Trelleborgs FF - Malmö FF 1 - 0: Ett fiasko
Efter ytterligare en horribel insats förlorade MFF idag skånederbyt mot TFF med 1-0. Här är Himmelrikets matchrapport.
Jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva just nu. Efter en fullständigt miserabel cupfinal hade Malmö FF idag ett gyllene läge att återfå något av sitt sargade självförtroende. En bortamatch enbart några pågatågstationer bort mot ett bottenlag.
Men, så blev som bekant inte fallet och jag undrar om jag någonting har sett något så uselt som dagens match. Förvisso talas det från tränarhåll om ett spelmässigt fall framåt, men då skall man komma ihåg vilka vi möter. Trelleborg gör förvisso en berömvärd insats idag, men som frekvent besökare på TFF:s matcher vill jag drista mig till att dra en för bedömningen av vår prestation viktig slutsats: Hur inspirerat och väl Trelleborg än genomförde dagens match går det inte att komma ifrån att den grundskicklighet som laget som helhet besitter med allsvenska mått är låg. Därför vill jag hävda, medveten om att resultatet alltid påverkar analysen, att lagets insats idag är ett totalt fiasko och att den negativa spelmässiga spiral vi (med vissa undantag) varit i sedan Sundsvallsmatchen bara fortsatte idag.
Men vi tar det från början.
Redan innan matchen startade bekymren. Rasmus Bengtsson skadade sig på uppvärmningen och centrallinjen fick sålunda sitt tredje avbräck på kort tid (Fouad Bachirou och Johan Dahlin var sedan tidigare borta på grund av skador). I stället fick Franz Brorsson (som ju sett minst sagt svajig ut under inledningen av allsvenskan) chansen och ställdes därigenom mot sin bror Freddie som lämnat Malmö FF för Trelleborg inför säsongen 2016.
Laguppställningen blev därför som följer:
Andersson - Larsson, Nielsen, Brorsson, Binaku – Svanberg, Lewicki, Traustasson, Rieks – Rosenberg, Jeremejeff
Trelleborg borde tagit ledningen redan efter några minuter. Fredrik Andersson gjorde en indianpass till Zoran Jovanovic som därigenom kom helt fri. Lyckligtvis (eller ja, nu i efterhand är det ju faktiskt skit samma) tvekade han något då han försökte frispela nämnde Freddie Brorsson och MFF-försvaret kunde avvärja.
Malmö FF hade mycket boll och sökte mycket instick i ytan mellan mittfält och försvar utan någon vidare framgång. Passningarna gick i snigeltempo, djupledslöpningar syntes knappt till och när de väl kom var utförande av mottagning eller passning för dåligt. Dessutom var bollbehandlingen på många av spelarna under all kritik och de inlägg vi ibland kom till togs med lätthet om hand av Alexander Blomqvist och Dennis Hadzikadunic. Trelleborg stack dessutom upp på en del fasta situationer och hade ett flertal hyggliga kontringslägen. Inte minst genom den för dagen mycket duktige Freddie Brorsson.
En bra chans lyckades vi skapa. Detta efter att Arnor Traustasson slagit en fin djupledsboll till en på vänsterkanten löpande Egzon Binaku som skickade in ett fint inlägg till Markus Rosenberg. Tyvärr lyckades Markus, trots ett helt öppet läge, enbart träffa Trelleborgskeepern och vi gick in i halvtidvila med ställningen 0-0.
Under den första halvleken drabbades dessutom Traustasson av en (tror jag i alla fall) fotskada och in för honom kom Bonke Innocent. Bonke, kanske mindre påverkad av den kollektiva kollaps som drabbat de andra spelarna, gick in och spelade bra. Hård, rörlig och modig och med ett klart godkänt passningsspel (även om han sin vana trogen slog bort någon boll. Något som han dock knappast var speciellt ensam om i den här matchen).
Andra halvleken gick i samma lunk som den första med den skillnaden att man uppenbarligen fått instruktionen att försöka tråka ihjäl både publik och motståndare. Passningstempot blev ännu långsammare och anfallsspelet ännu mindre fantasifullt. Ett Rosenbergsskott styrdes i ribban. Ett annat räddades av Marko Johansson. Carlos Strandberg bytte av Alexander Jeremejeff. Ett par tafatta försök till inlägg nickades bort av Trelleborgsförsvaret och när klockan närmade sig 90 minuter tydde allting på att matchen skulle sluta 0-0.
Men icke. I den 90 minuten fick Trelleborg en frispark. I straffområdet mötte Alexander Blomqvist bollen med pannan, Fredrik Andersson lämnade retur och där kunde Lasse Nielsen (alltså Trelleborgspelaren) nicka in 1-0 till Trelleborg. Och jag kan fortfarande knappt tro att det är sant.
Malmös insats idag och den senaste månaden är en kollektiv kollaps. Jag läste någon gång om Torbjörn Nilssons tid som proffs i Holland, där han beskrev hur hans självförtroende till slut dalat så till den milda grad att denne normalt sett briljante fotbollsspelare knappt längre kunde ta emot en fotboll.
Något liknande, fast kollektivt, förefaller ha hänt med Malmö FF. Det är inte bara att spelet inte fungerar. Spelarnas bollbehandling, beslutsfattande, fantasi och modet att lita på sin intuition är kraftigt sargade. Lagspelet är obefintligt, försvarsspelet rörigt och osynkat. Insatsen mot Djurgården hemma var klart godkänd liksom den första timmen mot Göteborg, men i övrigt har det sett fruktansvärt ut.
Jag tror att Magnus Pehrsson måste entledigas. Han förefaller vara en bra person, fick spelet att se grymt fint ut under stora delar av 2017 och han är för evigt en av våra guldtränare.
Men Malmö FF:s kris måste vändas. Och då tror jag att någonting radikalt måste ske. Med risk för att låta som en patetisk drömmare önskar jag just nu så oerhört mycket att Roy skall komma hem, ta med sig Rakip och en stor portion hopp. För drömmar är det enda ljuset i min fotbollstillvaro just nu.
Framåt Malmö!
