Sex och Jävligt offside: Valet av glädje och fördelen av transferfönstrets långa längd
Undertecknad borde fan vinna något form av pris för att ha lyckats formulera sex positiva punkter kring Malmö FF en dag som denna. Men samtidigt - jag väljer glädjen, så det är kanske inte så konstigt. Ny vecka, nya tag, här är veckans lista.
Välj glädjen! (NY)
En stor amerikansk studie från 2019 hävdar att extremoptimister lever i genomsnitt mellan 9 och 10% längre än de som är absolut minst optimistiska. Jag pallar verkligen inte dö ung, så hädanefter är det jag som väljer glädjen.
Det mänskliga psyket är spännande (unik och pigg spaning, I know). Klockan 21.00 i måndags kväll var jag beredd att klippa mitt nyförskaffade och än så länge 100% digitala årskort, lämna det moderna livet bakom mig och gå ner till källaren för att plocka upp mina ärvda och igendammade frimärkesalbum och ägna mig åt dessa istället för det då till synes hjärndöda supporterskapet.
Men kort därefter, mina vänner. Kort därefter träder de fram, psykets varma och välmenande försvarsmekanismer. I detta fallet främst bestående av rationalisering. Under tisdagseftermiddagen var måndagens mörka tankar nämligen som bortblåsta. “Kanske var det inte så illa, det är ändå Allsvenskan som betyder något?” , “Med normal utdelning hade det här slutat 4-1”, “Såg inte i alla fall Beijmo rätt pigg ut ändå”?, “Undrar hur vi ställer upp mot HBK?”. Så gick tankarna och långt där inne, någonstans bakom bröstkorgen, kände jag den igen. Optimismen. Och min rationaliserade optimism lyssnar inte på kritik, det har decennium av härdat supporterskap lärt mig.
Låt mig tro, låt mig naivt hoppas på himmelsblå närtida framgångar. Jag väljer nämligen glädjen.
Säsongen är ung (NY)
Oavsett min nyfunna och påtvingade optimism går det inte att komma runt att säsongen faktiskt ÄR ung. Klart, det är skittrist att vi är ute ur cupen, men den hade vi ju ändå aldrig vunnit (försvarsmekanismalert) och det är först den 11 april som det är allvar på riktigt. Då ska Hammarby få stryk. Det är fem veckor tills dess. Fem veckor utan tävlingsmatcher men också gott om tid att jobba på de förbättringar som krävs.
Vi kommer att bli bättre snart. Om inte så helt enkelt för att det inte finns några andra alternativ. Kvaliteten i laget är obestridig, nu är det upp till JDT och truppen att plocka fram den.
Transferfönstrets otroligt långa längd (NY)
Jag hoppas och intalar mig att de uteblivna värvningarna och det till synes sena agerandet på transfermarknaden är en del av Daniel Anderssons masterplan (“Jag väljer glädjen”). Fönstret för värvningar in sträcker sig mars ut och ännu finns tid för både en och två värvningar. I en optimal tillvaro hade dessa värvningar naturligt varit på plats och bidragit till att vi inte skulle få cupspö av mediokra Superettan-gäng, men man kan som bekant inte få allt här i världen. Fördelen med att värva i mars är att mer eller ingen annan kan göra detsamma eftersom de flesta andra fönster är stängda. Det vet Daniel Andersson och förhoppningsvis och troligen gör detta att spelare som tidigare inte varit aktuella huxflux plötsligt blir intressanta för MFF och själva intresseras av att komma till klubben.
En anfallsförstärkning kan vi nog räkna med anländer och namnen som nämns är flera. Kanske anländer någon ytterligare - det ryktas exempelvis idag om en viss mittback med tydliga solnakopplingar. Detta serverar vi nog med några rejäla saltskopor en stund till dock. Oavsett, de kommande dagarna och veckorna kommer att bli spännande.
Årskortsförsäljning (NY)
Över 8500 årskortsinnehavare valde att förlänga sina årskort över kommande säsong, trots att inga löften om att kunna se laget på plats kunnat lämnas. Det är inget annat är förbannat imponerande.
Intresset för Malmö FF och Allsvenskan verkar inte ha påverkats det minsta av pandemin och det förvånar ändå lite. Kanske är det för att vi genom fotbollen ändå fortsatt kunnat ha något att gemensamt samlas kring, svära åt och glädjas av. Även om vi inte fysiskt kan ses på samma sätt just. Så är det åtminstone för mig.
Och snart. Snart är vi där på plats igen.
Himmelsblå talangförsäljningar (NY)
Anel Ahmedhodzic är märkligt nog ännu inte klar för någon europeisk storklubb, men det är ju som bekant en illa dold hemlighet att så kommer bli fallet inom en kort framtid.
Samtidigt gör Mattias Svanberg stora framsteg lite i skymundan borta i Sinisa Mihajlovic Bologna. Stora italienska medier gör nu gällande att Svanberg är högvilt bland de randiga italienska storlagen och Milan sägs ligga mest på för en övergång. I så fall även det för stora pengar.
Två malmöpågar, bägge födda 1999, med stora fotbollsframtider framför sig. Det är förbannat fint att se och värmer ett för tillfället småoroligt malmöhjärta.
Sebastian Nanasi (NY)
När de stora, förväntat högpresterande, namnen underpresterar är det kul att se att det åtminstone trycks på underifrån de egna leden.
Någon brakssuccé har det naturligtvis inte varit frågan om, men jag tycker att Sebastian Nanasi sett bäst ut av de ungtuppar som fått chansen under försäsongen. Det förvånar lite faktiskt, då fjolårsutlåningen till Varberg knappast ledde till så mycket speltid som förväntat.
Tekniken är fin, spelsinnet framstår som välutvecklat och han ser ut passa fint in i spelmodellerna. Han är lite valpig, men vem fan var inte det när de var 18.
Jag ser likheter med en (VÄLDIGT) ung Emil Forsberg.
Det går inte snacka bort det totala och monumentala fiasko årets cupinsats är, alldeles oavsett hur forcerat optimistisk man må vara lagd. Det är, faktiskt, så att man skäms. Förluster mot Västerås och GAIS. Vad fan pågår.
Vad som skrämmer mig ytterligare är de ganska slentrianmässiga ursäkter som jag har läst från såväl Jon Dahl Tomasson som från Ola Toivonen. Toivonen menar att GAIS gör mål på sin enda 100% chans och att MFF samtidigt är för ineffektiva. Han kan inte heller klandra Marcus Antonsson för att han inte gör mål. Tomasson i sin tur tar till ord om att det är ett “mirakel” att vi MFF gör mål i denna matchen och skyller på att inte Isaac Kiese Thelin är kvar i kvar i truppen.
Detta må vara faktorer värda att beakta, men låt mig samtidigt förklara det här: Malmö FF ska vinna mot GAIS och Västerås även om Jonnie Fedel utsetts till Thelins ersättare. Och man kan visst klandra Marcus Antonsson för att han inte gör mål. Han är anställd för detta. Klarar han inte av det ska han inte spela, men då är det naturligtvis den sportsliga ledningen som ska klandras. Hans evigt missade chanser är inte resultat av tillfälligheter. De missas för att han är för dålig på att göra mål. Detta gäller såklart inte bara Antonsson; varenda himmelsblå kotte i de här matcherna var bevisligen inte tillräckligt bra på att göra mål och så igenom vinna matchen.
Ursäkterna oroar mig. Säg som det är istället. Ni är för dåliga, ni tar fullt ansvar för detta och ska göra de korrigeringar som krävs för att det ska bli annorlunda nästa gång. Bara då kan det också bli bättre.
