Silly season & truppanalys 2014

Något försenad kommer här en silly season och truppanalys inför säsongen 2014.

Som vanligt händer det en hel del under silly season numera och sedan några år har jag försökt bena ut vad som har skett med truppen under vintern och våren. I år har det varit extremt turbulent i och med Rikard Norlings sena avhopp samt att Per Ågren och Per Nilsson kommer att sluta på sina respektive tjänster. Som vanligt börjar vi längst bak med målvakterna.

Målvakter

På målvaktssidan har MFF tappat Johan Dahlin som har varit med och tagit två SM-guld med klubben. Detta skulle innebära ett stort avbräck för vilken allsvensk klubb som helst men MFF har haft förmånen att ha duktige Robin Olsen som andramålvakt. Robin är för bra för att sitta på bänken ytterligare en säsong och jag tror att om Johan Dahlin inte hade blivit såld hade Robin Olsen lämnat för att få speltid i en annan klubb. Det ryktades bland annat om att Kalmar var intresserade.

Robin Olsen sträcker ut och visar varför han förtjänar att vara förstamålvakt.

Ibland kan en försäljning av en spelare faktiskt bli bra för båda parter och det blev det i det här fallet. Johan får en välförtjänt chans att prova sina vingar i den turkiska ligan medan MFF får in lite pengar och Robin Olsen får sin välförtjänta chans som förstamålvakt. Bakom Robin står Sixten Mohlin (född -96) som var med och tog brons i U17 VM och som redan nu börjar knacka på dörren. Sixten är nu inte längre lärling utan skrev nyligen på ett 5-års kontrakt. Nygammal för i år är Zlatan Azinovic som gör sin andra sejour i MFF. Zlatan är en kompetent målvakt och bidrar även med en personlighet som sprider god stämning i truppen, denna egenskap får man inte undervärdera. Målvaktsuppsättningen känns trots tappet av Johan väldigt bra inför säsongen 2014.

Ut: Johan Dahlin
In: Zlatan Azinovic

Försvaret

Det ser fortfarande mycket bra ut på försvarssidan eftersom MFF inte har tappat någon ur den ordinarie backlinjen från 2013. Miiko Albornoz och Ricardinho finns fortfarande kvar som ordinarie ytterbackar. Det är bakom det har skett förändringar och det stora löftet Pa Konate (född -94) har lånats ut till Öster för att få speltid. In har man i stället värvat Mahmut Özen från Mjällby som främst kan vikariera som högerback. Miiko kan, när Ricardinho inte är tillgänglig, gå över och även spela som vänsterback vilket ger visst täckning på vänsterbackspositionen. Vidare har man även Mathias Concha kvar som back-up på högerbacksplatsen.

Vad gäller mittbackarna har man lyckats behålla trion Pontus Jansson, Filip Helander och Erik Johansson intakt. Pontus kontrakt går ut till sommaren och han kan därmed vara förlorad om några månader. Erik Johansson är dock en kompetent ersättare som spelade många matcher i fjor. Filip Helander behöver egentligen inte någon längre beskrivning mer än att han troligtvis är det största mittbackslöftet just nu i Allsvenskan. Bakom hittar vi Johan Hammar som har skrivit på ett 4-års kontrakt med MFF. Johan kan redan nu, tror jag, gå in och bidra i en startelva vilket gör att mittbacksuppsättningen ser lysande ut.

Filip Helander har vuxit ut till en bjässe i försvaret och passar perfekt bredvid Pontus.

Sen har vi de otursförföljda spelarna, Jasmin Sudic som kämpar med att ta sig tillbaka från sin tredje korsbansskada och Alexander Blomqvist som är på väg tillbaka från sin andra korsbandsskada. Dessa spelare kommer att få matchas in främst i U21-laget till att börja med. Tobias Malm har återigen lånats ut och denna gång till Östersund i Superettan och detta är sista året på Tobias kontrakt med MFF vilket innebär att han troligtvis lämnar MFF efter utlåningen. På det stora hela ser det mycket bra ut i backlinjen även om man är lite väl sårbara på Ricardinhos position.

Ut: Pa Konate (utlånad till Öster), Tobias Malm (utlånad till Östersund)
In: Mahmut Özen (Mjällby), Johan Hammar

Mittfältet

På mittfältet har man tappat viktige lagkaptenen Jiloan Hamad till tyska Hoffenheim. Bakom Jiloan fanns i fjor Simon Kroon (född -93) och i år känns han mogen att ta Jiloans plats vilket gör att tappet av Jiloan förhoppningsvis inte kommer att märkas. Kroon har på försäsongen i år visat med sina fem mål att han är en kraft att räkna med på högerkanten. Kroon kan ibland påminna lite om Faustino Asprilla i sina yviga och svepande rörelser men det går fort och det är allt som oftast konstruktivt. Kroons spelstil lär dessutom passa bättre in i Åges filosofi med snabba omställningar och mycket djupledsspel från yttrarna.

På andra sidan har Emil Forsberg etablerat sig på allvar och kommer vara ordinarie även i år men Petar Petrovic (född -95) kommer säkerligen få alltmer speltid efterhand. Vidare kan även Guillermo Molins spela ytter på båda sidorna vilket gör att det ser väldigt bra ut på ytterpositionerna.

Simon Kroon gör mål mot Drogheda.

Det känns däremot lite skralt centralt i och med att man tappade Erik Friberg till Bologna och samtidigt först missade att värva May Mahlangu och sedan Anthony Annan. Ivo Pekalski som var skadad hela 2013 valde att gå till Häcken efter att vid flertalet gånger visat missnöje med rehaben. Markus Halsti finns såklart kvar och även Simon Thern men det är de enda etablerade mittfältarna. Bakom hittar vi Erdal Rakip (-96) som jag förvisso tror är redo att redan i år slå sig in i laget. Den fjärde positionen har Erik Johansson fått vikariera i och det kan mycket väl bli en värvning av en central mittfältare till sommaren speciellt om Pontus lämnar för då måste Erik ta klivet ner igen.

Det känns även som att Åge inte riktigt tycker att Amin Nazari har det som krävs i dagsläget. Jag tror personligen att Markus Halsti, Simon Thern, Erdal Rakip och Erik Johansson kommer att vara de spelare som roterar på de centrala mittfältsplatserna. Det känns inte lika stabilt på det centrala mittfältet som på exempelvis yttermittfältet för en skada på Halsti skulle kunna slå hårt men det behöver inte göra det för Erdal Rakip är en spelare som skulle kunna växa med en sådan uppgift.

Ut: Jiloan Hamad (Hoffenheim), Erik Friberg (Bologna), Ivo Pekalski (Häcken)

Anfallet

Stort nyförvärv för i år är hemvändaren Markus Rosenberg som har hunnit blir 31 år gammal. Markus borde inte vara sliten efter sina år ute i Europa eftersom att han de senaste ett och ett halvt åren knappt har spelat något alls. Däremot kan det krävas en del tålamod med honom eftersom det kan ta lite tid att komma tillbaka till regelbundet matchande. Markus tillför ett bra djupledsspel till anfallet som saknas sedan man sålde Tokelo Rantie och laget får även in lite rutin vilket kan vara nyttigt i en annars ganska ung trupp. Hittills har Markus växt för varje match och har visat att han fortfarande håller en hög nivå.

Årets profilvärvning i Allsvenskan är Markus Rosenberg.

Kvar finns även Magnus Eriksson som i fjor var bäste poängspelare i Allsvenskan vilket känns som en bonus då han i stort sett var förlorad till Rubin Kazan. Magnus tillför en helt annan dynamik i anfallsspelet än Markus. Han droppar gärna ner mellan mittfält och motståndarnas backlinje och möter boll. Sedan har han ett fantastiskt spelsinne och kan servera sina medspelare i djupled. Magnus är inte bara en framspelare utan han jobbar hårt och gör även en hel del mål.

Guillermo Molins kom in som en virvelvind i fjor och började prestera från minut ett. Hans osannolika målfacit där han snittar över 1,0 mål per startad match är spektakulärt bra. Hans överlägsna skärpa i avslutningslägena gör honom i dagsläget helt överlägsen i Allsvenskan och det ger också laget en matchvinnare som inget annat lag är i närheten av. Fortsätter han på den här nivån blir jag inte förvånad om det ligger ett bud på 4-5 miljoner euro på bordet i sommar. Molins har hittills varit orealistiskt bra i mina ögon (ta i trä) och jag hoppas det fortsätter.

En glödande anfallstrio.

Pawel Cibicki är den spelare som kommer att få nöja sig med inhopp i år då konkurrensen i anfallet är brutalt hård med allsvenska mått mätt. Pawel gör dock ofta mål i U21-laget och frågan är om man inte ska låna ut honom för att han ska fortsätta utvecklas. Sedan följer ett koppel av utlånade spelare. Benjamin Fadi (född -94) har lånats ut till Värnamo för att få värdefull speltid och Alexander Nilsson har lånats ut till Trelleborg. Petter Thelin (född -95) är även han utlånad och denna gång till Skellefteå. Dardan Rexhepi har sålts till BP men med en återköpsklausul inbakad i avtalet. Anfallet är lagets starkaste lagdel och håller hög klass, ingen annan klubb i Allsvenskan har i närheten den kvalité i anfallsuppsättningen som MFF har.

Ut: Benjamin Fadi (utlånad till Värnamo), Alexander Nilsson (utlånad till Trelleborg), Dardan Rexhepi (såld till BP med återköpsklausul), Petter Thelin (utlånad till Skellefteå)
In: Markus Rosenberg (West Bromwich)

Tränare

Ny tränare för I år är Åge Hareide och jag var tidigt ganska positiv med tanke på vilka andra minor det fanns tillgängligt på marknaden. Åge har rutin från runt hundratalet matcher i europaspel med Rosenborg. Likaså har han även varit förbundskapten för Norge och har uppnått en ålder där han har en erfarenhetsbank som ingen annan tränare i Allsvenskan är i närheten av.

Åge har infört ett rakare spel, som förväntat, och han spelar en 4-2-4 formation i anfallsspelet vilket påminner lite om Rolle och Peps uppställning när man gick till anfall. Skillnaden är att Rolle och Pep gärna ville ha centrala uppspel medan Åge helst anfaller via kanterna och helst via snabba omställningar. Djupledsspelet är en nyckelfaktor och här passar spelare som Simon Kroon, Emil Forsberg, Markus Rosenberg men även Guillermo Molins och Simon Thern perfekt in. Åge vill gå framåt med många spelare, även ytterbackarna har fått offensiva instruktioner och detta kan skapa svåra lägen för mittbackarna och de centrala mittfältarna men Pontus och Filip är så skickliga individuellt i man-mot-man spelet vilket gör att jag tror detta kommer att gå bra.

Åge har verkligen kommit in på rätt sätt i MFF och har visat glöd och energi.

Min egen uppfattning är att Åge är en skickligare taktiker och fotbollstränare än Rikard Norling. Rikard Norlings styrka var hans psykosociala egenskaper där han fick alla spelare och övriga tränare runt laget att dra åt samma håll. Rikard var och är givetvis en kompetent tränare men jag tror han har en bit kvar till Åges kaliber vilket är naturligt med tanke på åldersskillnaden. Åge verkar även han ha en stor social kompetens inåt mot spelare och ledare men på ett lite annorlunda sätt gentemot Rikard.

Om man ska göra en omfattande analys känns laget starkare i år, både vad gäller spelare och tränare. Detta ger såklart ett skyhögt betyg till Per Ågren, Daniel Andersson och Per Nilsson. Vilket jobb dessa herrar har gjort med tanke på omständigheterna, jag är extremt imponerad på sättet de har fått ihop detta lagbygge och jag tycker det kan beskrivas med ett enda ord – fantastiskt.