Sex och Jävligt Offside - Ute i Europa
Listan reflekterar över Europaspelet och en trupp som ömsar skinn.
Testet (NY)
Efter en ledsam och högst o-MFF:sk Golgatavandring i Europa Leagues gruppspel hösten 2022 har vi saknat att ställas mot högkvalitativt internationellt motstånd i en tävlingsmatch, men igår var det äntligen dags. Henrik Rydström har haft ett och ett halvt år på sig att sätta sin prägel på en trupp som skall kunna konkurrera i Europa på åtminstone samma nivå som Åges, Uwes och Jons framgångsrika kullar.
Det var annorlunda, men bra (så här långt, bäst att påpeka). Till skillnad från tidigare har årets upplaga av Europa-MFF förmågan att föra spelet och skapa gott om målchanser jämfört med hur det har sett ut tidigare år. Däremot känns det en aning mer sårbart bakåt och att PAOK gjorde två mål på tre riktiga chanser känns oroväckande inför returen. Å andra sidan ser jag ett MFF som mycket väl kan göra flera mål nere i Grekland och skaka om många kommande motståndare, och jag när ett inte helt orimligt hopp om att kunna summera en rätt fin Europakampanj för Di Blåe någonstans i december.
Vi ömsar skinn (NY)
Vi har hela tiden vetat att det skulle bli en del värvningar och försäljningar i sommar och på grund av det och på grund av andra orsaker som långtidsskador t ex börjar en annan elva än den i våras förväntade ta form. Hugo Bohlin har haft en raketutveckling och är nu startman i Champions Leagues Q3 och i efterdyningen av Derek Cornelius försäljning går Nils Zetterström in (mer om honom i nästa punkt) och Uwes påg Colin värvas. Att vi skulle få behålla Sebastian Nanasi resten av säsongen blir alltmer en utopi, inte minst efter gårdagens uppvisning, och där smyger Sead Haksabanovic i kulissen som en förhoppningsvis gångbar stand-in. Det rör på sig, så att säga och förhoppningsvis kommer MFF att klara av den här ömsningen av skinn på ett bra sätt. Det blir vi snart varse.
Nils Zetterström (NY)
Att ersätta allsvenskans kanske bästa mittback, Derek Cornelius, och dessutom göra det mot stentufft internationellt motstånd, skulle kunna få de flesta nittonåringar ur balans, men inte Nils Zetterström. Vår unge mittback går från klarhet till klarhet och igår kändes det lite som när Åge Hareide satte in Pa Konate i Champions League och sade "vi slänger ut honom på det djupa och ser om han kan simma".
Nisse kan simma, det vet vi nu. Igår crawlade han på i Sarah Sjöström-stil och visade att han är mer än redo för internationell storfotboll.
Ponne och Peña (NY)
Få spelare i truppen har varit mer ifrågasatta de senaste åren för sina privata och moraliska förehavanden än Pontus Jansson och Sergio Peña. Med all rätt vill jag påstå. Ingen av herrarna har gjort någon vidare reklam för föreningens värdegrundsarbete, för att uttrycka det försiktigt.
Oavsett vilket är det inget som tycks bekomma våra "bad boys" på plan och nu, i Europaspelet, är de som allra bäst.
Hur man än vänder och vrider på det är nog åtminstone Henrik Rydström oerhört tacksam över att hans gamla stridshästar har klampat på genom rubrikerna utan att på något sätt ha hämmats i sin iver att vinna matcher med Malmö FF.
Ekonomin (NY)
Ekonomiskt känns kanske MFF som en självspelande piano nuförtiden, men man får inte glömma att det kan gå fort utför. Skall vi behålla en särställning i Sverige och kunna utmana framför allt FCK om att vara störst i Skandinavien är det livsviktigt att vi fortsätter att inte bara förvalta vårt pund, utan också ha fortsatt ökande omsättning. I år har vi i nuläget spelat in som sämst 45 miljoner kronor i Europapengar och gjort en försäljning som genererar en snarlik summa. Det är sannolikt att vi kommer att casha in minst lika mycket till innan säsongen är slut.
Givetvis sker det delvis på grund av att vi tvingas sälja stjärnor som Cornelius och Nanasi, men kan vi fortsätta att få fram flygfärdiga talanger som Hugo Bolin och Nils Zetterström samtidigt som vi kvalificerar oss för Europa varje år så kommer vi att fortsätta växa ekonomiskt och i förlängningen som förening. Framtiden ser ljus ut, inte minst tack vare en ekonomi som vi inte hade kunnat drömma om när vi kvalade till Champions League för tio år sedan.
Tack Blåvitt (NY)
Då Malmö FF inte varit i närheten av gårdagens nivå i allsvenskan efter EM-uppehållet har vi gett Djurgården goda möjligheter att komma ifatt oss.
Förra omgången inte minst, då vi föll snöpligt mot Sirius hemma och Djurgården med all logik bara skulle köra över bottenkrigande IFK Göteborg på Tele2:s plastmatta.
Så blev det emellertid inte. Blåvitt var det bästa laget och såg ut att komma ifrån det på pappret så svåra bortamötet med alla tre poängen, men i den nittioandra minuten lyckades DIF kvittera. Lite smolk i bägaren givetvis, men tack vare Göteborgs oväntat fina insats är avståndet till Djurgården, nu när serien äntligen slutat halta, tre poäng och en hel jäkla massa plusmål. Det kunde verkligen varit värre.
PAOK hit och Europa dit, men är det någon som minns att vi skall möta Halmstad BK på Örjans Vall på lördag?
Sett till vår ohyggliga ojämnhet i det allsvenska spelet i sommar och digniteten på kvalreturen i Grekland nästa vecka, är jag livrädd för en riktig plattmatch i Halmstad.
Kommer spelarna att ha rätt fokus, kommer Henrik Rydström vilja tokrotera och fortsätta försöka spela in Berg och Otto samtidigt eller kommer Friedrich in och bjuder på ett par motståndarbaljor? Det är inte utan att man känner sig nervös när man tänker på det.
Jag hoppas givetvis på det motsatta. En spelsugen AC dirigerar, en fräsch Haksabanovic hedrar sin gamla hemmapublik med en briljant insats och Botheim och Thelin hjälper varandra till ett gemensamt ryck i skytteligan. Så kan det också bli, jag klamrar mig fast vid den tanken.
