Vi är Malmö från gamla tider: När MFF åkte på turné till hettan i Nigeria
Idag reser Malmö FF till Marbella för att tillbringa en och en halv vecka i värmen på säsongens obligatoriska försäsongsläger. Vi tänkte därför ta en titt i backspegeln och titta på när MFF begav sig till Nigeria i mars 1963.
Nog var det lite annorlunda att bege sig till det Nigerias skållheta huvudstad Lagos i slutet av mars. Men det var exakt detta som MFF gjorde för 57 år sedan. Innan avresan hade man hunnit med att spela årets första träningsmatch mot Furulunds IK – en match MFF vann med 15–0 efter bl.a. fem mål av Bosse Larsson.
Eric Persson rapporterade hem till Sverige om äventyren nere i Afrika. Såhär beskrev han resan ner till värmen:
”Endast ett dygns resa med jättefåglarna från Air France skiljer oss från Sveriges Radios kylslagna väderleksprognoser och från SDS:s dagliga rapport om issituationen i Öresund. Nu är det istället hettan, som håller oss i ett järngrepp här på The Mainland Hotel trots alla snurrande fläktar och all luftkonditionering. Den fuktiga luften gör värmen än mer tryckande och ehuru Atlanten skjuter in en havsarm omedelbart runt vårt residens kommer ingen svalka från vattnet. Temperaturen håller sig här vid denna årstid konsekvent omkring 32 grader i skuggan. Som turist ska man dock ej uppstämma i klagolåt, men det blir säkert värre för spelarna under matcherna. Resan gick programenligt och utan ringaste mankemang – tidtabellen hölls perfekt och klockan fyra på morgonen landade vi i Lagos … När vi väl installerats och när luftkonditioneringen kopplades på till alla våra rum, då sprang dessvärre propparna, och stugvärmen blev av det svettigaste slaget för några timmar framåt. Men allting kan övervinnas med ett gott humör”.
Just värmen kom att bli ett hett samtalsämne under vistelsen i Nigeria. Fyra matcher skulle spelas och mellan dessa fick spelarna roa sig bäst dom kunde i hettan. En del försökte fotografera dom exotiska ödlorna som dök upp runt hotellet men utan någon vidare succé – eller som Hövdingen själv utryckte det: ”dom var inte särskilt intresserad av att posera framför kamerorna”.
Den första matchen spelades mot Lagos United. Ett motstånd som närmast kunde beskrivas som ett landslag då nästan samtliga av Nigerias A-landslagsspelare tillhörde klubben. Matchen spelades på en dålig plan och redan dagen innan hade MFF-spelarna känt på underlaget inne på matcharenan med det pampiga namnet Stadium King George V. Lars Granström och Ingvar Svahn missade matcherna nere i Nigeria av olika anledningar. Svahn hade en envis benskada som inte ville ge med sig. Matchen i sig blev ingen succé för MFF som inte alls kunde acklimatisera sig till värmen. Det beskrev som ”ett enda långt bastubad” när Di Blåe föll med 6–1. Eric Persson beskriver matchen såhär:
”Det var många år sedan Malmö FF noterade ett så kraftigt nederlag på en turné till fjärran världsdelar som 6–1-förlusten i Lagos under torsdagen. Vi får gå tillbaka ändå till resan till Brasilien år 1949 för att finna något jämförbart. I Brasilien var det främst magsjukan som slog undan benen på det ljusblå laget – först i andra hand kom värmen. Här i Lagos kan vi dock, utan överdrift, konstatera att det är värmen som mördat våra spelare”.
Det beskriv hur utslagna spelarna var redan i halvlek och hur Bosse Larsson knappt kunde stå upprätt efter dom inledande fyrtiofem minuterna. MFF kämpade dock på och fick också in ett reduceringsmål under den andra halvleken när Rolf Eriksson sköt bollen förbi den nigerianske målvakten.
Dagen efter reste MFF, med flyg, till dom östra delarna av Nigeria – närmare bestämt Enugu för att spela nästa match. Där beskrivs hur laget inkvarterades i fina bungalows och att man blev full i skratt när man såg reklamaffischerna som löd ”Come and see the World Famous Internationals from Sweden”. Dessvärre blev det återigen en förlust för MFF men dock inte lika stor som i föregående match. Motståndet hette Eastern Rovers och det var faktiskt Malmö som tog ledningen i inledningen genom Bosse Larsson. Tyvärr för MFF:s del rann det iväg i den andra halvleken och nigerianerna gick ifrån till en 4–1-ledning innan Sven Dyberg kunde reducera till 2–4. Samme Sven hade sedan också ett skott i stolpen men det ville sig inte utan Di Blåe fick återigen se sig slagna. Domaren beskrivs inte ha varit någon höjdare och att han största fel var att han ”tillät nästa vad som helst på planen”.
Annars var upplevelsen bra och publiken gav båda lagen applåder och hejarop. Eric Persson beskriver matchupplevelsen såhär:
”Den strålande publiken var vänligt godmodig och applåderade vackert även till gästerna. Hälsotillståndet är numera bra i truppen. Helge Bengtsson sköter medicinförrådet och delar ut malaria – och magtabletter i noggrant föreskriven ordning”.
Efter matchen mot Eastern Rovers väntade en flygresa tillbaks till Lagos och sedan en bussfärd på 18 mil till Ibadan i västra Nigeria. Mellan flyget och bussfärden hann spelarna och tränarna med att bada lite. En upplevelse som beskriv som en aning speciell då vågorna var så pass höga att man inte kunde gå ut längre än till knävecken innan man sköljdes in igen.
Väl framme i Ibadan kunde man konstatera att planen här var fantastisk och ”grön som en biljardduk”. Det var också här som MFF skulle ta sin första seger under denna turné i matchen mot Western Rovers. Spelet ifrån dom ljusblå beskrivs som ”propagandafotboll” och Christer Rosberg gav också Malmö ledningen efter fem minuters spel. 2–0 gjordes av Rolf Eriksson som dundrade in bollen i nättaket efter en fin passning av Sven Dyberg. Nigerianerna kvitterade i den andra halvleken men MFF höll undan och kunde vinna matchen. Efter matchen konstaterade Eric Persson att det nu endast återstod en enda match under lägret och den skulle spelas i Kano, i eftermiddagshettan och, enligt uppgifter, på en dålig plan. ”Det är tillåtet att hysa allvarliga farhågor inför den uppgiften” kommenterade hövdingen.
Flygturen, som innehållit en kolossalt varm vänthall, tog tillslut laget från Lagos till Kano. Värmen nådde här sin topp när termometern, mitt på dagen, visade 42 grader i skuggan. Trots detta blev denna match också den bästa under detta läger för MFF:s del. Laget hade börjat vänja sig vid värmen och ledde i halvlek mot Northern Lions med 2–0 efter mål av Bosse Larsson och Sven Dyberg – detta trots att ”Lill-Kick” missat en straff i inledningen. Christer Rosberg gjorde sedan det avslutade 3–0-målet efter att hemmalaget blivit degraderade till 10-man. MFF blev, efter segern, inbjudna till en bankett i stadens centrum och dagen efter tillbringade spelarna sin tid, solandes, vid hotellets pool innan hemresan till kalla Sverige väntade. På rapporterna hem verkade det som att både spelarna och tränarna uppskattade Kanos torra klimat jämfört med Lagos fuktiga. Glada och solbrända spelare möttes upp av sina nära och kära vid flygplatsen vid hemkomsten. Det var garanterat en spännande upplevelse för alla inblandade att få besöka Nigeria i början av 60-talet.
Rolf Eriksson, Bertil Elmstedt och Prawitz Öberg.
