SpeedCamp Palinka - Bilder o avslutande blogg från Vidi ude

Hemma och har landat lite mentalt efter Vidi ude, min första Europaresa. Resultatet var såklart en besvikelse, resan var det definitivt inte! Nedan kommer som avslutning lite bilder från resan där jag har sjungit, skrikit, deppat men också skrattat massor och träffat massa nya MFF-vänner. Vi ses i Herning!

Tradtionella läktarbilder från Vidi har ni säkert sett mängder av redan på diverse sociala medier, det blir det därför inte så mycket av här. Istället en del pengar, toalett-kvitto och avsaknad av får...

För er som mot förmodan undrat: Så här ser en sedel av lokala valutan HUF ut.

Spontant tänker jag: Portätt av kungligheter och andra storheter brukar ju vara förskönande. hur i hela friden såg då denna karl ut i verkligheten!?!

Enligt väderrapporterna skulle ett lätt regn dra förbi innan vi skulle ankomma till arenan. Det stämde ju... inte alls. När vi som åkte direkt från flygplatse anlände som första buss började molnen torna upp sig på riktigt "vi är stormen"-vis. Och väl inne på arenan satte ösregnet igång. Men vi var (än så länge) som ni kan se, glada ändå.

Som jag redan berättat så tog det ett tag innan jag fick utbytt min voucher mot biljett då det var en del namnförvirring. Har fortfarande inte bestämt om jag ska använda mitt nya namn och hur det i så fall ska uttalas: ?sa...

Pancho Arena där matchen spelades var verkligen annorlunda. Det rådde en del delade meningar om utseendet, själv tyckte jag att den, på insidan, var enormt cool!

Dessa män i svart var allt annat än coola dock. Jisses! Så fort vi skrek för högt, rörde oss fel eller gjorde något som inte behagade herrarna i svart bröstade de upp sig och marscherade ut framför läktaren och upp på läktaren och såg så hotfulla ut de kunde. Vilket var ganska mycket. Noll känsla för en fotbollspublik. Jag vågade knappt fota dem, därav den otydliga bilden.

Okej då,EN läktarbild kan jag väl bjuda på...

På Himmelriket-resor i Europa är det standard att det ska fotas kyrkor och får. Innan avresan från Budpest gick vi en stärkande morgonpromenad tills vi hittade en kyrka. Inte redaktör Halsti-kvalitet på kyrk-bilderna men så går det när en rookie är iväg.

Får däremot var det snålare med. Vi såg mest solrosfält under den 2,5 timme långa resan. Molly försökte roa oss andra med något hon kallade ansiktsskämt. Detta besparar jag er dock bild på... Finns ingen anledning att ni också ska få men för livet. Några av MFF-resenärerna på tåget innan oss påstod att det visst hade synts till en del får. Jag misstänker dock att de led av sviterna av gravölen och tog fel på får och rådjur. Här får ni alltså istället bilden som jag kallar: "Avsaknad av får".

Det kan ju också vara så att jag missade fåren när vi susade fram i svindlande hastigheter på detta moderna fartvidunder till tåg. Vrom vrom..

Väl framme på stationen i Debrecen kände jag och Molly att det var läge för ett toabesök. Efter en stund kändes det inte som en lika bra idé. Ovanför en trappa satt en dam och tog betalt, 100 forinter (typ 3 spänn) kostade det och vi fick fina handskrivna kvitton för betalningen.

Vi kommer ner, i en rejält fuktig och lika rejält ofräsch källare. Molly konstaterar att det inte finns något papper på den första toan hon gå in på. Men det visade sig sen att det inte fanns papper nånstans. Vi gick upp igen och frågade damen, som pekade på sitt bord samtidigt som vi fick en lång förklaring på ungerska. (Eller så pratade hon med de andra fyra kvinnorna som satt runtomrking, det är något oklart). På bordet stod en toarulle som tydligen var gemensam för samtliga toaletter. Vi drog av varsin bit och gick ner igen, samtidigt som vi undrade vad damerna egentligen tänkt om oss när vi gick ner till toaletterna utan toapapper...

Syns det att jag är en liten smula skeptisk? Trots att toaletterna hade himmelsblå lock.

Med denna toabesöksbeskrivning stänger jag Palinka-bloggen. Vi hörs kanske igen på en annan resa.
Mvh ?sa
__________________________________________________________________

Onsdag 09.25 Vi vänder hemåt
Jodå det blev morgon idag också. Förståeligt nog var det inga muntra miner på bussen från arenan till Budapest. Om vi var missnöjda med mängden blåljus på vägen dit fick vi igen det med råge på vägen hem. Det kändes som att våra bussar hade följe av hela Budapests poliskåren och folk tittade stort efter vår busskonvoj när vi kom in till stan. Ingen i vår grupp var sugen på att utforska Budapests nattliv, det var käk o sömn som gällde. Ett par i gruppen fick erfara att det inte är en god idé att välja spicy sås till gyros/falafel. Tittade man noga kunde man se rök pysa ut ur öronen på dom. Efter hyfsad sömn (störd av sopbilar utanför fönstret kl 05.30), frukost och sen morgonpromenad med obligatorisk kyrkfotografering sitter vi nu på tåget mot Debrecen där flyget ska ta oss tillbaks till Malmö.

Tisdag 22.21 Mörker
Då var det över. Ni ville ha känslor och stämning. Frustration. Tomhet och mörker. Om det är tungt som fan nu? Ja! Om jag ångrar att jag åkt hit? Inte en chans!

Tisdag 20.50 Ingen trevlig omgivning
Ett tjugotal svartklädda muskelmän tvingade oss att flytta från en del av vår sektion, den skulle vara tom. (Nu är det visst ok att vara där igen). Därefter har muskelmännen övervakat oss noga. Inga herrar man protesterar mot. Nu pausunderhållning med enerverande trummande nissar och dansande brudar, samma som åmade sig vid inmarsch. Tack gode gud att vi inte håller på med sånt mög i Malmö!!

Tisdag 18.27 På Pancho Arena
Efter vissa problem fick jag min biljett. Mitt namn fanns inte. Heter tydligen nu ?sa Flykt. Oklart hur det uttalas. Recensioner så här långt: Uselt matchprogram, Mackan var inte med. Mjukt toapapper. Oidentifierat innehåll i mackorna. Orättvist att vi inte fick blåljus på poliseskorten som de andra bussarna.

Tisdag 17.25 Vi närmar oss nog
God men lugn stämning på bussen. Grannen trissar nån stackare vars voucher han har. "Jo jag är på bussen men oklart vart den är på väg. Ingen pratar engelska här." Vi fick också höra talas om nån ny ramsa vi borde lärt oss. Det har vi inte gjort. Känns inte som att vi kommer att göra det heller...

Tisdag 16.32 Aga buss - ente alls tradet
Nu är vi på bussen, väntar på de sista resenärerna som skulle shoppa färdkost. Vi tanter är bättre förberedda o köpte bubbel redan på Kastrup. Den är för övrigt redan uppkorkad sä nu har jag inte tid att skriva mer.

Tisdag 14.50 Ett försök att uppdatera uppe i det blå
Nu är vi verkligen på väg! Efter en måltid på Kastrup, en utlovad selfie med Samuel Biro och en lätt joggning med träningsledare Molly Kummel för att hinna till gaten innan boarding är vi nu uppe i luften på väg mot Budapest. Jag försöker låta lugn men för en tant som brukar sitta vid gaten o vänta minst 30 min innan den öppnar var detta att utmana kontrollbehovet en smula. Kan också informera om att Håkan Jeppsson är med samma flyg som vi, sitter strax bakom Molly o mig. Ett par flaggor bubbel till bussresan väntar i väskan. Det här blir bra!!

Tisdag 09.52 Packat och klart
Hur långsamt kan en kloca gå egentligen? Nerverna är verkligen utanpå kroppen nu och jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med för att få tiden att gå innan det är dags att ta tåget från Eslöv. Jag har redan packat om den lilla ryggsäcken en gång. Jag har spelat kort med sonen. Nu ska jag rensa lite bilder ur telefonen - där börjar bli lite platsbrist och jag vill ju kunna föreviga lite under resan. Sen är det dags att klä sig i himmelsblått och bege sig mot Kastrup.

På tal om just bilder: Det lär inte finnas möjlighet att sitta och fippla med bilder här i admin-verktyget på telefonen. Jag kommer lägga upp bilder här när jag kommer hem men så länge kommer ni säkert också att kunna se lite bilder på mitt Twitter-konto, där heter jag Flodisar.

Om jag glömmer det när jag är uppe i varv vill jag passa på att berömma MFF för den service de ger oss som ska vara på plats. Inte nog med att det ordnas buss till arenan. Eftersom vi är ett gäng som kommer fram till Budapest med ganska tight om tid ordnar de också så att en av bussarna hämtar upp oss på flygplatsen så att vi slipper stressa till samlingsplatsen. Fantastiskt! Nu ber vi en bön att alla flyg mm är i tid så att resan flyter på utan för många stressmoment.

Måndag 23.20 Kvällen innan avresa och match
Till julen 2014 fick jag en MFF-necessär av min man. ”Som du kan ha när du ska ut och resa med MFF i Europa” sa han. Visst har necessären har använts, men inte så som det var menat. Förrän nu!

Så många gånger har jag suttit avundsjuk framför datorn och på diverse sociala medier sett hur MFF-familjen begett sig ut i Europa medan jag följt matcherna fram för TV:n eller vid datorn. Lusten har definitivt funnits där, men det har av olika skäl inte gått att lösa. Men så nu, äntligen föll allt på plats. Jag har semester, det gick att lösa barnvakt till sonen när maken börjat jobba, flygresa löstes med hjälp av brorsan när jag själv satt på Kreta med världens sämsta uppkoppling och inte kunde boka själv. Och när delar av fina tantmaffian hade plats till mig i sitt hotellrum föll sista pusselbiten på plats.

Så nu sitter jag här, när jag egentligen borde sova och bubblar av resfeber och använder #vidiude så ofta jag kan. För er som är vana Europa-resenärer så kanske den här reaktionen verkar överdriven och töntig. Men som tant som fortfarande inte kommit närmare MFF i Europa än match i Köpenhamn och träningsläger i Salou så är den här resan så sjukt stor! Nu måste jag försöka få lite sömn, hur nu det ska gå till.
___________________________________________
Inledning:
Även om det inte heller till denna CL-kvalmatch kommer att bli något traditionellt Himmelriket Camp så kommer en av våra skribenter, Åsa Flykt, att vara på plats och försöka förmedla lite om vad som händer under resan på ett knappt dygn.

Detta är en privat resa, alltså egentligen inte för Himmelrikets räkning och det blir en blixtvisit på mindre än ett dygn. Jag kommer inte att kunna bjuda er på omfattande reportage, träningsrapporter, intervjuer och allt annat som ni blivit bortskämda med. Men förhoppningsvis, om teknik och uppkopplingar tillåter kan jag få till ett och annat blogginlägg längs vägen och annars blir det en reserapport vid hemkomst. Och, vem vet, kanske blir det även någon kyrk- och/eller fårbild. (Man vill ju inte göra hedersredaktör Halsti besviken).