Sex och jävligt offside: Visst går det att jämföra
Nördiga statistikdjupdykningar, återkomster och Halsti-stimmung. Här har ni veckans lista.
Serieledning (NY)
Känns som om ettan på veckans lista är given. Vi är sedan segern mot Halmstad tillbaks där vi hör hemma: I serietopp. Tack vare vinsten i söndags är vi nu, för första gången i år, dessutom bättre än vid samma tidpunkt i fjol. Både vad gäller målskillnad och poäng. 2014 inkasserade vi nämligen årets första allsvenska förlust i den sjunde omgången. 1-2 mot Häcken blev det då, och vi stod kvar på 16 poäng. I år har vi 17 pinnar efter sju spelade rundor.
Nu väntar årets kanske svåraste allsvenska match. Ligger vi kvar i topp vid niotiden på måndag kväll är jag helnöjd.
Bergets målfirande (NY)
Markus Halsti har fått en värdig arvtagare. Då menar jag såklart inte spelstilen eller rollen i laget. Där påminner inte Jo Inge Berget särskilt mycket om vår finlandsfödde Malmöpåg. Inte heller pratar jag om själva målfabrikationen. Markus Halsti producerade sammanlagt sex allsvenska mål under sina sju år hos oss. Berget har gjort lika många på sina sju första allsvenska matcher.
Likheten jag syftar på är målfirandet. Eller snarare, avsaknaden av detta. Halsti var så långt ifrån koreograferade volter och fingerhjärtan man kan komma. Han såg närmast förlägen ut efter att han gjort mål. Efter att Berget gjort mål gör han … likt Halsti, just inget alls. Han tar det så lugnt, ler kanske lite, vaggar långsamt tillbaks mot mittcirkeln innan han stoppas av kramsugna lagkamrater. Ett litet undantag var efter skottet i krysset mot HBK. Då såg det ut som att han ryckte till lite med axelpartiet.
Återkomster (NY)
Har inte sett nån gissning kring när Agon väntas spelklar, men oerhört skönt att det inte var så illa som befarat med honom. Simon Kroon är redan tillbaks. Han spelade en timme i U21 igår. Vinst 4-3 i en svängig match - Malmö ledde 3-0, tappade till 3-3 men tryckte sen in ett segermål.
Och går allt enligt plan lär vi nästa vecka också se den mest efterlängtade återkomsten i mannaminne. Tanken är att även Guillermo Molins ska få speltid i U21-matchen mot Halmstad på tisdag. Väntar vi oss att han ska springa i åttor runt motståndarna, obändigt gå direkt på mål, ta vara på varje chansyngel? Nja, gör vi det är det kanske läge att jobba på att sänka förväntningarna en aning. Och bara låta det vara fantastiskt nog att han är på plan igen.
Enock Kofi Adu (1)
Utvisad direkt. Avstängd mot AIK. Men sen: Utmärkt mot Göteborg och Hammarby. Målskytt mot Falkenberg. Och för mig var Enock Kofi Adu banans kung både mot Halmstad och HIF. Han fick massor av lovord redan ifjol, men jag tycker faktiskt att han är ännu bättre nu. Han utstrålar ännu mer pondus, det känns som om han spelar lite mer framåt, han suger in, samlar upp och är som den där irriterande killen från rasterna på skolans grusplan; han som på nåt vis alltid kom ut med bollen vid fötterna efter alla tilltrasslade situationer och klungspel. Fast Adu spelar i vårt lag och är därför allt annat än irriterande.
Han har väl också visat att hans skott faktiskt inte är så tokigt … ? Bra tryck i den där bollen som gick typ två millimeter utanför Pär Hanssons högra stolpe i söndags.
Avslutsstatistik (NY)
Nån gång på nittiotalet mailade jag och en kamrat UEFA för att vi upptäckt ett fel på deras då Notepad-mässiga webbsajt. Där stod det nämligen att Leif Engqvist gjort vårt första mål borta mot Besiktas 1990, trots att alla vet att det var Marcus Ekheim som prickade in den bollen. Jag rotar runt på uefa.com nu, men jag hittar bara själva resultatet från då. Inte detaljerad matchstatistik med målskyttar. Det finns däremot på eurocupshistory.com. Fast 2-2 sägs där ha gjorts av Bent Skammelsrud - om än noterat med en märklig och oförklarad fotnot som hänvisar till den alltigenom korrekte målskytten, Lasse Larsson.
Med denna långa och ytterligt insnöade inledning vill jag ha sagt en sak: Man kan inte riktigt lita på statistikdatabaser. Ändå skulle jag vilja påpeka att vi enligt svenskfotboll.se i år hittills mäktat med 109 avslut, mot fjolårets 99 vid samma tidpunkt. 61 av dessa har träffat mål (dessutom 3 i målställning) mot 48 år 2014 (plus ett i målställning). Vi har inte bara gjort fler mål i år, vi har också en högre effektivitet (6,41 avslut per mål i år mot 7,07 vid samma tidpunkt ifjol). Dessutom har vi släppt till färre avslut mot oss: 60 i år, 75 vid samma tidpunkt 2014.
Måhända marginella skillnader, och allt detta betyder kanske inte så mycket … men för den som gillar statistik är det alltid skönt när siffror pekar åt rätt håll.
Rosenberg och Wolff Eikrem (NY)
Magnus Wolff Eikrem fick äntligen göra sina efterlängtade och välförtjänta mål. Och även om Markus Rosenberg uttryckte viss frustration över sin egen målfabrikation i Kvällsposten häromdan vill jag mena att han ser allt vassare ut. Jag tycker Rosenberg ska vara mycket involverad i spelet, och det var han mot HIF. Ur min synvinkel var han riktigt bra då. Mål lär följa.
Dags för lite gnäll - eller åtminstone några frågetecken. Och nu letar jag fel. Med tanke på poängskörden borde allt vara frid och fröjd. Men nu har vi ju, en gång för alla, den här Offsidepunkten. Så för att återknyta till siffrorna ovan, är det ju så att vi släppt in fler mål på färre avslut jämfört med ifjol. Hur tolka detta? Statistik säger sannerligen inte allt, men det skulle kunna ses som en - liten, men dock - indikation på att vi släpper till en högre andel kvalificerade avslut. Eller nåt i stil med att lag som får fram bollen mot vårt straffområde har förhållandevis stor chans att också få in den i vårt mål.
Hursomhelst, detta att vi inte stänger, låser och bommar till matcher där vi är det klart bättre laget, det gör mig orolig och nervös. Och gnällig. I söndags tyckte jag inte minuterna mellan Simovics mål och Eikrems förlösande sista var det minsta roliga.
I vår försvarslinje hittas ett antal nya ansikten, så det är såklart högst rimligt att det inte klickar direkt. Och individuella misstag, de sker alltid. Även i de bästa lag. Så att Yoshimar Yotún säljer sig väl lättvändigt via en chansbrytning, att Rasmus Bengtsson missar när han försöker nicka på marken eller att vi får omställningar mot oss när vi trummar på med mycket folk framåt: Javisst. Absolut. Sånt händer. Men jag kan ändå inte komma ifrån att enskilda missar inte är hela förklaringen till våra baklängesmål (eller andra klara chanser vi släppt till, för den delen). Många av målen vi släppt in förefaller … så onödiga. Onödigare än normalt, liksom. Anledning? Nonchalans känns inte som riktigt rätt ord i sammanhanget. Snarare nån sorts försvarskollektiv yrvakenhet. Eller okoncentration. Jag får liksom känslan av att vi inte riktigt är där alla gånger.
Jaja. Så länge vi fortsätter att göra i runda slängar två och ett halvt mål på varje insläppt får jag väl låta oron stillas av det. Och hoppas att vi bommar igen på måndag.
