Mikael Stahre: Jag går fortfarande "all in"!
Jag träffar Mikael Stahre uppe vid Kamratgården för att försöka analysera vad det är som har gått fel hittills den här säsongen och vad vi kan förvänta oss framöver. Jag möter en engagerad och revanschsugen tränare som ”står med bröstet fram” och som tror stenhårt på sitt lag.
Vi sätter oss ute i det varma solskenet med utsikt över träningsplanerna. Idag har man två träningspass på schemat och vi befinner oss just nu mellan de båda passen och det är tyst och stilla på Kamratgården.
Micke, hur känns det så här några dagar efter matchen mot Gefle?
Man är naturligtvis grymt besviken. Det är en oerhört tuff situation som man genomgår när man förlorar sådana här matcher men jag har lärt mig att man inte får låta känslorna ta över för mycket när man förlorar så här. Direkt efter matchen så är man naturligtvis bara förbannad och då handlar det om att ta sig igenom första natten. Men sen måste man som tränare börja analysera matchen sakligt.
Hur har ni analyserat matchen?
Det handlar om att sortera saker på rätt sätt så att det inte blir en gigantisk mix av alltihopa. Först analyserar vi matchplanen och matchbilden och därefter tittar vi på de tekniska detaljer som gör att vi släpper in de två första målen för att se om det är något där som vi kan förbättra. Slutligen tittar vi på vad som händer när vi släpper in trean, fyran och femman och den kollapsen var naturligtvis hemsk och det är sånt som inte får hända igen.
Hur är läget bland spelare och ledare just nu?
Så här fem dagar efter förlusten så har vi bearbetat färdigt den matchen. Vi har skrikit ut vår frustration, vi har varit sårade, vi har varit nedstämda, vi har analyserat det och nu har vi lämnat det bakom oss. Nu handlar det om att stå med bröstet fram när det blir skarpa lägen i nästa match. Jag kommer att göra det och jag skulle bli oerhört förvånad om inte spelarna gör det också. Vi kommer att vara extremt laddade till den matchen.
Om vi backar bandet lite och tittar tillbaka på försäsongen så pratade du mycket om det här med bärande väggar. Vad är det i dessa väggar som inte har burit upplever du?
Bärande väggar är ju egentligen bara en beskrivning för hur man vill ha sitt grundspel. Det viktigaste är att vi har det grundläggande i form av hur vi vill spela anfalls- och försvarsspel och hur vi ska erövra bollen och just där så är jag inte våldsamt besviken om jag ska vara ärlig. Det jag är besviken på är olika enskilda detaljer i skarpa lägen.
Blåvitt har dock efter 16 omgångar redan släppt in hela 25 mål. Vad är det som inte har fungerat defensivt?
Man ska analysera klarsynt och kritiskt granskande men man ska akta sig för att åka med i en extrem hiss som det lätt blir i sådana här lägen. Då blir det lätt så att man ska ändra allting på en gång från formen på laget till grundspelet. Hade det varit så att det drällt av målchanser för motståndarna i varje match så hade jag varit mycket oroad men där är vi inte. Vi släpper inte till särskilt mycket målchanser bakåt i matcherna men motståndarna har varit skrämmande effektiva och vi har dessutom bjudit på en hel del.
Men kan man verkligen förklara allt med att ni har haft marginalerna emot er?
Det säger jag inte och jag har aldrig använt marginalerna som en ursäkt. Marginaler, tur och otur är något som man gör sig förtjänt av över tid genom sitt spel. Det här är dock ett sånt år där vi får kämpa oerhört hårt hela tiden - det vi bjuder på tar motståndarna vara på och vi måste skapa många målchanser för att göra mål. Men vi tar situationen på fullaste allvar.
Hur har det defensiva ansvaret sett ut på innermittfältet? Har någon enskild spelare haft ett uttalat sådant ansvar?
Tittar man på våra olika matcher så har vi spelat med en eller två defensiva mittfältare beroende på vilka vi har mött. I början av säsongen var det främst Philip Haglund som tog den rollen och i de senaste matcherna är det Nordin Gerzic som har stannat kvar framför backlinjen eftersom Jakob Johansson och Philip Haglund då har spelat som mittbackar.
Hur ser du på ert träningsupplägg kring defensiven?
Den bästa träningen är ju oftast i spelform och tittar man hur vi tränar där så har vi nog en bra balans mellan offensiven och defensiven. Visst behöver vi justera delar i vårt försvarsspel men vi är ett offensivt lag och då handlar det också om att utveckla detta. Vi ska naturligtvis träna på det som vi inte är bra på men vi ska utnyttja det som vi är bra på ännu mer. Vi måste gå ut och köra!
Har laget varit för offensivt balanserat?
Vi vill vara ett offensivt lag och har en offensivt balanserad trupp men när våra defensiva pjäser Kjetil Waehler, Hjalmar Jonsson och Mikael Dyrestam inte har varit tillgängliga för spel så blir vi naturligtvis extra sårbara. I nuläget kan man bara konstatera att utifrån de spelare vi haft tillgängliga så har vi i de senaste matcherna även haft en offensivt balanserad backlinje (Salomonsson-Haglund-Johansson-Valgardsson) som påminner mer om ett mittfält.
Blåvitt gick in i säsongen med endast sex försvarare i truppen. Fanns det för lite defensiv kompetens i truppen? Dina tankar kring det så här i efterhand?
Det är alltid lätt att vara efterklok men man måste se till helheten hela tiden. Jag tror fortfarande på vår trupp, jag tycker fortfarande vi har ett bra lag och jag tycker fortfarande att det finns en naturlig energi. Resultaten har dock inte varit tillräckligt bra och det står vi för.
Hur ser du på träningsupplägget kring fasta situationer?
Det är ett uppenbart utvecklingsområde där vi måste bli bättre. Vi förbereder oss väl inför olika motståndare med videogranskning etc. och blir sällan riktigt överraskade över någon frisparksvariant men det handlar även här om att visa skicklighet i det skarpa läget.
Med facit i hand – var ni ledare och spelare lite för övermodiga inför säsongen? Det pratades ju bland annat om ”all in” och media lanserade ”Real Göteborg”.
All in betyder för mig att man gör sitt bästa varje dag och det står jag för. Jag går fortfarande all in. Men jag känner inte att vi internt skulle ha blivit för övermodiga inför säsongen. Det som skrivs i tidningarna går inte att påverka och vi pratade extremt mycket inom laget om de givna fallgroparna kring detta. Jag tror inte att spelarna påverkades negativt till en början, möjligtvis sen när bakslagen kommer så blir kraven extra stora och då gäller det att hantera det. Det är då det gäller att sortera saker på rätt sätt och fokusera på rätt saker – låt dem säga vad de vill men vi fortsätter att göra vår grej!
Hur arbetar ni för att stärka spelarna mentalt just nu? Har ni använt några externa resurser kring detta?
Självklart pratar man med spelarna individuellt och i grupp. Jag tror dock främst på att hitta fotbollsmässiga nycklar och triggers och den bästa mentala träningen man kan få är att vinna fotbollsmatcher och bli stärkt av det - vi var jävligt bra, det kan vi vara igen eller nu fixade vi det skarpa läget, det gör vi igen. I dagsläget har vi inte använt några externa resurser. Vi har tillgång till sådana resurser men då gäller det att vara pricksäker och ha tungan rätt i mun när man väljer vilka aktiviteter man ska genomföra så att det inte blir överdrivet. I dagsläget är den absolut bästa mentala träningen att vi går ut och vinner mot Syrianska på tisdag.
Hur viktigt är det att det finns spelare i truppen som känner för laget och har hjärta för laget?
Det är klart att det aldrig kan vara oviktigt. Men jag vill påstå att när jag tittar på mina spelare i truppen - oavsett om man kommer från en liten svensk stad, ett annat nordiskt land eller från ett annat allsvenskt lag - så är kraften att göra sitt bästa för IFK Göteborg hundraprocentig. Sen så ska man ju värdera det här med hjärta mot prestationsförmåga och skicklighet – bara för att jag vill så betyder det inte alltid att jag kan.
Men kan det bli så att man brister i engagemang i svåra stunder om man bara är här ”för att göra ett jobb”?
Det har jag svårt att se. Att det skulle bli en slags likgiltighet bara för att man har blivit inrekryterad från en annan klubb, det tror inte jag på. Visst är det så att pressen på nya spelare kan bli större och att man hamnar extra mycket i fokus men jag har en stark tro på att alla mina spelare gör sitt bästa varje dag för att Blåvitt ska vinna.
Finns det tillräckligt med naturliga ledare i truppen?
Jag upplever att det finns tillräckligt med erfarna spelare och ledartypen i truppen men sen handlar det om att få fram dem i skarpa lägen. Har man inte fått fram dem hittills så måste de fram nu.
Det här med att ”ge en hårtork”- kan det vara motiverat ibland?
Vid vissa tillfällen kan det säkert vara det. Handlar det om enskilda situationer, t ex försvarsmisstag eller missade målchanser, får man värdera vad som är den bästa pedagogiken för att nå fram till en spelare eller till gruppen kollektivt. Har man en verksamhet så måste man ju i grund och botten vara positiv i sitt ledarskap men det finns även tillfällen där man måste vara totalt destruktiv.
Vilka krav ställer du på lagkaptenen i laget? Vad ska han bidra med?
Lagkaptenen ska vara tränarens förlängda arm och t ex förmedla olika budskap. Han ska också vara den som står för någon form av kulturbärande och kulturarv.
Det kan upplevas att Tobias Hysén har fått mycket press på sig när han blev lagkapten. Tror du ansvaret som lagkapten kan ha påverkat hans sportsliga prestation?
Jag har oerhört svårt att se att en sådan duktig och rutinerad kille skulle ha en negativ utveckling p g a ansvar. Det går emot allt jag tror på inom ledarskap.
Hur ser du på spelare som använder twitter? Kan det i något läge påverka spelares fokus och prestation?
Jag förutsätter att alla mina spelare alltid är maximalt förberedda när det gäller det fotbollsmässiga och har fokus på det. Vi lever dock i en modern värld där sociala medier är en del av vardagen.
Så här dags under intervjun börjar Micke snegla på klockan och de första spelarna börjar röra sig ner mot träningsplanen. Vi rundar av intervjun med några avslutande frågor
Nu är vi där vi är men det återstår ändå 14 matcher och 42 poäng att spela om. Vad är de realistiska sportsliga målen för den här säsongen?
Blåvitts vision är att vi ska hamna topp tre i Allsvenskan och spela i Europa. Vi ska naturligtvis försöka se till att de återstående 14 matcherna blir mycket bättre än de 16 första. Nio poäng upp till tredjeplatsen är egentligen inte särskilt mycket men då måste vi dra nytta av all den erfarenhet vi har skapat oss och börja leverera. Vi fokuserar först och främst på att vinna nästkommande match!
Vilka tydliga förändringar kommer vi supportrar att märka av framöver?
Om man bara jämför med senaste matchen mot Gävle så är det klart att mycket kommer att förändras. Man ska aldrig vara nöjd när man har förlorat men det finns alltid grader i himlen och i helvetet. Vi behöver inte gräva så långt bakåt för att hitta insatser och känslor där vi stundtals spelar riktigt bra fotboll, det räcker att gå tillbaka till t ex Helsingborgsmatchen. Vi kommer inte sluta att tro på det vi gör och vi gör inte ändringar bara för ändringens skull. Däremot kan jag garantera att vi inte kommer att vika ner oss på det sättet som skedde upp i Gefle. Man kan fortfarande förlora matcher men utan att vika ner sig.
Vad kan vi supportrar göra för att stötta klubben i det här svåra läget?
Det finns en oerhörd kraft och ett engagemang i IFK Göteborg och hos föreningens supportrar. Det handlar om att vara stöttande och energifyllda under match och på så vis höja oss och samtidigt trycka ner motståndarna mentalt. Det finns alltid enskilda lägen under matcherna där man vill skrika och bua men där finns risken att man som supporter istället sårar sig själv och att det blir en negativ spiral på läktarna. Om vi inte spelar tillräckligt bra och inte vinner matcherna så kan man med all rätt bua, skrika och vara besviken efter matchen. Men stötta Blåvitt under tiden matchen pågår!
Här avslutar vi intervjun och Micke försvinner ner mot fotbollsplanerna för att köra igång dagens andra träningspass.