Snillen spekulerar: Brister Rikard Norling som match-coach?

Ulf Nilsson, Johan Åkesson och Fredrik Lindholm är tillbaka. I det här avsnittet, i form av de snillen de påstår sig vara, får de bland annat reda ut varför Pontus skickas upp på topp och om MFF spelade brottarfotboll på Rambergsvallen.

1. Något som har varit MFF:s signum de senaste åren är den stora och nästintill konstanta rörligheten. Mot Mjällby såg vi bara delar av detta, mot Häcken nästan ingenting. Är det jag som missförstått något, eller är det verkligen långsammare och mer statiskt spel nu? I så fall, vad beror det på och hur kommer vi till rätta med det?

Johan:
Har man sett mer än ett tiotal matcher med Rikard Norling som lagledare så förstår man att Rikard är ute efter EN typ av fotboll. Den fotboll som han anser är den mest effektiva och vägvinnande för att vinna den enskilda matchen. När inte rörligheten och attityden finns där hos alla tio utespelare framstår många spelsekvenser som "tröga och utan kreativitet".

Man måste räkna in att det är ett guld som står på spel. På Olympia handlade allt om att vinna derbyt, inte något guld. Mjällby och Häcken är två matcher där det är svårt att fokusera på något annat än att snart ska pokalen delas ut. Det handlar om att var och en ska ta sig i kragen och erkänna för varandra i omklädningsrummet att nu jävlar finns det inga ursäkter. Det måste tas ett otroligt arbete i de tre återstående matcherna, inte för sig själv utan för laget. Det går inte att bara lämna över ansvaret till någon annan.

Fredrik:
Vi kommer till rätta med detta genom att ta in en hjälptränare som är ansvarig för det offensiva spelet likt Pep Clotet Ruiz var under 2010. Jag har aldrig sett ett lag spela ett effektivt anfallsspel i Allsvenskan som påminner om det sättet man bedriver anfallsspel i exempelvis La liga eller på det sättet som MFF spelade under 2010.

Där har man en metod och en bakomliggande tanke när man går till anfall, där man söker kombinationsspel och på så sätt sågar sig igenom genom försvaret och där det anfallande laget ofta har två, tre eller ibland fyra spelare som går i djupled precis som MFF hade under 2010. Det är inövade löpmönster som vissa spelare vet att de ska ta när man ligger i eller går till anfall.

För att underlätta detta spel bör MFF dessutom ha större bredd i anfallsspelet genom att yttrarna håller sina kanter och på så sätt drar isär försvaret och skapar mer ytor centralt till de djupledslöpande spelarna. Detta spel jag efterlyser gäller främst när man spelar med ett stort bollinnehav som MFF ofta gör.

MFF bör prioritera en anfallstränare, gärna från Spanien, till nästa säsong innan man börjar värva nya spelare. Denna typ av anfallsspel har vare sig funnits innan 2010 men inte heller efter att Pep Clotet Ruiz lämnade klubben. Under enstaka matcher har vi sett intentioner men det beror mer på spelarnas individuella kreativitet när man har medgång än något intränat anfallsspel.

Det var dessutom befriande att höra Hasse Backe erkänna att han helt har ändrat sin syn på hur träning av hur anfallsspel bör prioriteras framför försvarsspel. Denna insikt fick han först sedan han lämnat Norden, vem i Sverige ska bli först med denna insikt utan att ha lämnat landet först?

Ulf:
Nja, jag vet inte om jag tycker det.
Först och främst ska sägas att jag tyckte det såg bra ut i 45 minuter mot Häcken, och även mot Mjällby under stora delar.

Däremot är vi tillbaka i det där att vi hela tiden måste slå en passning till istället för att skjuta eller kanske dra sin gubbe själv. Det gör att våra anfall blir väldigt långsamma till slut, och det blir lite handbollsuppställningar av det - Främst mot Mjällby.
Jag vill se fler avslut och fler egna genombrott istället för att försöka hitta en fri gubbe en halvmeter från mållinjen.
Vi löper ofta bra inledningsvis, men när vi slår 45 passningar innan vi kommit in i straffområdet hinner alla stanna upp.

Jag vill också se fler tidiga krosspassningar från Ricardinho och Miiko - När de sitter får vi ofta ett stort övertag. Framförallt Miiko har briljanta långa passningar.
Det sätter press på motståndet och gör ofta att vi får snabba anfall eftersom det tvingar oss att driva neråt banan.

2. Jag kan, som vanligt, vara väldigt fel ute här, men när samarbetet Hamad/Albornoz inte fungerar, så fungerar det heller inte för laget. Det är som att de bägge hela tiden först tittar efter den andre innan andra spelare kommer ifråga att få bollen. Som sagt, är jag helt fel ute här? När deras samarbete funkar är det högsta allsvenska klass, men de gånger som de av olika anledningar inte hittar varandra, eller hittar varandra så att det går ut över resten av laget: Vad skulle du göra om du var Rikard Norling?

Johan:
Alla tränare får givetvis favoriter. Rikard hade en hel del under sin tid i AIK och fryste då också ut andra. I Malmö har han fått större delen av truppen att må bra (möjligtvis är Simon Kroon den som blir minst besviken om en ny tränare kommer in).

Att Albornoz och Hamad är stora favoriter har vi förstått, exemplifierat när Norling flyttade över båda två till vänsterkanten mot Djurgården på Stockholm Stadion i våras. Jag skulle dock inte påstå att deras insatser reflekterar lagets utan det handlar även om den andra kanten. Gefle och Djurgården gjorde det, Mjällby till en viss del och återigen lyckades ett lag, Häcken denna gång att låsa våra kanter.

Deras 4-3-3, liksom Gefle ställde upp med på Strömvallen neutraliserade framför allt Albornoz och Ricardinho. Skickligt av Per Olsson, Högmo och Peter Gerhardsson. Rikard har ännu inte velat hitta någon ny metod för att kontra mot denna taktik. Att han ser det måste vi ta för givet i och med hans duktiga tränargärning i övrigt. Det är fullständigt omöjligt att försöka krypa under Rikard Norlings hjärna men att han kommer göra några strukturella förändringar tror jag inte.

Hade Simon Thern, som i mångt och mycket varit den stora nyckeln offensivt i år, kommit loss några fler gånger och fått en bättre löpning och ett ledningsmål eller en reducering hade kommit så hade matchbilden kunnat bli en helt annan.

Fredrik:
Min teori är att Miiko inte lika ofta fyller på i anfallen numera och därmed faller deras samspel lite. Sen om detta är instruktioner från Rikard eller om det beror på att man börjar få guldfrossa vet jag inte. Jag tror en av orsakerna kan vara att Miiko har försökt täppa igen defensiven lite då han har fått en del kritik och detta hämmar därmed hans offensiva spel.

Jag tror personligen inte att man kan kompromissa här, Miiko måste få spela sitt offensiva spel likt tidigare men han kan ändå försöka undvika att drälla med bollen vilket han har gjort lite för ofta på sistone. Jag anser att Miikos styrka ligger i det offensiva spelet och det måste han ta till vara på. Mitt råd till Miiko är helt enkelt att släppa loss offensivlustan ohämmat de sista två matcherna.

Ulf:
Grejen är väl den att när Miiko-Jille fungerar fullt ut är de en kraft egentligen inget försvar klarar att stå pall mot och då skapar de mängder med chanser. De lyfter laget en, två eller kanske tre dimensioner när det fungerar på det sättet och den typen av spelare/ spelarkonstellationer har alla lag. Inget märkligt i det.

Och det är egentligen inget konstigt i att det inte fungerar alltid, men det slår ganska hårt eftersom väldigt många anfall går via Miiko och/eller Jille.

Att få dem att fungera alltid är förmodligen inte möjligt.
Det som Rikard däremot borde arbeta mer på är att skilja på dem när det inte fungerar. För mig är det uppenbart att framförallt Miiko har svårt att ändra den individuella matchen, det vill säga om det börjar dåligt för honom går det ofta dåligt hela matchen och vice versa.

Rikard har en lysande ersättare på bänken i Concha - Låt honom komma in i andra halvlek när det inte fungerar för Miiko.

Dessutom tycker jag att man kunde ha överraskat Häcken och spelat Concha som högerback nu. Häcken vet mycket väl var vi har våra svagheter. I hemmamatchen gick allt ut mot Miiko och han blev överspelad gång på gång.
Kolla var El Kabir tog vägen när han byttes in den här gången.....

3. En del kommentarer efter matchen i söndags menade att MFF borde ha spelat något slags "brottar-fotboll", eller mer cyniskt åtminstone? Men kanske var det Malmö-varianten av brottarfotboll vi såg där ute? Och om inte, är det verkligen så lätt att byta ett spelsätt så oerhört fundamentalt som det hade inneburit?

Johan:
Benämningen "brottar-fotboll" tror jag inte existerar i Rikard Norlings vokabulär. Hur man ska spela beror på vilket material man har att tillgå. MFF har en trupp som passar Norlings filosofi väl.

Mikael Stahre och IFK Göteborg har efter det katastrofala 2012 varit ärliga med sitt material inför 2013 och spelat efter vad spelarna är kapabla till och vad det känner sig tryggast med.

Balansgången mellan vad för spelartyper man har och hur mycket man som tränare kan utveckla och pusha sina spelare att våga utföra nya spelsekvenser är otroligt intressant att se. Blåvitt och Stahre har stundtals visat det. Vad Rikard Norling vill utveckla och åstadkomma med sin fortsatta tränargärning rent taktiskt är desto svårare att se konkret på papper.

Fredrik:
Det enda jag hade ändrat på, vilket jag även kände direkt när jag såg laguppställningen, är att jag hade satt in Markus Halsti i stället för Simon Thern. I övrigt finns det inga invändningar från min sida vad gäller Norlings laguttagningar. Vad gäller det taktiska hade jag spelat med Halsti och Friberg centralt för att kunna satsa mer på snabba omställningar men å andra sidan kan jag även förstå att Rikard Norling skrotade denna tanke i och med man har sålt lagets enda snabba spelare i Tokelo Rantie. Jag tycker ändå att Rikard skulle kunna ge det ett försök mot en för oss jobbig motståndare. Dessutom är då en spelare som Simon Kroon ett utmärkt vapen att tillgå då han har snabbheten.

Ulf:
Mjaooo blir nog mitt kattliknande svar.
Nej, vi ska inte överge vårt sätt att spela fotboll - Däremot behöver vi ju inte köra vidare på saker som inte fungerar.
Våga plocka ut viktiga spelare som inte fungerar.

Men vi ska våga spela vårt spel - Alltid, alltid, alltid. Det får vi igen i slutändan, även om vi kanske går på några minor här och var.

Med det sagt - Jag har inga som helst moraliska betänkligheter att spela cyniskt. Det är tre poäng som betyder något.
Men börjar vi rucka på vårt sätt att spela så kommer vi få problem. Vi lär oss mycket på att försöka spela vårt spel hela tiden.
Erfarenhet får vi genom att göra misstag - Inte genom att undvika att göra misstag.

4. Pontus Jansson skickas i stort sett alltid upp i anfallet i slutet av matcherna när MFF ligger under. Mig veterligen har det inte gett resultat någon endaste gång. Gör Norling rätt som satsar på Pontus som extra-anfallare, eller är det ett tecken på att han inte har några andra idéer om hur en match ska vändas? Kort sagt, brister han som match-coach?

Johan:
Kort svar: Ja.

När Rikard Norling lämnade AIK och begav sig iväg för ytterligare pilgrimsresor till världsfotbollens exotiska hörn förvånades jag över att han inte hoppade på en roll inom förbundet eller som akademiansvarig för en storklubb. Efter att ha träffat honom och fått in fler intryck står det klart att Rikard går sin egen väg. Inte direkt en förbundsprodukt.

I och med att han har ett så enormt förtroende för sina spelare och sin filosofi kanske det inte finns någon plan B förrän tilläggstiden börjar ticka. Envisheten likt Arsène Wenger är oerhört påfallande.

Norling works in mysterious ways… Han har bara en taktisk plan.

Fredrik:
Nej, det finns ingen poäng med att slänga upp Pontus som anfallare anser jag, det ger bara indikationer på att man inte riktigt har något eget anfallsspel som man tror ska ge utdelning. Under 2010 hade man en metodik i sitt anfallsspel och man malde ner motståndet för till slut kom man igenom via snabbt onetouch-spel eller kombinationsspel.

Om inte det fungerade hade vi utmärkta skyttar i Jimmy Durmaz och Molins. Molins har kommit hem igen men spelar nu som anfallare och får inte samma utrymme för distansskytte som han fick som ytter.

Detta är inte Rikard Norlings fel för ingen tränare i Sverige är skolad hur man ska bedriva effektivt anfallsspel. Då måste man ta hjälp från utlandet som jag hoppas MFF gör inför 2014. En offensiv hjälptränare bör stå högst upp på önskelistan, det är mycket viktigare än någon ny spelare anser jag.

Ulf:
1. Jodå det har fungerat - Under Champions Leaguekvalandet 2011.

2. Jag trodde vi hade övergett det då vi inte gjort det på ett tag, men nu var vi tydligen tillbaka.

Rent krasst så är det ju rent teoretiskt en bra strategi, men för oss är det löjligt hur dåligt det fungerar.
Ofta har vi ju helt slutat slå in bollar i mitten när vi satt in en "target". Det har sett extremt märkligt ut många gånger.
Mot Häcken slog vi visserligen in en del inlägg även efter Pontus flyttat upp, men det var "ballongstyle" hela matchen så det var i princip omöjligt att nicka bollen i mål....

När Rikard faller in i det så är det väl ett mått på att hans idéer är slut, men han har även haft fungerande byten. Kolla bara på Mjällby nu näst senast. Då bytte vi in Kroon som gav oss ett naturligt kantspel till höger och skapade den bredd som till slut gav oss segern. För mig är det uppenbart att det bytet avgjorde matchen då.

Sen lyckas inte Norling alltid nej, men vilken coach gör det?

Lite tips dock, Rikard! Som jag var inne på ovan vill jag att vi hela tiden försöker spela vårt spel - Att flytta upp en lång anfallare på topp är INTE att göra det, men jag förstår tanken hos Rikard.

Vad man kan göra är att flytta upp "tanken" till mittfältet istället för att fungera som bollvinnare och eventuell "in-i-boxen-löpare". Då ruckar vi inte så mycket på spelidén, men får förhoppningsvis mer boll eftersom vi inte låter motståndarna springa igenom vårt mittfält stup i kvarten...