Tung om än inte oväntad förlust för sjukstugan mot Djurgården
En riktig jobbig kväll att vara MFF:are är väl den korta sammanfattningen av bortamötet mot Djurgården som slutade med storförlust för MFF.
Redan när (eller till och med innan) startelvan presenterades stod det klart att den här matchen hade potential att bli... jobbig. Det är sin sak när en eller ett par spelare som haftbegränsat med speltid behöver går in i startelvan men ändå har tryggheten av en grundstomme runt sig. Då behöver det inte alltid märkas så mycket, de eller de spelarna kan gå in med inspiration och med backning från övriga. Men när vi startar med Sejdiu/Abubakari och Gall (!) på topp, Nanasi som haft begränsat med speltid i Allsvenskan -22 och dessutom utan vår mur till mittbacksduo Nielsen/Hadzikdunic så är det inte mycket kvar av den där stabila stommen. När flera av bänkspelarna dessutom är tveksamma för mer än kortare inhopp så krävs det väldigt myckt för att man ska kunna upprätthålla någon form av optimism.
Med tanke på ovanstående var jag inte särskilt nervös inför matchen, nånstans kände jag att: Bara vi kan bjuda upp till kamp, ta oss igenom matchen med värdighet så får det vara okej för idag. Sett till 90 minuter så blev det väl inte riktigt så.
Inledningsvis så tyckte jag ändå att det såg förhållandevis okej ut. Malmöspelarna bjöd på bra motstånd på mittplan. Men när det kom till avslut, både framåt och bakåt visade det sig tyvärr ganska tydligt att dagens matchtrupp led av så väl osäkerhet som matchovana och brister i samspelet. Djurgården gjorde det också bra och tog tillvara på de chanser de fick. Efter knappa kvarten tappade Rakip boll på kanten och på det efterföljande inlägget råkade Chalus nicka bollen i eget mål. Inte direkt ett bra sätt att gjuta mod i en osäker backlinje. Ytterligare en kvart senare slog Magnus Ericsson ett fint inlägg som Ekdahl förvaltade väl och så hade vi 0-2 i halvtid.
Nånstans fanns det kanske en liten, liten glimma hopp om att det kunde bli bättre i andra. Kanske en elller ett par av våra namnkunniga spelare på bänken skulle kunna komma in och bidra till en vändning? Kanske skulle de ovana startspelarna kunna glimta till? Hoppet är ju det sista som överger människan och efterhand som matchklockan tickade på i andra fick vi se hoppet packa sin väska och ta ett snabbtåg bort från Tele2. Strax efter att Berget och nye supporterfavoriten Hugo kommit in gjorde DIF 3-0 och det var definitivt ridå. Ingen i Stockholm med omnejd verkade längre tro på att MFF skulle ha en chans att vända, inte heller Milos eller någon annan i MFF.
Någon djuplodanden analys blir det inte. Vi var helt enkelt flera storlekar för små idag. De många skadorna oroar såklart och får en att fundera lite över både truppsammansättning och träningsupplägg. Jag är övertygad om att detta redan analyseras intensivt i MFF och på en nivå som ligger långt över min. Att man dessutom drabbas av sjukdom på två spelare parallellt med alla dessa skador är ju höjden av missflyt.
Om jag ska hitta något positivt idag så är det nog att Sejdiu är bland de minst dåliga idag. Kanske hade han kunnat prestera bättre i en annan omgivning? Såklart omöjligt att veta men det ger åtminstone en smula hopp. Det mest oroande är nog Diawaras insats - han kändes tyvärr ganska osäker och skakig. Behöver han en tryggare backlinje för att prestera bättre? Eller håller han helt enkelt inte måttet? Ingen aning men det känns långt ifrån bra och jag skickar alla goda tankar i universum till Johan och ber att han blir frisk omdelbums.
Trist och oanalytisk matchrapport? Oinspirerat? Sorry, men efter att vi släppt in fler mål på en match än sammanlagt tidigare under säsongen samt genomlidit största förlusten i Allsvenskan på 10 år så förmår denna supporter inte att prestera bättre än så här.
Bryt ihop och kom igen, nya tag på söndag.
