Sirius - Malmö FF2 - 1
Sirius - Malmö FF 2-1
Berg- och dalbanesäsongen fortsätter, nu under Andreas Georgsons ledning. MFF:s fiasko i Uppsala är bara ännu ett symptom på att föreningen har tappat riktningen.
Det syntes direkt att Malmö FF:s matchplan inte fungerade. Redan under de första fem-sex minuterna såg Sirius farliga ut och de lyckades enkelt spela sig igenom MFF:s press.
MFF lyckades stabilisera det efterhand och började få lite mer etablerat spel, men verkligen utan att glänsa.
I artonde minuten tog bortalaget dock ledningen efter en fint slagen hörna från Moustafa Zeidan som Jo Inge Berget efter en smart löpning i målgården kunde stöta in på volley.
Ett fint mål av JIB och ännu en poäng från succéförvärvet Zeidan.
Malmö FF tog därefter ett lite fastare tag om taktpinnen, men många fina omställningslägen blev inte mer än just lägen, då de sista avgörande passningarna slarvades bort eller uteblev helt.
Det var synd då Buya Turay som startdebuterade ofta löpte i bra ytor med fin tajming.
Kort innan paus byttes målskytten Berget ut med en känning och i stället kom Joseph Ceesay in.
Sirius fortsatte att läsa MFF rätt så bra och fortsatte att hota med omställningar och i slutet på halvleken tvingades Johan Dahlin till en av de finaste räddningar jag någonsin sett. Ett perfekt slaget inlägg från höger nickades av Christian Kouakou smart ner i marken och åt det håll som inlägget kom ifrån, men Johan Dahlin gjorde en "Gordon Banks" och vände i luften och lyckades tippa bollen utanför sin vänstra stolpe.
Dahlin fick göra ytterligare en reflexräddning på en boll som från nära håll axlades av MFF-försvararen Moisander mot eget mål och det såg ut som att Johan Dahlin skulle rädda oss från baklängesmål innan paus. Tyvärr hann Sirius dock att rättvist göra 1-1 efter en frispark som nickades in av Marcus Mathisen. Först blåstes målet av för offside, men efter konferens mellan huvuddomare Bojan Pandzic och den assisterande domaren omprövades beslutet och målet tilldömdes Sirius. Det tar emot att skriva, men efter att ha sett repriserna är jag böjd att hålla med Pandzic.
Ett tråkigt slut på en halvlek som avslöjade att MFF:s brister inte försvann i det ögonblick Milos Milojevic fick sparken.
Andra halvlek blev mest en sorglig bekräftelse på att årets MFF nog inte har det som krävs. Sirius fick ganska tidigt 2-1 efter en fin djupledsboll till ständigt löpande Kouakou, som i sin tur tog emot bollen i straffområdet och supersmart slog bollen mellan Lasse Nielsens ben så att Johan Dahlin ställdes helt chanslös.
Malmö FF gav inte upp, men kvaliteten att komma tillbaka fanns inte. Precis som i förlusten mot GIF Sundsvall tidigare i somras såg det krampaktigt och rätt klumpigt ut.
Sirius spelade smartare och deras tränare Daniel Bäckström vann den taktiska kampen mot Andreas Georgson med hästlängder.
Sirius fortsatte att vara farliga och utnyttja MFF:s svagheter även om MFF till slut skrapade ihop några jättelägen. Buya Turay missade ett friläge efter en fin framspelning från Zeidan och på slutet hade han även en nick från nära håll som han borde gjort mål på. Värsta missen stod dock inbytte Veljko Birmancevic för, då han framspelad tre meter framför mållinjen, utan målvakt vräkte bollen högt över. Ett signifikativt avslut som tydligt beskriver MFF:s direkt usla effektivitet.
Individuellt är det inte mycket att hurra för en sån här dag. Johan Dahlin gjorde en bra match, vilket säger en del om matchbilden, och Zeidan är den som ligger bakom det mesta som är positivt i offensiven. I övrigt är det blekt och i vissa fall direkt dåligt. Den jag grubblar mest över är AC som är en skugga av sitt forna jag. Han platsar inte i MFF just nu enligt mig.
Vad som ligger bakom att våra båda vänsterbackar var på läktaren och att Eric Larsson otacksamt fick spela på fel position eller varför Ola Toivonen som dödade matchen mot Diddeleng i torsdags bara fick fem minuter plus tillägg idag lämnar jag åt Georgson att förklara, men det är uppenbarligen så att vi även fortsättningsvis kommer att behöva klia oss i huvudet över uttagningar och matchcoachning.
Det börjar framträda en bild av total disharmoni i Malmö FF. Sedan Daniel Andersson och Jon Dahl Tomasson lämnade över rodret till Georgson och Milos har vi sakta men säkert gått från ett Skandinaviskt flaggskepp till ett ojämnt mittenlag i allsvenskan.
Tack vare att vägen till gruppspel i Europa med hjälp av vår seedning är så lätt att till och med Trelleborg hade haft en hygglig chans, samt det faktum att vi fick in femtio oväntade bonusmiljoner från förra årets CL-spel i kombination med att Anel och Svanberg har sålts så blir även 2022 ett bra ekonomiskt år, men sportsligt blir det ingen rolig historia om utvecklingen fortsätter i den här riktningen.
Spelare som presterade förra året som faller ur ramen, tränare som inte kan sätta ett fungerande spelsätt och ett lite desperat värvande till en trupp som inte längre lyckas med att få fram föreningens egna talanger till startelvan ger en bild av ett framgångsrecept som gått förlorat.
Risken är överhängande att vi missar topp tre i år och där borde smärtgränsen gå för en klubb som har mer pengar på kontot än alla de andra allsvenska klubbarna tillsammans. Än går detta att reda ut, men se till att jobbet med att hitta en riktig tränare med stor auktoritet går snabbt för just nu är vi en skadeskjuten skuta utan kapten.
