Snillen spekulerar: Behöver MFF Simon Thern?

Himmelrikets succéserie Snillen spekulerar rör i dag frågorna om Adu verkligen är så fantastisk, spelades det egentligen någon helt igenom bra match i år, vad heter Magnus Erikssons roll och behövs Simon Thern. Snillena ur Himmelrikets redaktion heter Ulf Nilsson, Peter Lind och Fredrik Lindholm.

1. Jag ska villigt erkänna att jag har haft svårt att se E K Adus storhet på planen, men det säger egentligen inte så mycket. Det är därför jag ställer frågorna, och ni svarar. Fast i matchen mot Atlético Madrid gick det inte att undgå att se hur överjävligt fantastiskt bra han är. I Sex och Jävligt offside dagen därpå drog jag paralleller till Daniel Andersson. Frågorna: Har ni från dag ett sett hans storhet? Är jag rätt eller fel på det när jag jämför honom med Giganten? Och om han nu är så bra, vad gör han i Allsvenskan?

Ulf Nilsson:
Nu hade ju jag koll på honom sen tiden i Nordsjälland då jag såg honom stå upp fantastiskt i Champions League, så jag var kanske färgad i min bedömning men jag visste att det var en klasspelare. Det är en spelare som är klart tillräckligt bra för att spela i större/bättre ligor - men vi återkommer till det.

Adu kontra Daniel Andersson? Visst finns det likheter:
Positionen - Defensiv mittfältare
Passningsspelet - Hög procent med rätt adress, men också få passningar som direkt leder till farligheter.
Blick för spelet - Båda läser spelet på ett fantastiskt sätt och ger sig själva tid med boll, och motståndarna lite.
Lugn - Ingen av spelarna blir stressade lätt, utan vågar hålla i även under attack och det gör att övriga spelare mer tid när de får den.
Offensiven - Nästan totalt borta. Daniel hade egentligen ett rätt hyggligt skott, men Adu verkar vara en värdelös skytt. Men å andra sidan kan man inte dominera överallt.

Skillnader? Jag tycker Daniel, på gott och ont, rörde sig över större ytor - framförallt när laget var sämre. Då sprang han egentligen överallt, vann boll och spelade vidare. Adu kommer till ett lag som fungerar bättre och behöver inte det utan kan hålla sig mer till sin position. Bra så.

Så, Adu är i dag i princip lika bra som Daniel när Daniel spelade i MFF - och han kan bli lika bra som Daniel var när han jagades av de flesta storklubbar i Italien (och ju också värvades av Fiorentina). Han var briljant i Nordsjälland, men verkar ha floppat i Belgien. Det är märkligt med Belgien. Ingen liga som skrämmer slag på en direkt, men det är ju mer regel än undantag numera att skandinaviska succéer floppar där.

Varför? Tillfälligheter i en del fall, dålig scouting i andra förmodar jag vilket har gjort att man inte köper spelartyper man är ute efter eller behöver.
Vi har ju en viss fördel i att Adu är icke-EU-spelare eftersom de trots allt fortfarande har svårare att fixa ett bra kontrakt (Se exempelvis Mahlangu, Ricardinho och Accam). Har vi sanslöst flyt är det ingen som förstår hans storheter i Europa, eftersom han ändå gör så lite poäng, men jag anar att vi har honom här max under nästa år också.

Peter Lind:
Det beror på hur man definierar ”från första dagen”. När Adu var på gång in satte jag mig nämligen framför tv:n och kollade lite på norsk fotboll. Då tyckte jag att Adu såg okej ut, inte mer. Han kom för lågt och slog majoriteten av passningarna bakåt. Han såg ensam ut i uppspelsfasen och höll därför bollen för länge.

Däremot var första dagen i MFF väldigt lyckad. Mot Kalmar hemma så slog han bort en passning på hela första halvlek och hade ett par precisa crossbollar som ledde till farliga anfall. I en bättre omgivning blev även Adu bättre.

Tiden därefter såg också bra ut även om man såg en del positioneringsproblem i samarbetet med mittbackarna. Med tiden har detta blivit mycket bättre. Medspelarna har också blivit varse att han i stort sett alltid är spelbar.

Det finns likheter med Daniel Andersson och det finns likheter med en annan gigant, Jari Litmanen. Precis som den senare så kan Adu se långsam ut. Men han är alltid spelbar, han har koll på var medspelarna är redan innan han får bollen och han tappar inte denna boll även om han har både en och två spelare i ryggen. Det som sticker ut är att allt detta gäller även i det högre Champions League-tempot.

Det Adu saknar är det som ger feta kontrakt på kontinenten, dribblingsförmåga, genombrottsförmåga och förmåga att avsluta. Men med så många offensiva pjäser som MFF brukar ha i startuppställningen så passar en Adu-typ perfekt.

Fredrik Lindholm:
Enoch Kofi Adu tycker jag personligen är en av de bästa värvningarna på länge och inte bara för att han har presterat från första minuten han anlände utan för att han är en väldigt ovanlig spelartyp. Jag kan inte minnas att MFF har haft en spelfördelare likt Adu tidigare. Jag hade en tro på att Ivo Pekalski skulle kunna bli en Adu men det blev han aldrig, åtminstone inte i MFF.

Jari Litmanen kunde diktera spelet på samma sätt som Enoch gör men han gjorde det ofta högre upp i plan. Adu börjar gärna lite ovanför backlinjen och sen följer han med hela vägen upp. Adu har många styrkor och en är att han alltid hittar ytan som gör honom spelbar, ofta är detta mellan mittfält och backlinjen. Ovanpå detta vet han oftast vad han ska göra med bollen när han får den vilket gör att motståndarna aldrig hinner in i press för då har bollen redan lämnat Adus fötter. Detta kryddar sedan Adu men en väldigt hög passningsprocent vilket innebär att han är oerhört vårdad i sitt passningsspel. Dessutom verkar inga passningsvägar vara omöjliga för Adu utan han har även begåvats med ett utomordentligt spelsinne.

Skulle jag göra en internationell jämförelse tycker jag att han är en Pirlo-light utan Pirlos frisparksfot. Adu har inte Pirlos offensiva vapen med skottet och frisparksskyttet men annars rör de sig ganska likt och ungefär över samma ytor. I Italien kallar man denna roll för regista och Adu är MFF:s regista. Han styr spelet och sätter tempot i passningsspelet.

När det gäller Adus svagheter var det tempot när han först kom till MFF men det var nog för att han kom från ett sämre lag. Jag tycker att Adu har utvecklat vissa bitar redan och en av dessa är tempot samt att han nu även känns snabbare. Jag tror att Adu med en försäsong i benen kommer att bli ännu bättre. Jag hoppas bara att MFF får behålla honom ytterligare en säsong för jag har svårt att se hur man ska hitta en lika bra spelare som Adu igen i Norden.

Vad gäller jämförelsen mellan Adu och Daniel Andersson ser jag inga likheter och jag kan därför inte jämföra dessa. Adus passningsspel är på en helt annan nivå enligt mig. Daniel var en krigare som täckte ytor och drev på laget. Adu är en elegant regissör som styr spelet. Hans styrkor sitter inte direkt i närkampsspelet utan det får Halsti stå för.

2. Allsvenskan är över. MFF vann. Det är som det ska vara. Men när jag tänker tillbaka på säsongen så hittar jag knappt en enda match där jag är alltigenom nöjd med insatsen sett över 90 minuter. IFK Göteborg borta vanns med 3-0 och var bra, men det var ju inte så att vi tokdominerade. Vilken allsvensk match 2014 är ni mest nöjda med, snillen? Berätta varför och vad som gjorde den så bra.

Ulf Nilsson:
Tokdominerade vi inte mot Blåvitt borta? Vi körde över dem i en halvlek och sen kontrollerade vi ställningarna. Sjukt nöjd med det.

Men nåväl. Jag ska ge dig en annan match. Örebro hemma. Där och då visade vi varför vi är bäst. ÖSK gjorde en kanonhöst och när vi då, med Zlatan i mål och unge Piotr från start, kom till start med möjligen tveksamt fokus med tanke på den stundande playoffmatchen fanns det farhågor. Och det visade sig ju vara befogade farhågor när Kamara dunkade dit två strutar mot ett passivt försvar och hade bud på fler innan paus

Men då visade Malmö sin styrka under 2014. Den att inget utgångsläge är för tufft. Anförda av Markus Rosenberg visade Malmö precis allt som gör ett mästarlag. Kvalitet såväl i benen som i huvudet. Sällan har jag stått upp och tokskrikit ut min glädje över ett mål mot ÖSK som jag gjorde när Mackan knoppade dit målet.

Där visade vi vad vi kan. Där visade vi hur jävla starka är. Där visade vi övriga Sverige vilket jäkla lag vi är. Där visade Markus Rosenberg att han är seriens bästa spelare.

Peter Lind:
Puh! Jag har alltid svårt att komma ihåg specifika matcher. Speciellt svårt blev det nu när det är kval- och gruppspelsmatcher som ligger främst när vi talar om perfekt genomförda matcher. Efter lite kollande i matchlistan så säger jag Åtvidaberg hemma.

De flesta håller nog med mig när det gäller första halvlek. Det skapades mycket chanser och kortpassningsspelet satt som det skulle. I 48:e minuten så satte man slutresultatet 3-0. Efter det blev matchen ”tråkig”. Jag som är uppväxt med George Graham-fotboll säger istället att MFF stängde matchen. Att dra ner på tempot och se till att motståndarna inte skapar något kan också vara perfekt, även om det inte ses som underhållande.

Fredrik Lindholm:
Rent spelmässigt var bortamatchen mot Göteborg en perfekt insats. Det känns däremot som om det var evigheter sedan matchen spelades och jag har därför svårt att minnas detaljerna i denna match. Om jag ska nämna en match med taktisk anknytning som har betytt mest i år måste jag välja när Åge valde att introducera fembackslinjen mot Red Bull Salzburg hemma. Det var ett genidrag som sedan har använts framgångsrikt i flera matcher efter detta i Champions League-spelet. Det kanske inte är det vackraste av spel men Åge Hareide får ut absolut max av laget med denna 5-3-2-formation mot motstånd som är bättre på pappret.

Vi såg även vad Van Gaal lyckades med i VM med samma spelsystem. Holland hade ett lag inför VM som rent defensivt egentligen inte såg särskilt starkt ut men spelsystemet var som skräddarsytt för spelarna och hur det gick sen vet vi alla. Åge har använt samma tänk som Van Gaal och det var väldigt modigt och smart gjort. Ett taktiskt genidrag. Ett spelsystem som där man får ut spelarnas maximala kapacitet i är ju det optimala.

Jag vill även hävda att 5-3-2-systemet har gjort mentala underverk med spelarna för det har byggt upp spelarnas självförtroende. Eftersom spelarna har märkt att de kan spela jämnt med europeiskt toppmotstånd går de nu in med en stor tro på sig själva och vi såg i matchen mot Atletico Madrid att MFF kunde skaka spanjorerna med det vanliga 4-4-2 systemet. Helt plötsligt behövdes inte en extra mittback för att täppa till i försvaret. Jag tror däremot att på bortaplan bör Åge fortsätta att använda 5-3-2-systemet.

3. Magnus Eriksson tog steget... Fel, Magnus Eriksson fick ta steget ner på mittfältet efter det att Rosenberg och Thelin börjat idka kärlek på planen. Jag är förälskad i ME och förstår mycket väl varför han spelade årets alla 30 allsvenska matcher. Men samtidigt, jag blir inte klok på hans roll. Är han central mittfältare, högermittfältare, släpande anfallare eller vad? Kom nu inte och svamla om “Brolin-roll” för då måste ni förklara vad det också innebär. Berätta i stället vad han tillför, hur ni helst skulle se honom och som sagt: Vad heter hans position på planen?

Ulf Nilsson:
Oftast har han ju haft en relativt fri roll som högermittfältare, vilket ju då grundar sig en utgångsposition till höger där han kan bryta in från och hjälpa till i både bollvinnandet och bolldistribuerandet. Men positionen? Höger mittfältare (förutom då han faktiskt spelat centralt då alltså).

Jag vill se honom precis där han är nu - och för de som orkat lyssna på mig så har ni säkert märkt att jag drev på att flytta ner Magnus mycket tidigare. Magnus är en fullständigt fantastisk offensiv passningsspelare - det saknar i princip motstycke i Allsvenskan. Han har en fantastisk känslig fot som kan hitta in bakom backlinjen, men också i ytan mellan backlinje och mittfält.

Magnus kan absolut också spela centralt och då ge oss det närmaste en bollvinnande offensiv mittfältare man kan få. Problemet är att han inte får riktigt lika mycket tid på sig centralt, och det gör att hans passningsspel inte är lika spetsigt där. Det är bra, men det är färre passningar som direkt ger upphov till farligheter där.

Det är helt enkelt en fantastisk spelare när det stämmer, och kan vi bara få honom att hitta formen redan på våren och hålla den hela året har vi en spelare som kommer köpas upp fortare än kvickt.

När köps han då? Bra fråga Ulf. Vår fördel i det här är att Magnus ibland blir lite temposvag, och det kan göra att de rika klubbarna håller lite i sina dineros och låter honom vara kvar här.

Peter Lind:
Varför skall man sätta etiketter på människor? Lite av MFF:s styrka i år är väl just det att det är svårt att sätta exakta etiketter på de offensiva spelarna. De roterar en hel del och delar på de offensiva uppgifterna. Yttrarna kommer i djupet centralt, Rosenberg går ner eller söker sig ut på någon kant. Det är väl egentligen bara Kiese Thelins roll som känns riktigt definierad.

Fredrik Lindholm:
Tidigare har Magnus, när han har spelat anfallare, varit väldigt duktig på att hitta ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält och därifrån har han kunnat riva upp sår hos motståndarna. Efter Åges inträde och nya val av anfallare har Magnus fått anpassa sig till det nya spelsystemet.

Magnus Eriksson är en spelare som inte är en typisk spelartyp utan hans styrka ligger i att han är väldigt mångsidig och därför kan användas på flera olika positioner. Magnus verkar duktig på att ta till sig tränarinstruktioner och har lätt för att anpassa sig till nya roller i laget. Han har spelat innermittfältare, yttermittfältare och släpande anfallare med framgång.

Magnus har framför allt ett bra spelsinne och serverar ofta sina medspelare i fina lägen. Dessutom är han samtidigt också en slitvarg som jobbar hårt och vinner mycket frisparkar åt laget och det är sällan man hör honom gnälla. Om det är något jag skulle önska så vore det att han skulle bli något snabbare för då hade han kunnat bli ruskigt bra och ett riktigt rivjärn på plan. Samtidigt kan det vara just en sådan detalj som gör att MFF kommer att kunna behålla Magnus. Spelarna ska vara bra men inte alltför bra.

4. Så som MFF spelar nu (med Halsti och Adu på mitten, och Magnus Eriksson överallt) så ser inte jag var Simon Thern passar in. Så kort sagt, har han blivit en breddspelare i konkurrensen? Gör det, enligt er, verkligen något om han lämnar?

Ulf Nilsson:
Nu är jag helt inställd på att vi förlorar Thern, men ja, jag tycker att det gör något. Breddspelare? Kanske - Men jag ser det som att vi med Thern, Adu och Halsti hade haft tre fantastiskt fina innermittfältare som man skulle kunna komponera på flera sätt för att skapa olika dynamiska spelsätt.

Thern är nästan unik i svensk fotboll i det att han är fantastiskt bra på att driva bollen i djupled centralt. Det är en otrolig styrka att kunna göra det, och väldigt få som klarar det. Jeff Aubynn kunde det också, och det var en anledning till att jag alltid gillade honom.

Det är en egenskap man inte ska bortse från. Det skapar ytor på ett sätt som egentligen ingenting annat. Att göra sin gubbe på kant är bra. Att göra sin gubbe centralt - och gå på djupet - är matchavgörande.

Så jag vill behålla honom. Inte för att han är en fullständigt överlägsen spelare på den här nivån, utan för att han har kvaliteter som i princip inte går att hitta någon annanstans. Jag tycker exempelvis att Halsti är en bättre spelare, men det är lättare att ersätta hans kvaliteter (exempelvis med Oscar Lewicki).

Med det sagt - Vi har visat under hösten att vi kan klara oss utan honom. Men det är synd att vi troligen måste göra det.

Peter Lind:
Åge har varit väldigt bra på att anpassa lagets spel efter de spelare som har funnits tillgängliga. Ett lysande exempel på det är användandet av Kiese Thelin som en bollmottagare av längre bollar, speciellt i Champions League-matcherna. Lite på samma sätt var det när Thern försvann ur uppställningen. Med Adu och Halsti på innermitten så fanns inte längre något djupledshot från mitten. Då började yttrarna, speciellt Forsberg, söka fler djupledslöpningar centralt.

Med Thern som startspelare skulle det kanske behövas lite förändringar, men jag tror att han och Adu skulle kunna komplettera varandra bra. Thern skulle kunna ge Adu ett kortare, mer centralt, offensivt passningsalternativ i många situationer.

Då även Halsti ryktas vara på väg bort så skulle en förlust av Thern definitivt betyda en hel del jobb för Daniel Andersson.

Fredrik Lindholm:
Personligen är Simon Thern den spelare jag har haft svårast för i MFF eftersom jag fortfarande anser att han inte är en tvåvägsmittfältare som passar in ett 4-4-2-system. Simon Thern är enligt mig som klippt och skuren för en offensiv mittfältsroll i ett 4-2-3-1 system.

Simon är en bra spelare och kan även spela på en kant, men jag känner att han inte riktigt kommer till sin rätt i MFF:s nuvarande spelsystem. Simon Thern är en spelare som jag känner att MFF kan släppa i vinter. Det är sedan bättre att ersätta honom med en mittfältare vars egenskaper passar bättre in i Åges spelsystem. Anthony Annan som ryktats till MFF tidigare hade varit ett intressant alternativ.

Väljer Simon däremot att stanna är han fortfarande en väldigt bra spelare att ha i truppen eftersom han kan spela ytter, innermittfältare och släpande anfallare. Jag tror däremot att det kan bli en del bänktid för Thern om han stannar, eftersom Guillermo Molins dessutom lär vara tillbaka till nästa säsong, men det finns ju alltid öppningar om någon annan spelare skulle säljas.