Camp Patatas Bravas: Snillen spekulerar

Att säga att Malmö FF är underdogs i morgondagens match mot Real Madrid är ingen jättelögn. Hur ska laget ta sig an matchen? Har MFF lärt sig något från förra årets CL-spel? Det är några frågor som Himmelrikets snillen Marcus Lehtonen, Henrik Zackrisson och Ulf Nilsson har att fundera över.

1. När jag var på Stadion och såg Real Madrid ha en till synes rätt lugn dag på jobbet och ändå vinna med 2-0 mot oss, så tänkte jag efteråt: Hur i helskotta ska vi ha ens skuggan av en chans att slippa förnedring på Santiago Bernabeu om några månader? Nu har några månader gått och matchen ligger bara ett par dagar bort. Jag bävar fortfarande, men samtidigt måste man ju tro och hoppas. Hur tycker ni att laget ska formeras och hur tycker ni att laget ska spela? Fortsätta med 4-4-2, eller spela ett 5-4-1 eller kanske till och med ett 8-1-1?

Marcus Lehtonen:
Med tanke på att vi släppt in nio mål de två senaste matcherna i CL är mina tankar uteslutande defensiva. Hur håller vi tätt? Tanken på att vinna är obeskrivligt långt borta. Och skall vi ha ett uns möjlighet att få med oss en poäng hem måste vi fokusera på att inte släppa in mål. Eller åtminstone inte mer än ett mål. Allt annat blir sekundärt i planeringen inför matchen.

Till Real Madrid borta handlar det för mig inte huruvida vi spelar 4-4-2, 5-3-2, 4-2-3-1 eller något annat påhitt. Höstens material i spelartruppen har visat att det inte alls behärskar Åges taktiska förändringar lika väl som fjorårets trupp, så vi får nog hålla oss till 4-4-2. Då handlar det för mig mer att välja vem som spelar, än hur.

Centrallinjen med Wiland-Árnason-Adu, Lewicki-Djurdjic känns given. Tinnerholm är självklar. Jag ser inte heller någon anledning till att Konate skall bytas ut. Pa behöver bara få understöd från mittfältet så han inte lämnas helt ensam likt han gjorde gång på gång på gång på gång mot Srna i Lviv; jag hade satt Rakip framför Pa på vänsterkanten för att hjälpa till att täppa igen. Frågan är om jag inte hade valt Carvalhos fysik före Brorssons skolade mittbacksspel just i denna match. Vi kommer att vara så mycket tillbakatryckta att Carvalhos svagheter i positionsspel och zonförsvar förhoppningsvis inte kommer att vara relevanta, eftersom han per automatik kommer att vara en del av bussen framför Wiland.

Även om jag inte gärna anpassar en taktik efter motståndaren går det inte att bortse från att Ronaldo kan komma att spela mot vår högerkant. Vem orkar med hans löpningar och vem kan hänga med i tempot för att avlasta och ge understöd till Tinnerholm? Kroon hade fått mitt förtroende att springa upp o ner längs linjen och störa Ronaldo så mycket han bara hade orkat. Rodic känns inte tillräckligt stark och har påfallande ofta på slutet visat att han inte håller 90 minuter.

Centralt i en roll framför Adu och Lewicki vill jag se Berget jaga livet ur det defensiva mittfältet hos Real Madrid och störa alla försök till uppspel centralt bakifrån. De gånger vi får bollen ska vi kontraslå med bollen på marken tillsammans med Kroon, Berget och Djurdjic.

Henrik Zackrisson:
Din passus om att man måste tro och hoppas gör detta lite till något av en semantisk fråga. Ja, man måste kanske det. Eller? För vad innebär det egentligen att ”tro”? Ordets gängse betydelse är väl nåt i stil med ”att hålla för sannolikt”. Ska man tolka tro på det viset är svaret nej. Då tror jag inte. Det vore verklighetsfrånvänt. Läser man däremot in en betydelse som lyder nåt i stil med ”att utgå från och bete sig som om det vore möjligt”, ja, då tror jag. För hoppas gör jag såklart, och det jag tycker att man som supporter ”måste” göra är att stå bakom sitt lag. Man har kanske inte så stora påverkansmöjligheter, men är man på plats kan man exempelvis ge uttryck för sin kärlek och sitt oreserverade stöd genom sång.

Hursomhelst, även om det är osannolikt att vi kniper poäng måste vi såklart försöka. Så här en knapp vecka innan avspark står det trots allt fortfarande 0-0. Jag hittar några saker som talar till vår fördel:

* Real har redan vunnit gruppen. Detta i kombination med tredje punkten nedan och att ett lågprofillag från Norden står för motståndet torde innebära att tändningen inte är påslagen till max.
* Real har faktiskt släppt in en del mål på sistone (även om de höll nollan mot Eibar i helgen) och är kanske inte i sin allra bästa form. Benzema-historien kanske inte påverkar särskilt mycket, men positiv för klubben är den i alla fall inte.
* Man har ligamatch tre dagar innan, och en hyfsat svår bortamatch mot Villarreal helgen efter. Man har inte råd att halka efter i ligan, så det är matcher man måste fokusera fullt på. Kanske kan till och med ett antal av de tyngsta pjäserna vilas mot oss…?

Hur ska vi spela då? Tja, ett ord: defensivt. Grisdefensivt. Sifferuppställningar i all ära, men jag tror inte Åge avviker från 4-4-2 som grund nu. Trångt runt och i straffområdet, mycket - allt! - folk på rätt sida bollen, håll tätt mot instick och hoppas på att vi kan knoppa undan alla inlägg och att Wiland/Fredrik Andersson motar alla skott som tar sig genom köttmuren. Fullt fokus på att undvika omställningar, men några offensiva försök måste vi ändå göra. Jag tyckte det trots allt fanns viss plats för ytterbackarna att komma upp när vi spelade hemma - Reals kantspelare kändes en smula bekväma; ansåg sig kanske inte nödgade att slita livet ur sig. Så, upp med långa bollen, in i banan med våra yttermittfältare (varav en kan få vara Kroon) för att hjälpa till att försöka samla upp, och lyckas vi med det, fram med ytterback. Förstod också att Carvalho var högaktuell för start, och det lät rätt i mina öron. Inte minst eftersom han kan hota vid våra fasta situationer. För några såna tänker jag att vi vaskar fram, och dem ser jag som vår största chans till mål framåt. Men så förstod jag också - såg inte själv - att han inte var direkt lyckad mot Molde, och att Åge var rejält kritisk efteråt. Verkade som om den gode Felipe brände sina skepp.

Ulf Nilsson:
Ja.. Det är en svår fråga.
Det kommer bli fruktansvärt svårt att hålla tätt i princip oavsett hur vi spelar. Hur ofta blir egentligen Real nollade hemma (Ja, jag vet hur det gick mot Barcelona nyligen)? Det är inte precis vilket lag som helst vi kommer möta, utan ett lag som inte minst offensivt är otroligt. Framförallt rent individuellt. Det är flera spelare som kan explodera närsomhelst och sätta en strut. Flera spelare som har kapacitetet att helt på egen hand avgöra en match.

Men.. Det är inte kört. Det går att störa Real, men det krävs att allt klaffar.
Vårt bortaspel har ju, under flera års tid, inte direkt varit det man önskar sig. Framförallt har vi ofta fallit ihop som ett korthus när det har börjat blåsa. Det får inte hända. Vi måste hålla siffrorna nere och ge oss chansen.
Vi måste spela effektivt och utan att göra den typen av individuella misstag som vi har sett gång på gång på gång. Det är egentligen en av anledningarna att det är svårt att prata om hur laget ska spela, eftersom det ofta inte varit strukturella problem i vårt spel utan det har varit individuella misstag som vi blivit hårt straffade för.

Men om vi ändå ska prata struktur - Jag tror vi behöver två anfallare. Inte för offensiven, utan för defensiven.
Med två anfallare kan vi störa Real mer i uppspelen och inte låta dem rulla för enkelt, och vi har dessutom bättre möjligheter att låta försvaret få vila eftersom vi lättare (och det är rent relativt, det blir absolut inte enkelt) kan hålla fast bollen längre upp i plan.
Resten tror jag spelar mindre roll, men vi behöver två anfallare.

2. Redan 2011 sades det från MFF-håll att hela klubben, alltifrån spelare till de som står i butiken, lär sig av Europaspelet. Att organisationen stärkts är tydligt, men framför allt syns det att det närmast naiva spelet (som mot Swansea och Dinamo Zagreb på bortaplan) är ett minne blott. I stället har laget anammat ett mer cyniskt spel, såväl hemma som borta, vilket lett till de senaste två årens framgångar. Men om vi tittar på närtid, tycker ni att årets MFF-upplaga i Champions League har tagit några lärdomar från fjolårets och i så fall vilka? Själv ser jag inga större skillnader, men möjligtvis beror det på att årets motstånd i form av framför allt Real Madrid och PSG ändå är på en nivå högre upp än Juventus och Atlético Madrid. Eller kanske hade vi för Europaspel anpassat bättre spelare i fjor?

Marcus Lehtonen:
Resultatmässigt har vi tre poäng efter fem matcher precis som förra året och även i år en chans att nå slutspelet i Europa League inför sista omgången. Låt vara att chanserna förra året kändes något större. Årets lag skall ha all respekt att de dels tagit sig till CL-gruppspelet och dels fortfarande ha något att spela för inför sista omgången. Det är på ren svenska fan-i-mej bra gjort!

Jämförelser i övrigt haltar eftersom det är två helt olika spelartrupper och det återstår enbart tre spelare från startelvan. Skillnaderna i motståndarnas kvalitet nämns i frågan. Jag vill även lägga till att Shaktar är betydligt bättre än Olympiakos så det är förståeligt att resultaten inte överträffar fjorårets. Sett till förutsättningar anser jag prestationen att ta sig till CL och vinna åtminstone en match i gruppspelet är större i år.

Den stora skillnaden i årets upplaga är att vi har betydligt svårare att ändra taktik med befintligt material på plan. I fjor kunde Halsti flyttas ner i backlinjen och Forsberg-Adu-Eriksson klarade av att spela ett tremannamittfält. Några sådana fungerande alternativ har varit mycket svårare att se i år.

Dessutom hade vi i ärlighetens namn bättre offensivare spelare förra året. Mackans form i fjor var magisk. I år har han varit bra. Kiese Thelin har en klart begränsad repertoar, men är riktigt jobbig att möta och skapade utrymme för Mackan. Forsbergs förmåga att transportera boll och få med sig laget upp i anfallet saknas i år. Och jag har tidigare i år redogjort för min saknad av Mange Eriksson och hans egenskaper. När jag ser våra korta anfall, våra få stunder att få vila med boll, hur vi inte längre får ”lätta” frisparkar med oss som gör att vi kan lyfta upp spelet och laget växer min saknad.

Mange, om du läser det här: skippa Bröndby och kom hem. Jag saknar dig!

Henrik Zackrisson:
Inför årets säsong diskuterades det huruvida vi var ett ännu bättre lag i år. Mitt eget (mesiga) svar på detta var att det var vi nog inte än, men att vi sannerligen hade potential att bli det. När nu året är praktiskt taget slut tvingas man konstatera att nej, bättre än ifjol blev vi aldrig. Vi fick, sammantaget, inte riktigt ihop det i år. Förutom vid några tillfällen – vilka å andra sidan valdes ut helt perfekt. Att vi tog oss till CL och återigen förmådde vinna en match i en ännu svårare grupp än fjolårets är ingenting annat än makalöst.

Man kan förstås dividera om att allsvenskan är sportsligt viktigast, men alla de hundratals miljoner som nu dansar in på bankkontot är förstås långsiktigt betydelsefullare för klubben än ännu ett allsvenskt guld.

Att föreningen, ledarstaben och enskilda kulturbärare som Rosenberg och Tinnerholm (jo, trots hans östgötska ursprung och relativt korta tid i Malmö ser jag ändå Anton Tinnerholm som en sådan) lärt sig saker är en sak, men de enskilda spelarna då? Tja, förutom den praktisk-logistiska erfarenhet som kunnat överföras kan man väl tänka sig att en känsla av att jodå, det går, har inympats. Men annars håller jag med dig – man har inte tydligt kunnat peka och utropa ”oh vad bra löst, så där hade vi aldrig gjort i fjol”. Och å andra sidan - vilka lärdomar skulle rimligen kunnat få ett lag av vår kaliber att rå på tungviktare som PSG eller Real?

Med det sagt: Jag ser 2014 års lag som strået vassare. Vi har inte fyllt luckan efter Forsberg; Rosenberg har varit bra och viktig även 2015 men ändå inte riktigt lika magnifik som ifjol; Kiese Thelin hade det förvisso jobbigt i gruppspelet (vilket bättre forwards än han haft mot Chiellini, Diego Godin och de andra) men lämnade ändå ett hål efter sig. Framåt har vi varit trubbigare. Mer om det under fråga 4.

Ulf Nilsson:
Som lag är det rätt svårt att lära sig saker när man hela tiden måste bygga nytt och spela in nya spelare. Det är ju säkert så att de som var med förra året lärde sig en massor, men det får Red Bull Leipzig, Gent, Bröndby och nån turkisk bänk dra nytta av. Vi får istället börja om varenda gång och lära nya spelare vad som krävs på den här nivån.
Faktum är ju att spelare som varit på den här nivån tidigare, antingen med landslaget eller klubblaget, genomgående är de som klarat av det här bäst. Wiland, Rosenberg, Adu, Berget och Bengtsson. Helt klart är att de inte heller dominerar matcher på den här nivån hela tiden, men det är väldigt få misstag vi ser från de här herrarna.

Nåväl. Vad har vi lärt oss? Nja, alltså jämfört med förra året är det väl tveksamt om vi har gått fram så mycket som lag, och ser man till den sportsliga organisationen tycker jag att de redan förra året visade att de har mycket att erbjuda. Åge hade taktiken för Europa. Den visade vi i år också - Kanske ytterligare något mer cyniskt - men problemet är att nivån är så jäkla hög för våra spelare att det begås misstag som vi blir fruktansvärt hårt straffade för.
Det har inget med taktik att göra.

Som sista notering här vill jag inflika att jag inte tycker att Real och PSG är bättre än Juve och Atletico. Kanske har de rent indviduellt sett spetsigare spelare, men som lag är det tomato tomato (Hmm.. Det fungerar lite bättre när man säger det än skriftligt). Det är lag som har extremt hög lägstanivå och som bjuder på väldigt lite misstag. Enorm klass på alla fyra lagen.

3. Christiano Ronaldo i Madrid och Zlatan Ibrahimovic i PSG; jag undrar om någon spelare i MFF bärandes den himmelsblå tröjan någonsin mött bättre fotbollsspelare (förutom Bosse Larssons medspelare på träning vill säga). I alla fall har ingen mött lika mytomspunna och till namnen ”stora” (ja, förutom Bosse Larssons medspelare på träning vill säga).

Vi leker med tanken att bägge två helt plötsligt kommer på att de vill avsluta sina karriärer i MFF; vem av dem hade ni helst tagit? Jag förstår att det kanske givna svaret här är Zlatan med tanke på han är himmelsblå och allt där, men om vi bortser från det och endast ser till vilka kvaliteter som bäst skulle passa MFF: Vem blir det då? Och var och hur skulle ni använda honom?

Marcus Lehtonen:
Jag är inte mycket för att sväva ut i hypotetiska resonemang… I Champions League där vi konstant är tillbakapressade och vår största chans är att snabbt kontra skulle jag föredra Ronaldos kvaliteter som fotbollsspelare. Han skulle få starta på en vänsterkant och sen få löpa fritt; typ 4-4-Ronaldo-1.

Däremot i Allsvenskan där vi skall ha ett spelövertag mot de flesta och spelar högre i banan betydligt oftare skulle Zlatan vara en dröm att ha med. Spelsätt gärna likt matchen senast mot oss där Paris Saint-Germain i stort sett i vartenda anfall satte tredje sista passningen på Zlatan som därefter valde att fördela till den som slog den sista avgörande passningen i anfallen.

Henrik Zackrisson:
Bortser man från allt det känslomässiga säger jag Ronaldo. Expertisen håller med mig - han är som bekant Ballon D’Or-finalist i år igen, efter att ha vunnit de två senaste åren. Dessutom är han är 3,5 år yngre och har fler år än Zlatan framför sig. Vi kan alltså sälja honom om ett par år; för en 32-åring kan man ändå få hyfsat betalt. Ska jag peka på nåt jag särskilt gillar med honom blir det speeden och den överjävliga målfarligheten. Hans utgångsposition blir högerkanten. Anton tar hand om defensiven och Ronaldo kan vandra fritt där framför.

Ju mer jag tänker på det, desto mer tilltalande är det. Där får Nils-Eric Johansson, Viktor Agardius, Mats Solheim och alla andra allsvenska vänsterbackar nåt att bita i.

Fast han får lägga av med den där fjöntiga spänna-sig-som-en-Marvel-hjälte-målgesten. Sånt trams håller man inte på med i Malmö.

Ulf Nilsson:
Det blir ju fjantigt att inte säga Zlatan.. Så jag säger Cristiano Ronaldo. Helt enkelt för att jag ser honom som världens bästa spelare, och jag menar på att han varit det under många år. I Barcelona och sättet som de spelar på och den rollen Messi (Och även nu Neymar har) så är det klart att de också har sjuk kvalitet.
Men individuellt är Ronaldo i särklass. Han är helt otrolig i att helt på egen hand kunna skapa chanser.
Snabb, stark, teknisk och ett otroligt skott - Det är i princip omöjligt att stoppa mannen när han är på humör.

Men det är klart. Rosenberg säger ju själv att han gärna vill ha en target till sin hjälp och vill man ha Kiese vid sin sida säger man nog inte nej till Zlatan...
En sådan duo hade ju rimligen varit det överlägset bästa vi sett i Allsvenskan - Någonsin.
Det hade ju varit lite småkul att se.

Men som sagt.. Ronaldo är så läskigt bra att det egentligen inte spelar någon roll vem som spelar bredvid honom. Han kan ändå avgöra en match på vilken nivå som helst.

4. Med en match kvar och fem spelade, vad är era intryck av årets Champions League-spel å MFF:s vägnar? Vad har varit bäst, vad har varit sämst, vem i MFF har varit bäst och/eller viktigast? Något som förvånat er, upprört er, glatt er lite extra? Någon taktisk detalj som utmärkt sig positivt eller negativt? Ni har fria händer här; ös på, detta är årets sista Snillen Spekulerar och vem bryr sig om någon protesterar mot att ni breder ut er till och med ännu mer än vanligt.

Marcus Lehtonen:
Årets allsvenska säsong inleddes med ett rött kort på Adu borta mot Sundsvall. Efter tre omgångar hade Erik Johansson lyckats dra sig på lika många gula kort (varav två ute vid sidlinjen om jag minns rätt) och bli avstängd i omgång 4. Vi avslutar CL-säsongen med Árnason avstängd mot Paris Saint-Germain efter en utvisning mot Shaktar och med Mackan och Rasmus avstängda mot Real Madrid eftersom de på fem gruppspelsmatcher samlat på sig tre gula kort vardera.

Lagkapten Marcus Rosenberg har för övrigt på sina tio CL-matcher (kval och play off inkluderat) fått sju gula kort och var som bekant avstängd även mot Celtic borta. Sju gula kort på tio matcher. Som anfallare. Som lagkapten.

Något kort är säkerligen felaktigt, men utslaget på en hel säsong kan det inte enbart vara Lerjéus fel att vi har dragit på oss 62 gula kort och 5 röda kort i Allsvenskan, 18 gula och 1 rött kort i CL-kvalet samt 14 gula och 2 röda i Champions League-gruppspelet.

94 gula och 8 röda kort på 41 matcher är inte ok.

Vid summeringen av säsongen hoppas jag innerligt att tränar/ledarstaben tittar igenom hur dessa kort uppkommit. Och på ett uppriktigt sätt analyserar de bakomliggande faktorerna. De får mer än gärna diskutera detta med spelarråd, med hela spelartruppen, med Zoran på O´Learys under frukosten eller med vem f-n som helst. Bara de lyfter upp problemet på agendan och kommer till rätta med det. Att ständigt behöva göra förändringar i startelvan på grund av avstängningar kan aldrig vara en framgångsfaktor.

2016 får gärna bli ett år där Malmö FF inte dominerar listorna över flest varningar, flest utvisningar och flest avstängningar. Spelarna får gärna ta de få kort som är nödvändiga. Men kort för egen frustration, irritation på domare/motståndare och direkt korkade utvisningar hör inte hemma i Malmö FF.

Henrik Zackrisson:
Mest positivt är att vi, mitt i all den allsvenska motigheten, ändå gjorde årets bästa insatser när det betydde som mest och tog oss till gruppspelet. Salzburg- och Celtic-matcherna blir ännu ett par minnen att återvända till i gungstolen på hemmet.

Lottningen till gruppspelet var kanske inte den sportsligt bästa (lag 1, 8 och 23 enligt rankingen på Bert Kassies webbsajt; en ranking där vi numera innehar plats 98), men det störde mig inte så mycket - särskilt inte som vi faktiskt lyckades vinna en seger även denna gång. En helt rättvis sådan, dessutom. Jag tycker också att vi höll ihop defensiven hyfsat under de två första förlusterna. Och att vi offensivt gör en klart godkänd första halvlek hemma mot PSG. Vi är hjälpta av att de slappnar av efter sina snabba mål, men det oaktat etablerar vi ganska långa stunder spel på deras planhalva och skapar ett par rejäla chanser. Att inte Bergets går in är komplett vansinne. Om jag inte missminner mig är väl den halvleken också den enda då vi haft över 40% bollinnehav (möjligen andra hemma mot Shakhtar också?).

Negativt då? Tja, det är förståeligt, men lite geistlöst har det känts de två sista matcherna. Jag tycker vi klappat ihop och låtit siffrorna springa iväg mer än ”nödvändigt”. 0-9 på två matcher ser illa ut. Fast min största besvikelse är att vi inte gjort fler mål. Jag inbillar mig inte att vi kunnat rädda poäng mot vare sig PSG eller Real ändå, men för mig hade det betytt otroligt mycket att få jubla fler gånger på min hemmaplan. Mål innebär så mycket - glädjexplosion, upprättad heder, bättre målskillnad. Att vi kostat på oss att missa två straffar svider.

2014 hade vi så här dags, precis som i år, gått mållösa från fyra av fem matcher. Vi hade gjort två mål mot årets ett. Fast vi hade förmått avsluta betydligt fler gånger då - med reservation för felräkningar berättar statistiken att vi så här dags i turneringen avslutat 57 gånger 2014 mot 39 i år. Avsluten mot oss är nästan exakt lika många (91 resp. 90). Detta som en liten illustration av trubbighetstesen från fråga 2.

En sista besvikelse: Vi ligger under med 5-0, är på väg in på övertid - och Rasmus Bengtsson snackar till sig en avstängning. Grr.

Ulf Nilsson:
I Sverige är vi ju ofta bra att börja med det positiva och avsluta med det negativa, och det sägs ju att man då bär med sig det negativa istället.

Så vi gör tvärtom.
Negativa
- Att vi har fått alldeles för dålig utdelning på ofta ett rätt hyggligt spel.
- Att vi helt har slutat att skjuta distansskott, vilket gör att vi
- Och när vi gör det är det Adu som står för.. ehh... ärtskotten..
- Att vi dragit på oss för många varningar...
- Att Eikreim inte kunde komma ur sin formsvacka på ett ordentligt sätt och lyfta oss i Europa.
- Att vi fortsätter ha en jävla oflyt med lottningarna...
- Att spelarna ännu inte riktigt håller.. Än..
- Djurdjic... Så bra spelare i Allsvenskan. Så långsam ute i Europa.
- Att vi, fortfarande, har en tendens att totalt tappa det när vi hamnar med ryggen mot repen.
- Straffarna.. STRAFFARNA!

Positiva
- Att vi gör det igen. Vi tar oss vidare till Champions League igen. Det är faktiskt otroligt bra gjort.
- Markus Rosenberg.
- Adu.
- Åges taktiska spel. Kolla inte minst andra halvlek mot ukrainarna i hemmamatchen.
- Att Zlatan kom hem. Det var faktiskt rätt fräckt ändå.
- Att många spelare ändå tagit bra kliv och sett att spelarna i PSG och Real inte är såååå jäkla bra ändå.
- Att vi fortsätter vara helt jävla galet bra i avgörande matcher hemma.
- Under en hel del stunder har vi stått upp spelmässigt mot alla lag.

Till sist? Sista Snillena...? Vad ska vi göra under mellandagarna då?

Fotnot: Marcus, Henrik och Ulf fick frågorna skickade till sig direkt efter matchen mot PSG. De hade fram till i torsdags förmiddags på sig att besvara dem.