Friday I´m in Love - Vi tycker om MFF: MARKUS ROSENBERG
Vissa månader måste undertecknad gnugga geniknölarna för att komma på panelämnen. Denna månaden var inte en sådan, för att underdriva. En särdeles intensiv och på många sätt underbar vecka summeras här av Henrik Sjöström, Tobias Gullberg och Navid Mirzaie. Häng med!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Tobias Gullberg:
Socionom från Lund vars MFF-intresse på allvar tog ett permanent grepp om hjärtat 2003. Köpte sitt första årskort 2005 och har sedan dess upplevt både eufori och misär i takt med föreningen på heltid - som en mästare. Åter från en tid i exil.
Navid Mirzaie:
Har följt MFF sedan mitten av 90-talet. Ser sig själv som icketroende men utomstående vittnar om att fotboll är hans religion, MFF hans profet och norra läktaren hans altare.
Föreningsdemokatin firade i veckan stora triumfer när Nej-sidan med rungande majoritet röstade ner styrelsens förslag om att gå ihop med LB07, ta över deras damlag och så igenom tjyva sig igenom seriesystemet. Utfallet blev istället att MFF ska starta ett eget damlag och börja i division 4. Hur ser du på besluten som fattades på årsmötet?
Henrik:
Kul med damlag! Att detta lag får skaffa sig en egen identitet och växa organiskt skapar en helt annan möjlighet att bli stadens lag än om man gjort en syntetisk fusion. Det får ta den tid det tar, men det blir äkta vara och som vi alla vet så smakar det bättre.
Tobias:
Tycker det var klockrena beslut och det blev ju tillslut inget snack om vad medlemmarna ville. Det var en fantastisk uppvisning av föreningsdemokratin som ju är det finaste vi har i Sverige. Nu får vi äntligen tillbaka damlaget till MFF, men utan att gena sig förbi seriesystemet. Men det var inte utan nervositet. Själv röstade jag via fullmakt, så det blev ett frenetiskt Twitter-uppdaterande på kvällen innan resultatet förmedlades. Nu hoppas jag bara att medlemmarna fortsätter komma till årsmöten och rösta så att vi får en bra demokratisk representation och minskar risken för att enskilda grupperingar kuppar igenom förslag som inte nödvändigtvis är medlemmarnas vilja.
Navid:
Som många andra redan påpekat under lång tid så skulle Malmö FF återstartat en damsektion för länge sedan. Nu när fotboll utövad även av de med icke manlig könstillhörighet blivit ”het” så ville styrelsen med Pålsson i spetsen ta en genväg till toppen. Vi hade säkert redan varit där om andra beslut hade tagits sedan MFF-dam tvingades bort. Nu blev det ett korrekt beslut, nu börjar vi om från början där tjejerna får chansen att bli en naturlig del av MFF och det kommer betyda så oerhört mycket för det stöd de kommer få, det hade inte varit fallet om vi hade tagit över LB07. Resan upp från division 4 till eliten kommer bli minnesvärd. Nu har vi fått möjligheten att följa MFF i tävlingsmatcher på ”äkta” små idrottsanläggningar runt om i Skåne. Det kommer bli ett fantastiskt kul äventyr!
Angående styrelsen, så var det ofattbart att förslaget ens lades fram till slut. Visst har de sin lilla trogna skara gubbar som gör allt styrelsen ber om, och de är så pass många att de flesta årsmöten blir någon form av chimär i föreningsdemokrati, men de styrelser och ordföranden MFF haft genom tiderna har generellt haft en bra känsla för vad medlemmar och supportrar tycker i många frågor och oftast har väl förankrade förslag lagts fram och röstats igenom. Det Pålsson har gjort i denna fråga gör att jag starkt ifrågasätter om han har det som krävs för att vara ordförande i Malmö FF. Det blir intressant i februari minst sagt.
MFF mötte igår Dynamo Kiev i en match som ingen himmelsblå någonsin kommer glömma och därefter firades Markus Rosenberg av i sin allra sista hemmamatch. Vad säger du om matchen och om avskedet?
Henrik:
Haha, menar du att jag med mitt simpla ordförråd ska sätta ord på den avslutningen? Inte en regissör på jorden kunde skriva sagan om Rosenberg. Det är en av de mäktigaste berättelserna inom åtminstone svensk fotboll och när Rosenberg själv spelar huvudrollen i sin saga så avslutar han på det viset. Allt, från veckans händelser med medlemsmöte, Zlatan och sen inramningen med tidernas tifo, motståndets brutala kvalité, vändningen i matchen och avslutet. Nä vet du vad, det saknar helt motstycke och jag är så oändligt lycklig över att jag kommer att kunna berätta om detta för barnbarnen.
Tobias:
Ja, vad ska man ens säga om gårdagskvällen? Tifot, som var i absolut världsklass och med sådan fingertoppskänsla av MT96. Målet redan i andra minuten som gav sådant hopp för den här kvällen, och de efterföljande 44 minuterna som effektivt dödade allt hopp om ett värdigt avslut för Mackan. Andra halvlek går därefter till historien som en av de mäktigaste upplevelser som jag någonsin har varit med om. Mackans 2-2 på frisparksvarianten. Rakip, som knappt spelat en minut i år, kommer in och stänker in 3-2. Även efter 3-3 kändes det verkligen som att det var vår kväll. Att en chans till kommer uppenbara sig. Till och med efter Gisches osannolika miss fanns det en känsla av lugn om att det här löser sig. Och det gjorde det ju. En helt osannolik avslutning på en riktigt bra andrahalvlek av MFF. Och en upplevelse som slår alla andra matcher som vi har spelat på 10-talet.
Jag skulle ljuga om det inte fanns viss nervositet över att MFF på något sätt skulle fucka upp avskedet efter matchen, men även det blev så värdigt och så pricksäkert. Allt från genomgången av karriären, till Johans och Behrangs sång. En stor eloge för de som planerat det här, och framförallt för den som tog beslutet att klippa bort Zlatan om det ryktet nu stämmer.
Jag skulle egentligen vilja skriva spaltmeter om gårdagen men det går liksom inte att hitta orden. Det var bara för bra, som ett välregisserat drama i två akter. Kanske behåller jag hellre de känslor jag har inom mig hellre än att lägga ut dem här. Känslor som kommer finnas med en resten av livet. En match, en spelare som det kommer talas om i generationer. Vår tids Bosse, vår tids Egon. Markus Rosenberg.
Navid:
Det är knappt att jag minns hur fruktansvärt irriterad jag var på Uwes val att spela med Bonke och Bach samtidigt igen (är människan kroniskt försiktig i allt utom flabben?). Med lite distans till denna säsong så behöver en del obekväma beslut rörande tränare och trupp tas anser jag. Vi får se hur det blir.
Jag är helt tömd efter matchen igår. Det var en upplevelse som man bara är med om en gång i livet. Det var helt overkligt hur saker och ting utvecklade sig, att vår kapten, talisman och levande legendar får skicka in ett segermål i 96:e minuten i en helt galen match mot ett på nästan alla sätt övermäktigt motstånd framför ett kokade stadion. Det var overkligt, och Mackan är så värd detta. Det har varit en ynnest att få ha varit med på läktaren och bevittnat detta de senaste säsongerna. Avtackningen var vacker, värdig och blev härligt personlig emellanåt, inte ett öga torrt. Tack Markus!
Beskriv din relation till, och syn på, Zlatan Ibrahimovic.
Henrik:
Jag har alltid haft en tudelad syn på Zlatan, där den barriärbrytande bollvirtuosen är den goda, men hans ibland komplexfyllda och lätt förnedrande sida är den sämre. Han har lyckats med saker som få på jordklotet lyckats med, men nu lägger han till handlingarna att på en dag vända en hel stads kärlek till ett förakt och besvikelse. Taktlösheten bakom beslutet att investera i Hammarby, en dryg månad efter att hans staty ”kommit hem” saknar motstycke. Att sen påstå att ”MFFarna är nog glada för min skull” bevisar en aningslöshet och omdömeslöshet som nog ingen i Sverige lyckats uppnå tidigare. I 20 år har Zlatan varit hyllad i Malmö, en kärlek han nu själv valde att avsluta med en själlös otrohet som förmodligen inte går att reparera. MFF och Malmö är inte förlorarna här, för vi har andra som vi kan hylla och vars lojalitet består. Däremot kan Zlatan inte ersätta kärleken från hemstaden med något annat, för man har bara en.
Tobias:
Om sagan om Markus Rosenberg är en som blivit bättre och bättre och som avslutas med ett helt otroligt klimax, är sagan om Zlatan snarare tvärtom. Minns när man stod på Stadion och såg honom leka med Superettan, och hur han sedan tog klivet upp i Allsvenskan och var lika dominerande där. Att man förstod att hans potential var oändlig. Hur stolt man var över att MFF fostrat fram den typen av fotbollsspelare. Hur han sedan gick till Ajax, dominerade där. Gick till Juventus, dominerade där. Hur han dominerade oavsett vilken klubb han gick till, och hur stoltheten växte för varje säsong. Hur man längtade till när han skulle komma tillbaka till MFF och leda oss mot nya framgångar.
Sen gick han till PSG när han egentligen var som bäst. Och där började på något sätt resan mot avgrunden. Det blev tydligt att pengarna började styra snarare än kärleken till fotbollen och hungern efter nya framgångar. Man hade unnat honom den där Champions League-titeln som alltid lyckades rinna honom ur händerna, och förstod att han aldrig skulle få uppnå det med PSG. Sen kom företagen, flytten till L.A. då man förstod att han skulle börja varva ner och att han vägrade återvända till MFF. Under hela 10-talet så har känslorna för Zlatan bara svalnat mer och mer. Inte ens när han var på Stadion och gick in tillsammans med Mackan för att fira det 20:e SM-guldet väckte det några starkare känslor.
Med det sagt blev också köpet, om det nu var det eller om det var betalning av AEG som det också ryktas om, av aktier i Hammarby en pusselbit som väl föll in i den väg Zlatan valt att gå det senaste decenniet. Självklart blev jag besviken, men jag hade samtidigt svårt att bli lika upprörd som många andra MFF:are blev. Jag tyckte redan när statyn presenterades att den inte hade något på Stadionområdet att göra på grund av Zlatans egna avståndstagande från MFF under de senaste åren. Kanske passar han in i en klubb där han har möjlighet att köpa till sig ägarandelar. Kanske har han ingenting i en förening som till 100% ägs av medlemmarna att göra. På ett sätt känns det i alla fall skönt, att vi nu kan döda myten om Zlatan för gott, stänga boken och slänga den. Att aldrig mer behöva ägna någon tankeverksamhet åt honom. Att bara fokusera på det Mackan har gjort för oss. Hur han har uppnått en legendstatus i Malmö som Zlatan bara kan drömma om. Att fokusera på nya framgångar för Malmö FF.
Navid:
Vem?
