Ta chansen att bli hjältar
Det är 3 år sedan MFF senast slutkvalade till Champions League. Det gick inte då och sedan dess har vi drömt och hoppats på revansch och avancemang. Sker det på onsdag?
Det kommer ha varit 3 år och 4 dagar sedan det senast begav sig. Senast Malmö FF spelade en helt avgörande match i vilken ett gruppspel i den finaste av klubblagsturneringar låg i potten. Det var så fruktansvärt, enbarmligt nära den gången. Men det var just bara nära. Det blev ett misslyckat Europa League-gruppspel istället. I tre år har vi sedan ältat matchen med Dinamo. Varför det blev som det blev, varför Ulrich Vinzents inte tilläts att bli matchhjälte för första gången i sitt liv. Det har varit hårt, det har varit bittert och vi har ända sedan den dagen väntat på en chans till revansch. Nu är nämnda chans här, men vad är det som säger att det kommer gå denna gång?
Lyssna till optimistens jämförelse mellan årgångarna för svar.
Malmö, augusti 2011
De regerande svenska mästarna hade haft svårt att nå upp till de högt ställda förväntningarna efter fjolårets supersäsong. Den rödblå antagonisten från nordväst gick som tåget och vann serien högst rättvist. MFF var aldrig riktigt nära att hota och hamnade i slutändan på en fjärdeplats. Allsvenskan blev en besvikelse och den lagmaskin som så effektivt rullat ut motståndet under föregående år var plötsligt betydligt ineffektivare.
Bättre gick det i Europa. Efter att, med vissa problem, ha slagit ut Torshavn från Färöarna stod laget för en fantastisk insats borta mot Glasgow Rangers. 1-0-vinsten på Ibrox innebar efter 1-1 hemma att vi hade slagit ut storlaget från Skottland. En stor framgång i jakten på Champions League. Sista hindret innan det slutliga målet var Dinamo Zagreb. Trots att ha förlorat med hela 4-1 nere i Zagreb, stod MFF för en heroisk insats i Malmö och kunde sånär vända dubbelmötet. Men 2-0 hade behövt vara 3-0. Närmast att skjuta MFF till eufori var Ulrich Vinzents, men en enastående enhandsräddning från Ivan Kelava hindrade honom från att bli hjälte.
Det blev i slutändan ett Europa League-gruppspel för Malmö. Det är inte att förringa, men ändå långt ifrån det slutgiltiga drömscenariot. Sedan dess har drömmen om Champions League varit intensivare än någonsin i Malmö.
Malmö, augusti 2014
De regerande svenska mästarna stormar fram mot ytterligare en serieseger. Största hotet heter AIK och har hela 7 poäng upp. MFF har tappat Miiko Albornoz, Jiloan Hamad och Pontus Jansson till större ligor. Den flyktade Guillermo Molins är tillbaka från utlandsäventyret och bär numera såväl kaptensbindel som störst stjärnstatus. Däremot är han korsbandsskadad för tillfället och indisponibel resten av året. Tränare Åge Hareide hyser dock förhoppningar om att Guille kan vara tillbaka lagom till kvartsfinalspelet i Champions.
Kapten i Guilles frånvaro är den lika återvändande Markus Rosenberg. Han har axlat sitt ansvar på ett lysande sätt och dominerar Allsvenskan fullständigt. Han leder poängligan och sänkte Sparta Prag med sina dubbla mål i hemmareturen i senaste kvalomgången. De kraxande olyckskorpar som skränade om fiaskovärvning inför säsongen har flugit hem till Kamratgården igen och inte setts på många månader. En liknande kvalitetsspelare har inte MFF haft på många, många år.
Vi hade det inte 2011. Tvivla inte på att Markus kan sänka Salzburg på samma sätt som han sänkte Prag.
Markus Halsti har klivit ur frysboxen och är numera en nyckelspelare på det centrala mittfältet. Filip Helander har gått från lovande talang till att bli en av Allsvenskans främsta försvarare. Han är dessutom i ett sällan skådat målstim för tillfället. Emil Forsberg har gått att vara Leifs son till att vara seriens främsta ytter. När Erik Humrén imorgon tar ut sin landslagstrupp är det många som vill att Foppa är med. Överhuvudtaget är det få spelare ur dagens elva som jag hade bytt ut mot de som spelade mot Zagreb för tre år sedan. Det känns tryggare nu, spetsigare nu, självsäkrare nu, starkare nu.
Stadion har gått från att vara en högljudd himmaborg till att att vara ett gungande, stormande helvete för europeiska klubbar som kommer med en tro om en enkel seger. Senast var det Sparta Prag som undrade vad fan som hände. Glasgow Rangers har ännu inte rest sig (kanske inte enbart vår förtjänst, men ändå) och Dinamo Zagreb kommer för evigt att hålla tummar för att slippa återvända.
Det tar alltid tid att hitta sin plats i ett nytt hem. Man är van vid gamla mönster, gamla rutiner. Även om Malmö FF tidigt gjorde Nya Stadion till sin framstår det med all önskvärd tydlighet att det inte är förrän nu vårt hem blommat ut i sin fulla prakt. Stämningarna mot Rangers och Dinamo var enorma. Trycket mot Prag slog allt jag upplevt på en fotbollsarena. Det finns alla förutsättningarna för att Salzburgsmatchen kommer överträffa allt det där. Det kan fälla avgörandet.
Huruvida nämnda jämförelser är en spegling av verkligheten eller en naiv kontruktion av en dum optimists förhoppningar kan ingenting annat än onsdagens slutresultat konstatera.
Allt jag med all säkerhet vet är att mantrat ”Vi vet, vi kan” aldrig tidigare upprepats med en lika stor självsäkerhet och beslutsamhet från en MFF-publik.
Delas denna självsäkerhet och beslutsamhet av de spelare som ska göra jobbet på onsdag finns alla möjligheter i världen att detta faktiskt utvecklar sig på det sätt som vi drömt om så länge. Låt Salzburg få sota för missen mot Dinamo.
Ni har nu chansen att för evigt bli hjältar.
Ta den.