäng, ledning, tre poäng ner till tvåan.
2010: 48 poäng, ledning, två poäng ner till tvåan.
2013: 44 poäng, ledning, tre poäng ner till tvåan.
2014: 48 poäng, ledning, sju poäng ner till tvåan.
2016: 48 poäng, ledning, en poäng ner till tvåan.
En slutsats är såklart då att vår stora ledning i år mer beror på att det är så jämnt mellan lagen bakom oss, och mindre på att vi tar oerhört och ovanligt många poäng. Hursomhelst, med så stor marginal som tio poäng har inget lag lett serien efter 21 omgångar under hela 2000-talet.
Skuggan av upprättelse (NY)Varför nu peta i det variga sår som Europauttåget fortfarande är, frågar du dig kanske? En högst berättigad fråga. Men nånstans, långt inne, finns det något i detta att Vardar Skopje är klara för Europa League. Först skakade de FCK – när det var en kvart kvar av dubbelmötet var det Vardar som var vidare – och sen slog de ut Fenerbahce i EL-playoff. Klart man kan invända att det inte är samma FCK som förra säsongen, och att de turkiska lagen haft det kämpigt i sina Europakval (minns Galatasarays uttåg mot Östersund). Men trots allt, på ett vis säger väl detta att Vardar är ett bättre lag än många av oss insåg på förhand.
Är det då en tröst? Eller ens upprättelse? Nja. Det är det väl inte direkt. Men som sagt, nånting är det.
“Have you ever related steel to eco-friendly? I did.. that’s why I’ve partnered with the most safety-oriented steel brand #Egyptian_Steel”Ovanstående twittrade Cristiano Ronaldo ut häromveckan. Texten ackompanjeras av en video. I den blixtrar ett antal näringslivsplattityder förbi – ”A new generation of green technology”, ”The first eco-friendly steel plants in the world” – alltmedan en hjälmprydd Ronaldo traskar runt och poserar i stålfabriken. Eldar brinner, gnistor flyger, stålbalkar glimmar och musiken är dramatisk. Fast mest är det såklart komiskt och bisarrt. Vilket uppmärksammats av andra. Ett par axplock:
“Fuck it. #Egyptian_Steel only for me from now on. Shove yer Sheffield stuff. Tata to that!” skriver james_stewart13. SeanKDLA tycker “Whenever I buy my #Gazprom, I always make sure it's in an #Egyptian_Steel bottle”.
Det hela väcker en del intressanta frågor. Som till exempel hur reklambyrån / marknadsavdelningen / företagsledningen bakom detta resonerat. ”Ska vi sälja stål ska vi såklart ha världens bästa aktiva fotbollsspelare som portalfigur! Kosta vad det kosta vill!”
ESPN har skrivit en liten artikel om det hela, och avslutar med:
”It also ends with an image of the Portuguese striker decked out in an Egyptian Steel uniform and never had one man looked quite so out of place while wearing a set of cover-alls.”
Egyptian Steel själva verkar dock obekymrade över sarkasmen – de kanske är vänner av den gamla devisen ’all reklam är bra reklam’? - och länkar glatt från sitt eget Twitterkonto till detta, och kallar det en ”ESPN review”.
Att idrottsstjärnor köps av varumärken är förvisso inget nytt. Inte alls. Men ibland blir det ... väldigt konstigt.
