"Nya länder är alltid kul"
Himmelriket träffade Lars Dahlgren och Mikael Blomberg på en pub i Strumica. Det blev ett samtal om resande.
Några av de första MFF-supportrarna på plats i Strumica heter Mikael Blomberg och Lars Dahlgren. Kanske är de, förutom Himmelrikets utsända, de allra första. Vi fyra delade en taxi från Skopjes flygplats till Strumica och under resans gång bestämde vi att ses under söndagskvällen över några öl samt ett snack om resor. Resor när Malmö FF spelar ute i Europa.
För Lars del är det runt den femtonde resan medan Mikael har gjort några färre.
– Kanske runt 10, säger han innan han trycker in en näve chips i munnen och jag sätter på diktafonen.
Eftersom vi inte befunnit oss i Makedonien många timmar när vi ses, så är jag mer nyfiken på himmelsblått resande i stort än just denna specifikt. Där finns några favoriter genom åren.
– München 1979 har en särställning får jag nog säga, börjar Lars. Efter den resan dröjde det väldigt många år innan jag åkte igen, men därefter har det blivit många väldigt fina resor. Som Glasgow när vi mötte Celtic och Lviv i Ukraina när vi mötte Shaktar Donetsk, de sticker väl ut tycker jag.
Mikael håller med om Celtic.
– Där var Lars och jag tillsammans och hann med trevlig whisky-provning också, bland annat på Auchentoshan-destilleriet. Vilnius gillade jag också. En jättetrevlig start. Får jag nämna en resa till så var Swansea en annorlunda resa, för dit hade man aldrig åkt annars.
Magnus: Vad är själva grejen med att åka på de här resorna när MFF spelar?
Lars: Först och främst för att se MFF nå framgångar i Europa, men också för att vi tycker så mycket om att resa. Gärna åka till ställen dit man normalt sett aldrig hade åkt. Eller till en väldigt stor stad där vi är kolossalt många himmelsblå supportrar, som i Madrid 2015, där vi var flera tusen på plats. Det var en helt fantastisk upplevelse.
Mikael: Jag håller med, det är både och. Dels är det ju detta när vi är ett fåtal som åker, som till Ventspils, Vilnius och Swansea…
Lars: Och Strumica.
Mikael: Ha ha, och Strumica ja. Här är vi inte många än i alla fall. Jo, dels är det ju dessa resor, men kontrasten med Paris och Madrid med flera när vi känner att vi är stora, vi är starka, vi är många. Som när vi förlorade med 8-0 mot Real Madrid och ändå står alla kvar och sjunger efter slutsignalen. Det var en mäktig upplevelse, frånsett resultatet, och det har ju även spelarna berättat om.
Magnus: Hur mycket betyder er närvaro, som på tisdag (läs: i morgon)?
Lars: Jag tror att det betyder väldigt mycket. Vi försöker alltid höras mycket… Jag minns när vi var på matchen mot Glasgow Rangers, vi var kanske runt 300 supportrar, och vi sjöng jävlarimej ut dem. Efteråt fick vi höra av Rangers-supportrarna att de var oerhört imponerade. Så ta den matchen som exempel, där vill jag verkligen tro att vårt stöd hjälpte MFF till att slutligen vinna den bortamatchen.
Mikael: Eller som när vi var i Ventspils och efter matchen där ”Så jävla enkla tre poäng” började sätta sig. Spelarna satte sig ner på gräsmattan och vi är kanske 250 personer som sjunger. Vi sjunger och vi sjunger, jag vet inte hur länge vi sjöng den, alltmedan spelarna satt ner och bara verkade njuta.
Magnus: Det är en av mina häftigaste ögonblick också. Just symbiosen mellan klack och spelare blev så extra tydlig där.
Mikael: Det var skitkul, verkligen häftigt. Nästan så bra det kan bli för en supporter.
Magnus: Finns det någon gräns för när ni skulle börja tveka att åka?
Mikael: Jag skulle aldrig åka till Ukraina.
Lars: Putins Ryssland har jag en politisk övertygelse om att inte åka till. Rent geografiskt finns det ingen gräns, men jag kan ha moraliska invändningar mot några ställen.
Magnus: Som betyder mer än framgångar för MFF?
Lars: Det där är en avvägning. Men någonstans måste man hitta den mellan lagentusiasm och den politiska moral man har så att säga.
Mikael: Dessutom har vi ju alla ett privatliv. Jag har en liten hästgård med sambo och katter och hästar, stolpar som måste bankas i och gräs som ska klippas. Någonstans går ju gränsen såklart. Jag har svårt att åka på allt, det kommer aldrig att hända.
Magnus: Var det självklart att åka hit till Strumica?
Lars: Absolut, vi gjorde det ganska kvickt efter lottningen. Innan det här med biljetter var löst så hade vi bokat.
Magnus: Hade ni hört talas om Strumica tidigare?
Mikael: Absolut, jag hade länge planerat en resa hit (skratt). När det blev lottat att vi skulle möta Vardar Skopje så plockade jag fram kartan. Jag visste på ett ungefär var Makedonien ligger, men exakt hur det låg mellan Bulgarien och de andra länderna var jag tvungen att googla på.
Lars: Så Strumica visste du inget om?
Mikael: Ha ha, som sagt: Nej.
Magnus: Nu har vi inte varit här många timmar, men finns det något ni kan säga om den här staden redan nu?
Lars: Det regnar väldigt mycket.
Mikael: Det är väldigt, väldigt billigt.
Magnus: Jag tycker ändå att man kan se, genom skyfallet, att det nog är en rätt mysig liten stad. I alla fall innerkärnan.
Mikael: Vi hoppas på bättre väder i morgon så får vi väl se om du har rätt.
Magnus: Vad tror ni om själva matchen då?
Mikael: 2-2.
Lars: Ja du… Jag vill egentligen inte tippa. Jag tror jag hoppar över det faktiskt.
Magnus: Det är helt okej. Nu ska vi inte ta ut något som helst i förskott, men om det går så bra som vi hoppas: Blir det fler resor för er i så fall?
Lars: Jag är av den åsikten att det här med FCK var det absolut sämsta som kunde hända. Jag var med i Parken och bästa kompisen fick på flabben. Så jag kan säga att jag är inte det minsta sugen på att åka över bron och se den matchen. Om MFF tar sig vidare vill säga.
Mikael: Jag var också på den matchen och jag är också tveksam… Men jag kommer säkerligen att försöka få biljett om det blir så, men jag hade mycket hellre sett en annan lottning.
Lars: Jag kommer inte att sörja om jag inte får någon biljett. Så är det faktiskt.
Magnus: Ytterligare ett tankesprång, just för att få höra era tankar om resande: Om vi tar oss vidare mot både Vardar och FCK, vilket land hoppas ni då få resa till i samband med MFF-matchen?
Lars: Vilka finns kvar? Vilka kommer att finnas kvar efter nästa omgång?
Magnus: Förlåt, det var en dum fråga. Det kan vi inte veta givetvis. Så här då, vilket är ert drömland att få åka till och se MFF tävlingsspela i?
Mikael: Storbritannien.
Lars: Det håller jag med om. Jag är en anglofil. Jag gillar också Medelhavsländerna, däremot åt det här hållet, österut i Europa, är för mig tämligen obekant. Det är kanske inget jag går och längtar efter, men jag älskade Ukraina och Baltikum var jättebra.
Mikael: Nya länder är alltid kul.
Lars: Så är det absolut.
Mikael: Så till ett land där jag aldrig har varit tidigare vill jag nog säga då. Rumänien kanske. Vi såg på Sturup att Wizz Air flyger direkt till Bukarest.
Lars: Ha ha, då bestämmer vi det. Rumänien blir det nästa gång.