Vi tycker om MFF: Vi har 6-1-1 mot Djurgården sen 2009

Himmelriket tacklar en klämdag precis som sig bör - med panelen. I dagens flygande kristipanel hittar vi Per Kindgren, Nisse Byrfors samt Magnus Hertonsson. Vi diskuterar Djurgården, anfallsparet och ekonomin.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Magnus Hertonsson
Har följt MFF sen mitten av 80-talet men började först gå mer frekvent i början av 90-talet. Tycker förluster är mycket tyngre än vad segrar är härliga, vilket inte är helt hälsosamt.

Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson. Numera är Per också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.

Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sverige">Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.

På söndag väntar jumbon Djurgården. En klubb som varit en av 2000-talets stora, men som har darrat betänkligt de senaste säsongerna och nu ser direkt svaga ut. Vi har dessutom haft en del problem med Djurgården - både på planen vad gäller tuffa matcher och skit som hänt runt omkring matcherna. Vi minns bland annat ölkastandet på Ricky Kruys och så de magiska bangerna (pluralformen?) som uppstod helt utan kaströrelse. Vad är dina känslor för Djurgården? Är det en klubb du vill ha kvar i Allsvenskan, ner i Superettan eller bryr du dig helt enkelt inte?

Magnus:
Mina känslor angående Djurgården har förändrats mycket under 2000-talet.
2000 gick vi ju bägge upp, men på rätt olika premisser. MFF byggde vidare på de som var med och åkte ut och allt annat än att återvända direkt till Allsvenskan skulle vara ett gigantiskt misslyckande. Vi klarade det, men inte utan problem. Hela säsongen var en jäkla ångest.
Dif byggde nytt, ungt och offensivt. Och som vant hisslag så var man inte under samma press som MFF.

Redan 2002 blev det en guldkamp mellan MFF och Dif där de sistnämnda tyvärr drog det längsta strået och året därefter vann Dif igen (enda laget under 2000-talet som har försvarat ett guld) och vi slutade på en tredjeplats. 2004 var det vår tur och 2005 tog Djurgården tillbaka guldet.
Med andra ord byggdes en stark rivalitet under dessa år. Denna rivalitet var byggd på det sportsliga. En sådan rivalitet föredrar jag.
Efter dessa år så halkade både MFF och Dif efter, trots att man satsade en hel del.

På senare år har vi lyckats hitta tillbaka till vägen mot toppen, medan då Djurgården ligger parkerade på jumboplatsen.
Ändå finns där mycket känslor (i alla fall från MFFs håll) och de känslorna bygger inte längre på det sportsliga, utan det är mest avsky efter Difs lednings (och även många supportrars) patetiska brist på kurage efter smällarna på Stadion 2011.
MFF skulle alltså möta Djurgården. Under Difs marsch mot Stadion smälldes en del smällare.
Väl på plats smäller det i början av matchen. När Dardan målar smäller det igen. Martin Hansson avbryter matchen och det smäller igen.
Alla smällare (6-7 stycken) kommer från bortasektionen. Alla kan se det. Ja, utom Åke Unger som kommenterar matchen på Canal+ (jag såg reprisen senare) och får för sig att det är en extrem komplott bakom dessa smällare och att det är MFFare som kastar in dem.
Väldigt jävla logiskt att man kastar in smällare när man leder matchen… Det ska sägas att det har varit väldigt lugnt på Stadion efter derbyt tidigare detta år då en påtänd lallande dåre gick in på plan och puttade till Pär Hansson.

Efter matchen antog man att MFF skulle få 3-0 (likt Syrianska mot AIK och HIF mot oss). Istället blir det beslutat att det ska bli omspel då vi inte kan bevisa att KASTRÖRELSEN tog plats på bortaläktaren. Difs ledning gjorde allt för att få omspel (man behövde ju poängen för att inte riskera att ramla ur), istället för att ta tag i problemen.
Jag tyckte det var ett vidrigt agerande av Djurgården och blev inte överraskad att det händer igen. Förra gången omfamnade ju ledningen huliganerna och var överlyckliga över att få en chans till på plan.

Det fick man dock inte nu mot Mjällby (vilket jag tycker är fel, matchen borde ha spelats klar då matcher ska avgöras på plan). Som man bäddar får man ligga…
Ett kortare svar på din fråga: Jepp, jag hoppas att de åker ur och de kan gärna få fortsätta sin resa långt ner i seriesystemen tills de på riktigt tar tag i huliganproblem och inte bara när det passar dem.

Har vi förresten haft problem med Dif? Om jag räknar rätt så har vi matchsviten 6-1-1 mot Djurgården sen 2009.

Per:
Började ogilla Djurgården redan i slutet av 80-talet då Steve Galloway härjade runt i vårt straffområde.
När dom vann sina guld 2002 och 2003 hade man respekt för Djurgården men senaste åren har dom rasat både sportsligt och inte minst publikmässigt. Först ölhuttandet på Ricky och sen bangerhuttandet på stadion och sen hur svinigt Djurgården skötte det hela och hur dom försökte lägga skulden på oss. Kan inte annat än önska Djurgården all olycka och elände i framtiden. Fast dom får gärna knipa poäng av både Göteborg och Helsingborg. Det är helt okej.

När jag tänker tillbaka på hur man skicka fram sin "stjärnjurist" och danspalatsägaren Sylt-Mats (som numera även fått det mindre glamourösa namnet "Bagdad-Mats") som på hemliga möten med Svff lade fram hela bangerhuttarincidenten som att det var en Malmöit på övre etaget som var ansvarig för cirkusen och istället framställde sina egna som totalt oskyldiga. Bakom sig hade han även Tommy Jacobson (hur fan såg han ut förresten när han blev intervjuad i tv efter päronkastet? Han såg fan ut som en orch i sin ringbrynjeliknande överkroppslase) som backade upp all giftig sörja som Sylt-Mats kräckte ur sig.

Nä, det hade varit skönt och rättvist om dom jävlarna åkte ner en sväng i superettan.
Djurgården, som blev kast-, päron- och plastlaget nummer 1 i Sverige inom loppet av 2 säsonger.

Nils:
Handen på hjärtat så vill jag ha kvar alla "storklubbar" i allsvenskan. Den eventuella rivalitet (och ibland rent agg) man känner till diverse klubbar tillför ju också en krydda. Jag vill alltid uppleva derbyn mot Helsingborg, mästarkamper mot IFK Göteborg, och de senaste åren har som sagt en särskild antagonism växt fram i relationen till Djurgården - särskilt sedan matchen som avbröts. Att Djurgården inte bara tog på sig skulden var uselt, så är det bara. Malmö hade aldrig någonsin agerat likadant i en liknande situation. Hur som helst vill jag ha dom kvar så att vi kan vinna över dom gång på gång på gång.

Klubbarnas ekonomiska sits släpptes av Fotbollsförbundet i samlad form i dagarna. Klubbarnas totala driftresultat har från 2010 till 2012 gått ner från 120 miljoner back till drygt 20 miljoner back. Se det ur MFF-perspektiv eller i modell större - Är ekonomin på rätt väg? Kan klubbarna i toppen klara sig utan försäljningar och/eller framgångar ute i Europa för att få det att gå runt? Vad tror du?

Magnus:
Jag har inte läst denna rapport.

Men visst måste svenska klubbar klara att ha svarta siffror i årsrapporten utan att sälja spelare för stora summor (eller att spela i Europacuperna).
Det går inte att räkna med försäljningar längre. Vi har ju själv spelare som Jille och Pontus som vi lätt hade fått fina bud på om marknaden hade varit sig lik jämfört med ca 5 år sedan. Men nu är de fortfarande kvar och Hamad, som redan har förlängt en gång, snackar om att förlänga ännu en gång.

Det är trist att se duktiga spelare lämna för kaffepengar när deras kontrakt närmar sig sitt slut (Molins, Durmaz) eller helt enkelt som Bosman (Agon, Daniel Larsson, Wilton), o andra sidan får vi njuta av spelarna längre.
Ett resultat av detta tror jag är att Allsvenskan håller på att fragmenteras allt mer. Några lag ligger ständigt i topp (tex MFF, Elfsborg, AIK, Göteborg, HIF), medan övriga lag halkar lite efter och får det svårare att inte sälja sina stjärnor, för rimliga priser, till de allsvenska topplagen.

Då jag håller på MFF tycker jag detta är bra. Och alla de som bryr sig om svenska framgångar i Europa tror jag kan glädjas åt att svenska lag allt oftare kommer att kvalificera sig i gruppspelen (bara en tidsfråga innan ett svenskt lag kvalificerar sig i CL).

Så med långsiktiga värvningar och tålamod kommer topplagen klara sig tror jag.

Per:
Är helt övertygad att Per Nilsson har koll på lovorna.
Bara han inte får för sig igen att tvångstransportera folk till Olympia....

Nils:
Jag har dålig koll på detta, men min generella uppfattning är att en så liten och med europeiska mått ointressant liga som allsvenskan självklart är beroende av exporten till dom större ligorna. Vidare kan man väl säga att den föreningskultur och likadelningskultur som finns i Sverige gör det svårt för en eller några få klubbar att verkligen konkurrera i Europa. Jag tror inte på någon större förändring och storhetstiden då Malmö och Göteborg skördade internationella framgångar kommer inte igen tyvärr. Någon gång vart tionde år kommer en svensk klubb av skicklighet och ett stort mått tillfälligheter nå ett Champions League-gruppspel. Låt oss hoppas att det är MFFs tur nästa gång.

Offensivt har inte direkt MFF tokbriljerat i år. Ynka tio mål har trillat in på sju matcher. Är det något vi behöver oroa oss över? Om ja - Hur löser vi det? Är Magnus Eriksson-Rantie rätt anfallsduo? Bör Fadi och Dardan få mer eller mindre speltid (tufft för Fadi att få mindre). Finns det andra alternativ?

Magnus:
Jag anser att Eriksson-Rantie är helt rätt anfallspar. Eriksson måste dock komma lite högre upp i banan.
Tycker inte att man ska stirra sig blind på den dåligga (usla) målproduktionen, utan även se att vi skapar rätt många bra målchanser.
Vi må bränna lägen, men jag hade varit betydligt mer orolig om vi inte skapade så många målchanser.
Om vi inte börjar klydda till det pga att vi inte gör fler mål, utan fortsätter skapa lägen så kommer även målen. Det är jag helt övertygad om.

Sen får gärna Magnus E skjuta mer, Rantie variera sina skott på frilägena, etc.

Per:
Som en god vän sa häromdan när Dardan blev inbytt:
-Jag ser hellre Folkesson på topp...

Hög tid att Fadi får visa upp sig och jag skulle hellre vilja se Fadi istället för Dardan nästa gång det är dags för anfallsbyte. Tyvärr, Dardan är inte tillräckligt bra helt enkelt.

Rantie är vår enda anfallsdiamant.
Det är bara han som kan snurra upp ett helt försvar och skapa nånting helt på egen hand.
Dock måste han ställa in siktet. Alltför många avslut går rakt på målvakten. Bättre kyla och placering i avsluten så kommer Rantie göra 2-3 mål varje match.

Magnus Eriksson tar ofta fel beslut. Passar när han bör skjuta, dribblar när han bör passa. Visst, han springer och sliter men nja, han får ställa till med mer om jag ska ta Eriksson till mitt hjärta. Dessutom måste ju karren klippa sig!
När vi ändå är inne på anfallare. Skänk då gärna en tanke till vår giftigaste målgörare genom alla tider: Hans Håkansson. Pågen öste in hela 341 mål på 350 matcher.

Nils:
Tokelo har visat lite oskärpa i avsluten. Om han bara kan vässa till den skärpan kommer målskörden att öka. Å andra sidan kommer han inte vara kvar särskilt länge i MFF, för han är en fantastiskt bra spelare som kan förändra en matchbild. Jag blir besviken varje gång han blir utbytt. Det är som en strimma hopp försvinner varje gång det händer. PangeMange är en intelligent fotbollsspelare med blick för spelet som vill vara i händelsernas mitt och styra anfallsspelet. Jag tycker han är duktig, men han överarbetar många situationer och hans målinstinkt är inget vidare. Jag tycker att han är långtifrån självskriven i startelvan .
Dardan har fått en del inhopp och en del speltid, men han imponerar inte tillräckligt tyvärr. Jag hade gärna sett Fadi på plan med Tokelo. Och jag hade gärna sett mer av Simon Kroon, tror att han kan tillföra offensiv kraft.

I övrigt tror jag nog att Norling har förändrat strukturen på MFFs spel på så sätt att följden blir färre mål framåt, men ett stabilare jämnare spel och en mer solid defensiv. Det ser vägvinnande ut, och det är ju kul att vinna.