Supporter-profilen Jonas Rasmusson om bästa Europa-resan:
"18 nyanser av grått"
Himmelriket har träffat supporterprofilen Jonas Rasmusson som i ett långt reportage berättar om sina främsta reseminnen med Malmö FF.
Förra året spelade Malmö FF 49 tävlingsmatcher. Av dessa var Jonas Rasmusson, som följt MFF sedan 1981, på plats vid hela 43 tillfällen. Han missade tre matcher i allsvenskan och lika många i svenska cupen. Det är ett imponerande facit.
- Det har blivit lite mer än det var tänkt från början. Vi har ju tänkt att vi skulle försöka dra ner lite på det, men det gick ju sådär. Det var svårt när säsongen blev som den blev.
Är det rent utav ett personligt rekord?
- Sett till antalet så är det kanske det eftersom det varit många matcher under året och vi spelade ända in i december. Men annars finns det en hel del säsonger när vi har sett varenda match.
För Jonas är fotbollen en livsstil. Han planerar sin ledighet utifrån lagets spelschema och har genom Malmö FF träffat några av sina närmsta vänner. Det hade dock kunnat vara Landskrona BoIS som blivit hans lag. Jonas kommer från Kävlinge och när han var liten så var hans familj lika mycket och tittade på Landskrona, som då låg i allsvenskan, som de var på Stadion och tittade på MFF.
- Det var tur att de trillade ur för då var det inte lika intressant längre, skrattar han. Men annars tycker jag det är synd att det bara är Malmö och Helsingborg av Skånelagen som är i allsvenskan nu. Det var nåt år när MFF, HIF, BoIS och Trelleborg alla var uppe. Och det var väl ett femte Skånelag som var på väg upp om jag inte minns helt fel. Jag menar kan Göteborg och Stockholm ha flera lag så borde vi också kunna ha det.
Han började åka på bortamatcher regelbundet i början av 90-talet, och sedan dess har han hållit på. Pratar man en dålig säsong så ser han kanske 23 av 30 allsvenska matcher. Ett av hans främsta minnen är vändningen mot IFK Göteborg 1994.
- Göteborg hade spelat ut Trelleborg två veckor innan och vunnit med 6-0. Jag hade stått på jobb och hånat en kille som var Trelleborgare så in i helvete. Så ligger vi själva under med 3-0 i paus. Man var ju helt förstörd och den enda tanken jag hade i huvudet var att de inte fick förlora med mer än 6-0. Så vann vi matchen med 4-3 till slut. Den känslan man hade då går inte att beskriva.
Numera är det dock resorna ut i Europa som han tycker är roligast. Han har en fin svit även där och har varit på plats vid de fjorton senaste Europacupmatcherna laget spelat.
- Problemet blir väl att hålla det nu. Det är inte min semesterperiod i år, så det kommer krävas lite förhandling och tur med var vi ska spela. Så man kan ta sig fram och tillbaka på samma dag eller max två dagar. Vi har precis bytat chef nu också. Men hon verkar bra så jag hoppas det löser sig.
Vi träffas hemma hos Jonas på Kirseberg i östra delarna av Malmö. Han ursäktar sig för att det är stökigt och berättar att han håller på att rensa ut en massa MFF-prylar han samlat på sig genom åren. Han planerar att sälja en del av dem eftersom de bara ligger där i garderoberna ändå, kanske att det kan hjälpa till att finansiera någon resa, tänker han.
- Den här hösten som varit nu har ju inte varit billig. Men som med allt annat i livet handlar det ju om prioriteringar. Nu på vintern när man måste spara pengar och bara ligger här hemma framför teven så undrar man ibland vad man håller på med. Men så tänker man ju inte när man är iväg, då är det värt allt. Sen kan man ju få många resor ganska billigt med om man är lite om och till sig.
På en utav väggarna i vardagsrummet hänger det en stor karta som omgärdas av en massa inramade foton. Det flesta av dem är från de resor han gjort för att se MFF spela utomlands.
- Jag älskar ju att resa och att då kunna kombinera det med MFF är helt perfekt. Kan jag så stannar jag gärna någon dag på resmålet och ser mig omkring med. Genom fotbollen kommer man ju ofta till ställen som man aldrig skulle besöka annars. Som Ventspils till exempel, dit skulle man ju aldrig få för sig att åka om det inte vore för MFF.
När du är på matcher runtom i Europa brukar du alltid ta en bild med halsduken ovanför huvudet. Är det för att ha till din vägg?
- Nä, det var inte tanken från början. Den första var från matchen mot Glasgow, säger han och pekar på bilden på väggen. Till en början tog jag utan att tänka på det, så kom jag hem och såg bilderna och upptäckte att det blivit från alla resorna. Då tänkte jag att man kanske skulle fortsätta att göra detta. Så det har blivit en grej av det efterhand men från början var det inte meningen.
- Det var för övrigt en helt fantastisk resa. Uppladdningen på Brazen Head var en av de roligaste jag upplevt. Och sånt tryck det var på de 300 som var på plats. Efter matchen var man helt slut. Vi sjöng som vi aldrig gjort förut, alla gav verkligen allt. Skottarna som satt bredvid och hånade oss före matchen, stod efteråt upp och applåderade. Det är stort! Sen att vi vann matchen också, vi var ju verkligen underdogs. Jag är glad att jag var på plats för det var en speciell resa och inget vi kommer få uppleva igen. Hade vi blivit lottade mot dem igen hade det ju varit betydligt fler än de som var där då och inte alls samma sak.
Vilken resa rankar du annars som den bästa?
- Det är ju många resor som varit på bra på olika sätt, men den som sticker ut mest är Ukraina. Vi var tjugofyra stycken, alla kände alla. Vi befann oss fyra mil från ryska gränsen och ingenting fungerade som hemma. Jag gillar ju att komma till de här lite udda ställena, att få se hur det fungerar, och att det faktiskt gör det trots att man har spårvagnar från 60-talet och fiskmarknad i zinkbaljor. Det var speciellt på sitt sätt, det var 18 nyanser av grått.
- Men det finns ju många minnesvärda resor. Edinburgh där vi vinner med 7-0 är en fantastisk upplevelse. Likadant i Madrid i år, med ett följe på 2000 personer som tog över Plaza de Mayor och marscherade genom staden. Det var mäktigt. Madrid är ändå ganska långt hemifrån. Det var något man bara drömde om på 90-talet.
Det är ganska stora kontraster om man exempelvis jämför med 1997 då laget spelade mot Hajduk Split i Uefa-cupen. Jonas och hans kamrater tog sig med minibuss de 190 milen ner till Kroatien där de i princip var enda MFF:arna på plats.
- Den resan hade man ju inte gjort idag, ler han. Men skillnaden då jämfört med nu är att det här med lågprisflyg inte existerade på samma sätt då. Det fanns inte så många alternativ, det enda var väl om man hittat någon charterresa till något ställe i närheten. Det är ju lite lättare idag vilket gör att det blir många fler på plats.
Jonas beskriver annars 90-talet som de roliga åren och berättar att gemenskapen då, när man inte var så många och alla kände alla var en helt annan då. På den tiden fanns inte heller Internet och man fick istället ringa runt eller ta sig hem till folk och fråga om de skulle med på bortaresor, berättar han. Idag är allt så mycket större.
1992 såg Jonas en kallelse i tidningen om att det skulle startas upp en supporterförening. Han tyckte det lät intressant och tillsammans med de fem andra som hörsammat detta bildade han MFF Support. När man året efter satte samman den första styrelsen valdes han in i denna. Första året hade föreningen 20 betalande medlemmar. Han visar glatt upp de medlemsregister han funnit vid sin garderobsrensning.
- Till en början fick vi jobba ganska mycket i motvind. Vi fick jobba mot föreningen som inte visste vad de tyckte om supportrar och mot pressen som såg oss som huliganer. Gick man med en matchtröja på stan då så tittade ju fok snett på en och trodde att man var huligan. Det fanns också motsättningar på läktaren med en del nazistinslag. Det var ganska mycket skit inledningsvis. Men vi som satt i styrelsen var ett bra kompisgäng och det var mycket det som gjorde det. Vi tänkte ganska likt från början. Alla var beredda att offra mycket och lägga ner tid för att nå dit vi ville. Precis som det är många som gör idag på olika sätt.
- För min del är det Degerfors av alla klubbar som inspirerat. Jag var med farsan och såg ett allsvenskt kval mellan IFK Hässleholm och Degerfors. Det var i samma veva som MFF Support bildades. Degerfors kom med 19-20 bussar och när man stod där och såg buss efter buss som rullade in tänkte man bara att - fy fan vad coolt om vi hade kunnat ha det så. Tio år senare, när vi mötte Halmstad 2002, fick vi själva uppleva detta då vi åkte med tjugo bussar upp till Örjans Vall. Det var nästan exakt på dagen tio år efter att supporterklubben bildats som detta skedde.
Jonas Rasmusson satt 16 år i MFF Supports styrelse. Större delen av tiden var han kassör, men under en period var han även ordförande. Vad är han då mest stolt över från den här tiden?
- Att se allt som finns idag. Man har ju varit med och lagt grunden till det. Det är självfallet ganska många som bidragit till det, men man har varit med och dragit sitt strå till stacken. Det är det som är så grymt att se idag, som när vi var 3000 uppe i Stockholm sista matchen 2012, och 2000 i Madrid i höstas. Det var ju sånt man i sin vildaste fantasi inte kunnat föreställa sig när man drog igång.
I samband med flytten in på den nya arenan valde Jonas att lämna ståplats där han stått i tjugo års tid för att flytta upp till Roys Hörna. Han berättar att han trivs med sin plats, att där är bra tryck och sitter många gamla vänner som varit med ett tag. Han tycker att det är roligt att det blivit fler levande sektioner och att det numera inte bara är ståplats som bidrar med stämningen. På sikt hoppas han att detta ska komma att utvecklas ännu mer.
- I den bästa av världar hade vi haft ett fullsatt stadion med 24 000 på varje match, där alla är engagerade, sjunger och bidrar till stämningen. Som i matcherna mot Prag och Salzburg, då hela Stadionpubliken var involverade, så skulle man alltid vilja ha det. Då hade vi inte förlorat många matcher. Frågan är väl om det någonsin kommer bli så. Allt för många är för fokuserade på vilket lag vi möter. Visst att man taggar till lite extra om man möter ett storlag och vet att de kommer hit med en stor klack. Men annars går man väl till Stadion för att se MFF och inte våra motståndare. Om vi möter AIK eller Gefle spelar ingen roll.
Vårt samtal börjar gå mot sitt slut, men innan vi skiljs åt frågar jag Jonas vilken som är hans drömlottning när MFF i sommar ska ut i Europa och spela igen.
- Det är klart att det hade varit kul att se MFF springa in på Santiago Bernabeu eller Old Trafford, men som jag sade tidigare så gillar jag de lite mer udda resmålen och att komma dit man aldrig skulle åka annars. Så jag skulle vilja åka långt bort i öst, gärna något konstigt land. Kazakstan kanske, men inte i huvudstaden då utan man skulle behöva ta sig ut på landet. Så skulle vi vara en 400 personer där. Men jag kan ju inte hoppas på en sådan motståndare i år när jag har fel semesterperiod för då kommer jag aldrig att kunna åka, så jag får väl hoppas på Helsingfors, Riga eller något annat som man kan åka till över dagen, avslutar han.
Fem snabba....
Vilket lag kommer tvåa i allsvenskan 2015? Elfsborg
Vilken läktarsång gillar du mest? Det beror ju på matchen. "Ett skott, ett mål" i Helsingborg för några år sen till exempel. Mäktig just då precis som många kan vara vid rätt tillfälle! En eloge till de som hela tiden utvecklar alla nya sångerna!
Vilka supportrar har bäst tryck på läktaren (förutom MFF)? Hammarby är imponerande emellanåt i allsvenskan, internationellt har jag aldrig upplevt bättre stämning än i Argentina. Gäller rent generellt men ska jag välja någon så San Lorenzo.
Vem är din favoritspelare? Det är någon av våra trotjänare. Älskar kämpar, så Jörgen Ohlsson eller Hasse Mattisson!
Vilken är öl är godast att ladda upp med inför match? Alla. ;)
