Utvärdering av säsongen (I/II): Jämnheten var nyckeln i defensiven
Allsvenskan är slut och det är dags att göra en statistisk utvärdering i två delar, här har ni första delen där jag går igenom defensiven.
Nu när säsongen är över har jag samlat in statistik och återigen gjort en utvärdering. Precis som vanligt har jag jämfört med de tre föregående säsongerna. I den första delen ger jag mig på defensiven.
Defensiven
Under 2012 hade MFF stora problem med bortaspelet medan laget var enormt starka på hemmaplan. I fjor rätade Rikard Norling upp defensiven på bortaplan ordentligt vilket i slutändan ledde fram till ännu ett guld. Sen kom Åge Hareide in i vintras och statistiken från hans första säsong skiljer sig inte jättemycket från guldåret 2013.
Precis som under 2013 har MFF i snitt släppt in ungefär 1 mål per match vilket kan tyckas lite högt men så länge man gör två mål framåt ramlar trepoängarna fortfarande in. Jämnheten vad gäller fördelningen av insläppta mål på hemmaplan och bortaplan är bra. Laget uppträder numera ungefär likadant på hemmaplan som på bortaplan. Är det något som kan bli bättre så är det att laget bör släppa in lite färre mål sett över en hel säsong.
Insläppta mål | 2011 | 2012 | 2013 | 2014 |
Insläppta (hemma) | 9 | 6 | 13 | 16 |
Insläppta (borta) | 18 | 27 | 17 | 15 |
När vi tittar på skottstatistiken mot MFF:s mål på hemmaplan är laget uppe på 2011- års nivåer vilket kan ha sin förklaring i att laget spelar med en lägre ställd backlinje än vad laget gjorde under Norlings tid. Laget förlitar sig mer på omställningsspel och motståndarna tillåts komma närmre straffområdet och då erbjuds fler skottmöjligheter än vid possession-spelet under Norling. Tendenserna ser likadana ut vad gäller bortaspelet och det är helt enkelt Åges implementering av ett nytt spelsätt som är orsaken till detta. Trots att laget släpper till fler skott är det ändå ganska få skott procentuellt som träffar målet vilket tyder på att motståndarna får ta avslut från ganska dåliga lägen. Detta är ett kvitto på att försvarsspelet har fungerat bra.
När vi sedan går över och granskar skottprocenten ser vi att statistiken från 2014 är nästan identisk med statistiken från 2013 vad gäller skott mot mål och skott på mål. Det positiva är att laget under årets säsong har sänkt antalet avlossade skott som träffar mål med 12%. Detta innebär att det har blivit svårare för motståndarna att hitta rena avslutslägen och därmed träffar de målet vid färre tillfällen.
Bortaspelet förbättrades avsevärt redan under 2013 men i år har laget tagit ytterligare ett steg och endast 9 % av motståndarnas skott som avlossas mot MFF:s mål resulterar i mål. En sänkning med 7 % från förra säsongen.
Tar vi sedan en blänkare på hur det har sett ut totalt och jämför med tidigare år kan man konstatera att det ser mycket bra ut defensivt. Om man räknar ihop skottstatistiken från både hemma och borta spelet är det 1 av 10 skott som resulterar i mål vilket är bra. När motståndarna lyckas få bollen på mål släpper man in ungefär 2 av 10 skott vilket också är bra.
Publiksnittet har efter nedgången 2011 stadigt gått uppåt och efter en sådan här fin säsong skulle man kunna tro att publiksnittet skulle öka något men årets siffra slutade på 14 092 personer. Det är troligtvis flera faktorer som ligger bakom men att MFF lett Allsvenskan ganska överlägset har nog spelat in. Spänningen infann sig aldrig riktigt. Ovanpå detta lyckades MFF kvala in till Champions League och det har blivit många matcher i Europa i år.
Jag har även tagit en titt på frisparksstatistik för backarna och än en gång blir jag lite överraskad över att både Filip Helander och Erik Johansson får ungefär lika många frisparkar tilldömda som de orsakar. Det är dessutom intressant att se att Ricardinho har fått fler tilldelade frisparkar än vad han har orsakat. Anton Tinnerholm är den back som tilldöms flest frisparkar i snitt och det hänger troligtvis ihop med hans frejdiga spelstil, han är svårstoppad.
MFF:s varningsstatistik ser mycket bra ut, endast en utvisning bland backarna och endast ett fåtal varningar där Ricardinho toppar med 4 gula kort följt av Erik Johansson och Pontus Jansson på 3 gula kort. Detta tyder på att laget har en fungerande defensiv och backarna sätts inte ofta i jobbiga situationer där de måste ta ett gult för att förhindra en farlig målchans. Johan Hammar har spelat för få matcher för att tas med i statistiken. Vad gäller produktionen av poäng har den sjunkit för backarna vilket hänger ihop med det nya spel Åge har implementerat vilket innebär att ytterbackarna inte blir lika involverade i anfallsspelet och därmed har de gjort färre poäng i år.
Sammanfattning Precis som under 2013 är det jämnheten i hemma- respektive bortaspelet som är nyckeln till årets guld. MFF har även ändrat spelsätt från ett mer possession-spelande lag till ett lag som spelar lite lägre med laget och satsar på snabba omställningar. Laget har gått över till ett rakare spel och mindre bolltrillande. Detta har även förenklat försvarsspelet eftersom det blir mindre ytor för motståndarna att anfalla på samtidigt som de måste blotta sig när de väl har bollen och ska gå till anfall. Åge har hittat rätt direkt och spelarna har tagit sig till hans taktiska upplägg på ett utmärkt sätt vilket har gjort att övergången till det rakare spelet har gått förvånansvärt bra även om det gick trögt en period i våras. I nästa del går jag igenom offensiven. |
Källa: www.svenskfotboll.se