”Vi måste tillåta oss att drömma”

Champions League väntar runt hörnet samtidigt som vi haltar en liten aning i Allsvenskan. Befinner sig Malmö FF i en slags turbulens just nu? Går det fokusera på Europa och Allsvenskan samtidigt? Jag konsulterar två av mina vänner på Roys Hörna (Jakob Kjelldén och Andreas Lovén) för att få ordning på mina svajiga tankar.

Inledningsvis: hur känns det att vara himmelsblå i detta nu? De senaste matcherna i allsvenskan har inte fallit så väl ut, eller hur känner ni?
AL // – Jag känner mig naturligtvis oerhört tillfreds med avancemanget till CL-gruppspel. Jag vill inte riktigt erkänna det för mig själv, men pengarna spelar en roll. Inte på samma sätt som 2014-15, då det nästan kändes som att stålarna låg i ens egna lommor. Det var pengar att bygga en storhetstid med. Nu är det mer – lugn och ro. En plåt som befäster Malmös position och handlingsutrymme ytterligare år in i framtiden.
– Samtidigt så är jag fortfarande så bitter över att vi har får noll poäng mot Götet och Bajen när vi förtjänar så mycket mer. I dag [torsdag] är jag fruktansvärt irriterad över AC:s avstängning. Tycker Danne [Daniel Andersson, sportdirektör i Malmö FF] uttryckte det väl: Var går gränsen? När är det en varning och böter, när är det en avstängning. Direkt rättsosäkert, SvFF.

Att knuffa till en stol är väl närmst en mänsklig rättighet, tänker jag.
AL // – Exakt så. Vad fan är det frågan om, liksom? Hade han kastat det mot någon, så fine. Men ner i en källare… Vad kan en pinnastol kosta? Det kan nog Öltras skramla ihop till.
JK // – Det har hänt så mycket och har gått i ett rasande tempo de senaste veckorna och månaderna att jag för första gången någonsin välkomnade ett landslagsuppehåll. Lite tid att stanna upp och reflektera och känna efter... Och det känns bra. Visst, den där AC-avstängningen suger såklart och förlusten mot Hammarby är svårsmält, men på det stora hela... Herregud, alltså. MFF är återigen i Champions League. Som enda laget från Skandinavien. Pengarna rullar in. Framtida framgångar säkras här och nu.
– Men fotboll är häftigt. Lika mycket som man under dåliga år kan trösta sig med ”det kommer en ny säsong” så kan man under fantastiska säsonger skrämma upp sig själv med att ”det kommer en ny säsong”. Ibland hade jag önskat att man hade kunnat få stanna lite i framgångarna utan att nödvändigtvis jaga vidare direkt.

Vad gäller Europa så tänker jag att det handlar om att befästa en kultur, en mentalitet och ett driv i klubben generellt. Vad tänker ni kring det? Zenit, Juventus och Chelsea är ju inga duvungar precis...
JK // – Jag hoppas och tror att Malmö FF har tagit ett par steg framåt sedan vårt senaste besök i Champions League-bubblan. Jag hoppas att vi, framförallt på hemmaplan ska kunna utmana på det sätt vi gjorde mot Atletico Madrid 2014. Det var en unik händelse då. Nu hoppas jag att det blir vår nivå.
– Men herregud... Chelsea är regerande CL-mästare, och vi såg hur tufft vi hade det för 2,5 år sedan. Och om vi snackar kultur, mentalitet och driv i klubben så är väl Juventus bäst i världen på just det (med konkurrens av Bayern München kanske).

Andreas? Hur går dina tankar kring detta?
AL // – Första, och delvis andra, gången så hade man ju nästan klapphatt. ”Å, så roooligt att Juventus kommer till Malmö”. Men sedan vi passerat EL-gruppspelet två gånger så känner jag inte så. 1/16-delen mot Wolfsburg vaskades bort en smula, känns det som, på grund av tränarbyte, regimskifte och VAR. Man vill mer. CL är såklart ett snäpp upp, men det känns som att staden och supportrarna hoppas på mer än finbesök.
– Jag satt på Kockums fritid och pustade efter ett träningspass förra veckan, och då satt ett gäng av den gamla sortens malmöiter och surrade på en bänk. De trodde inte alls att en tredjeplats, eller rentav en andraplats, var omöjlig. Om man känner till den malmöitiska kärvheten och pessimismen så vet man att humörskiftet hos gubbarna betyder något. Det kommer att smitta ända ner på plan.
JK // – Jag satt och kollade på Frankrike-Bosnien häromkvällen och Anel gjorde ju en makalös insats och stängde ner Mbappé. Det känns som om vi har många spelare som har en väldigt hög högstanivå nu, och om allt klickar så tror jag fan vi kan hota alla lag. Ja för fan!!! Vi måste tillåta oss att drömma, och nu har vi lite mer än vecka på oss innan Juventus kommer på besök och kanske trycker ner oss i realitetens djupa gyttjepöl.

Om vi håller oss kvar i Europatråden ett litet tag. Vad tror ni? Kan vi utmana på riktigt och ta oss vidare, eller är det tredjeplatsen som gäller?
AL // – Ja, jo, ju närmare matchen kommer desto mer realistisk blir man väl. Men det är ändå inte AIK:arnas och djurgårdarnas bröl om Champions fucking league efter ett tursamt SM-guld vi talar om. Jag hoppas innerligt på en tredjeplats och skulle vara supernöjd. Vanvettigt nöjd. Men vill heller inte dräpa drömmar. Juve utan Ronaldo. Det var ett tecken från fotbollshimlen.
JK // – Jag känner så här: om vi kunde gå ut på Ibrox inför 50 000 skottar och med 10 man (10 MAN!) vinna en halvlek med 2-0, då kan vi fan ta en tredjeplats i gruppen. Dessutom påstår min kompis Morgan att ryssar alltid har svaga nerver. Det borde vi väl kunna utnyttja?

På tal om nerver: mina nerver dallrar en aning efter de senaste insatserna i allsvenskan. Fyra poäng på de senaste fyra matcherna... Vad är era tankar kring det?
JK // – Jag tror att vi har svårt att ana vilken anspänning det här CL-kvalet har varit för spelarna. Man såg det efter Ludogorets-matchen hur spelarna snarare sjönk ihop än tokrusade av glädje. Det är tufft mentalt. Och att vi kommer från årets europakval med en plats i CL-gruppspel och bara ligger tre poäng från toppen av allsvenskan är otroligt bra. Från och med nu kommer förstaprio vara allsvenskan, vad som händer i Europa är bara en bonus.
– Och herregud: spela om matchen mot Göteborg 100 gånger så vinner vi 99 av dem. Fullständigt osannolik match. Men sånt händer.
AL // – Jag är lite orolig över den magra poängskörden, men ändå inte helt desillusionerad. Vi borde haft sex poäng på de två senaste. Fyra hade varit ok. I längden hoppas jag att vi får det vi förtjänar. Då är det klappat och klart. Om inte disciplinnämnden vill annat.
JK // – Det gjorde mig väldigt glad att det fanns en sån enorm ilska i MFF efter matchen mot Göteborg. Bråk i spelargången. Toivonen tog sig ner från sin loge för att veva. Det pustades och det frustades. Det visade att det är otroligt viktigt med allsvenskan även för spelarna. Och nu när Göteborg är nere i nån sorts oändligt kaninhål är det härligt att påminnas om den rivalitet som det ska finnas mellan de här klubbarna.

Nästkommande helg väntar Peking hemma på Stadion. Vad är era tankar kring den matchen?
AL // – Innan eller efter AC:s avstängning? Nä, vad fan, det tar pågarna.
JK // – Vare sig AC är med eller inte så ska vi visa upp det MFF som allsvenskan ska få lära känna i höst.
AL // – Ja, jag tror på och förväntar mig en fin rad. Vi har varit med förr när laget gått in i en otroligt fin höstperiod. Man surfar bara runt på supporter- och bruna lemonad-vågen. Är lugn som en filbunke.

Då tänker jag att vi avslutar så sakteliga: det är tretton omgångar kvar att spela av allsvenskan. Vi har AIK och Djurgården hemma. Tror ni vi löser det här och kammar hem en ny serieseger?
AL // – Ja, jo, det gör vi nog. Sätter ett odds på 2,15. På grund av CL. DIF, AIK och Elfsborg ger fyra gånger pengarna.
JK // – Jag tycker AIK ser starka ut. I alla fall deras ordinarie elva. Men om det trillar in skador så blir det tuffare för dem. Och AIK är AIK, experter på att sätta fälleben på sig själva. Äh, allt är upp till oss själva. Vi ska bara se till att lösa det.
AL // – Det får vara slutsparkat på stolar. Men tänk såhär: AC, Pena och Lewicki. Vem vill möta ett centralt mittfält som formeras så? Med Bonke som back up. MFF ska bara få saker och ting att snurra, flyta, glida.

Herrar gentlemän... Nu får ni en möjlighet att yppa ett par sista fraser kring Malmö FF anno 2021 innan jag stänger butiken.
AL // – Att vara MFF:are är en ynnest. Hur många gånger de senaste åren har man inte sagt till sig själv: ”Söte Jesus, bättre än så här kan det inte bli.” Men så blir det bättre. Och bättre. Inte bara sportsligt utan i tillvaron som supporter. Resor till Stamford Bridge och Celtic Park är strösslad med fina minnen. Men en playoff mot Ludogorets på osäker uppkoppling i Verum är nästan lika bra. Vi är så privilegierade.
JK // – Då vill jag ta tillfället i akt att prata om Birmancevic. Har vi haft en mer spännande spelare sedan han den där onämnbare långe trixade vid hörnflaggan? Ibland tänker jag på honom och så bubblar det i mig på samma sätt som det gjorde när Jocke Nilsson åkte slalom mellan motståndarbackarna under andra halvan av 80-talet. Jag är inte mycket för personkult inom fotboll, men den killen ger mig förhoppningar. Hoppas han stannar hos oss länge.