Zlatan, Olivia och klänningen
Dagens läsarminne kommer från Jeanette som träffade Zlatan i Västra hamnen.
Jag har en historia om Zlatan som jag kommer bära med mig hela livet.
Han var hemma en sommar och min dotter Olivia, min väninna och jag var nere i Västra hamnen. Min väninna är inte ett dugg intresserad av fotboll, så när jag fullständigt vrålar ut: ”Kolla, där går Zlatan”, så tittar hon på mig och svarar: ”Ehh, jaha?”
”Men du vet ju hur mycket jag älskar fotboll och han har börjat spela i Ajax och kommer bli Sveriges bästa spelare om inte världens bästa", försöker jag förklara.
Då säger hon åt mig att gå fram och fråga efter hans autograf. Jag, som är rätt feg av mig:
”Nä, det kan jag ju inte göra, det verkar ju galet.”
Då tar min väninna min dotter (sexåriga Olivia) i handen och går fram till Zlatan och säger:
”Min väninna vågar inte fråga, men skulle hon möjligen kunna få din autograf?”
Han tittar och ler som bara han kan.
”Självklart får hon det. Har du en bit papper?” frågar han, och jag bara: ”Nä.”
Då säger jag:
”Du kan skriva på min dotters klänning!” Han: ”nä det kan jag ju inte…” ”Jodå”, insisterar jag.
Denna nästan två meter långa kille sätter sig ner på huk, klappar min dotter på håret och kinden och skriver sedan sin autograf på hennes klänning. Olivia, som har en liten del av autism, tittar upp på honom och ler. Men den som log mest var ABSOLUT (som Zlatan skulle säga) jag.
Denna klänning är sedan den dagen år 2003 inramad och hänger i vår hall. Mitt livs minne.
