Uttalande från Supras Malmö kring den senaste tidens händelser

Supras Malmö ger sin syn på den senaste tidens händelser

Svensk fotboll har aldrig mått så bra som den gör nu. Allsvenska lag har tagit ett par kliv mot den europeiska toppfotbollen, men framför allt är läktarkulturen av europeisk toppklass. Vi ser en positiv utveckling som börjat ge resultat hos enstaka journalister och medier där den svenska supporterkulturen lyfts och hyllas, vilket är en utveckling som bör bejakas. Men icke – istället ger sig förbundet tillsammans med polisen på att förstöra det som byggts upp under lång tid. Det drivs en agenda bestående av märklig kompromisslöshet, långt bortom rimliga proportioner, grundat ur ett ”problem” som först blev ett problem efter att moralpaniken lyckats kila sig fast.

Den senaste tidens debatt kring pyroteknik har lett till en moralisk panik som nästan kan jämföras med videovåldsdebatten. Vad vi ser är ett idogt moraliserande, där journalister och andra självutnämnda proffstyckare tar tillfället i akt för att sparka ner på läktarkulturen. Utöver allt moraliserande runt rivalitet och språkbruk så är det pyroteknik som får klä skott för den största delen av moralpaniken. Vi ser hur det tar sig form på många olika sätt.

Bland annat genom hur bilder av pyrotekniska arrangemang placeras tillsammans med rubriker om våld. Således får pyroteknik därigenom ett delat sammanhang med våldet. Sammanhanget som delas och rädslan för densamma är befängd. Problemformuleringen där det sätts likhetstecken mellan pyroteknik och våld är inte något som är skrivet i sten och det är inte ett problem förrän media och andra aktörer väljer att göra det till ett.

Rädslan för fotbollens gemenskap tycks vara det som lägger grunden för moralpaniken. En rädsla för när människor från alla håll och kanter i samhället organiserar sig och enas under nittio minuter. Något som tycks vara alldeles för gränslöst och inkluderande för medier och myndigheter, för svårbegripligt och svårhanterligt när det så tydligt är bortom deras kontroll.

En logisk följd av det är att myndigheter och andra maktinstitutioner kommer vilja kontrollera och stävja det som anses vara problematiskt. Det kommer uppstå försök till förändring på tydliga villkor av vad som anses passa in i deras mall och vad som inte gör det. Det här kommer vi inte att acceptera.

POLISENS NYA DIREKTIV
Inför säsongen 2015 har nya direktiv angående pyroteknik riktats från förbundet och polisen. Ett steg i direktiven är att vid varje tillfälle som en pjäs antänds ska speakern påpeka att pyroteknik är förbjudet och förenat med livsfara. Det här sker nästan överallt i Sverige, men i Malmö har speakern uppvisat en besatthet utav orimliga mått. Det är ett fegt dramaturgiskt knep som används för att slå på den stora trumman i klubbens aktiva kamp mot pyrotekniken (och i sin tur vår läktarkultur). När speakern gång på gång maler ut sitt budskap med en hejdlös iver får han många åskådare, som tidigare inte brytt sig nämnvärt, att gå i taket.

I Göteborg såg vi hur IFK Göteborgs speaker på ett mycket sansat sätt meddelade att bengaler inte är tillåtet när det tändes bloss på läktaren. Det räckte så, direktiven var uppfyllda. Ingen onödig hets som splittrar supporterskaran i två led, inget vi-mot-dom.

Problemet ligger i regelverket och regelverket är i sin tur ingen naturlag. Se hur hårt förbundet gick ut 2011, och hur förbundet till sist fick backa efter att de vanvettiga konsekvenserna av deras regeltolkning avslöjats.

Ståplatsläktarnas kapacitet har minskat på polisens anvisningar för såväl oss som AIK, här beror det främst på att klubben själva inte kunnat begränsa kapaciteten. MFF:s ledning körde ett rävspel och kom med ett pressmeddelande där man inte förklarade speciellt tydligt varför läktarens kapacitet minskas. Inte minst är det lömskt när man långt innan säsongens start var medvetna om att polisens inskränkningar kommer att handla om att hålla utrymningsvägarna fria. Att folk genast drar paralleller till pyroteknik är inget märkligt med tanke på den senaste tidens mediedebatt och den moraliska storm som skönjts ut ur det.

Vi har även sett hur MFF:s ledning tar varje tillfälle i akt att gå i bräschen i kampen mot pyroteknik. I samband med matchen mot Hammarby fick vi se en film där Åge Hareide och Markus Rosenberg går ut och kritiserar pyroteknik. Det är givetvis väldigt beklagligt att MFF väljer att använda uppskattade spelare och ledare som pjäser i denna infekterade debatt. Vi såg även hur man projicerade ut texter med antipyrotekniskt budskap på storbildsskärmen mitt under pågående match. Det här ser vi som förkastligt.

För att inte skapa större splittringar måste MFF som offentlig aktör spela med öppna kort, undvika moraliserande och populistiska utspel. Det blir exempelvis problematiskt att benämna stadion som en arbetsplats för spelarna och genom det argumentera emot pyroteknik, när stadion för oss supportrar är en plats innefattandes så enormt mycket mer.

Polisen, media, förbundet och vår klubbledning sitter på stora maktmedel i sammanhanget. De har under den senaste tiden nyttjat dessa och genom olika typer av instanser slagit hårt mot den svenska supporterrörelsen. Den hetsjakt som media, polis, förbund och andra aktörer driver är en symbolisk våldshandling mot vår identitet, vår gemenskap och vår fotboll. Vi ser i nuläget det här som det största hotet mot svensk fotboll. Händer inget kan allt vi byggt upp gå förlorat.

OM VÅR KULTUR
Det går inte att främja en förändring av någonting som man heller aldrig varit med och skapat. Läktarkulturen har inget självändamål att anpassas till något rumsrent efter radiojournalisters mall av vad som är acceptabelt eller inte. Eventuell förändring kan enbart skapas av de som är med och bygger upp läktarkulturen genom decennier av ideellt engagemang. Ansvaret för utveckling och förbättring av supporterkulturen bär vi supportrar själva på. Det görs inte av utomstående och uppenbarligen oupplysta proffstyckare som enbart dyker upp i tider som smörjer deras egna populistiska krås.

Som tidigare nämnt så är kopplingen mellan våld och pyroteknik något som i grund och botten är felaktigt. För att förtydliga så har pyroteknik nyttjats på våra läktare sedan början av 80-talet. Vi har under 2000-talet blivit allt mer organiserade och skapar nu pyrotekniska arrangemang i europeisk toppklass. Supras Malmö tillsammans med resterande ultrasgrupperingar i Malmö har ett ständigt säkerhetstänk bakom våra arrangemang och sköter dessa med största ansvar. Pyroteknik är inte våld.

Fotbollsturister från bland annat Storbritannien, Tyskland och Nederländerna vallfärdar till de hetaste allsvenska matcherna. Värdet som eftersöks av den fotbollsturism som uppstått bör bejakas och lyftas mer. Men en sak är klar - det är inte förbudsivrarna och avbrottsälskarna som eftersöks.

Vår makt är på läktaren, det är vi som väljer hur vi skapar vårt stöd till vår klubb. Vi äger vår kultur. Att en bra stämning går att marknadsföra genom exempelvis turism och i reklam för allsvenskan är rakt igenom positivt, men kulturen måste samtidigt kunna erkännas för vad det är utan en massa tafatta försök att plocka russinen ur kakan.

Vi i Supras Malmö kommer inte att sluta använda pyroteknik. Vi anser att det är ett medel för att stödja vårt lag, ett medel vi själva väljer. Ni kommer inte kunna stoppa oss. Vi är mottagliga för dialog så länge den kan ske med ömsesidig respekt, utan fulspel.Vi i Supras Malmö vill inte ha en splittrad MFF-Familj, vi vill inte ha ett vi-mot-dom-förhållande på läktaren. Därför uppmanar vi MFF:s ledning att ta ett kliv tillbaka och inse vad ni håller på att skapa.