Min debut i Curva Nordahl
Om man bortser från resultatet i matchen mot AIK i söndags så hade undertecknad en fantastisk helg. Känner mig på något sätt också numer som en mer hel människa efter att mina båda familjer har mötts!
Att vara skribent på Svenska Fans år ut och år in, har sina fördelar. Genom alla intervjuer jag gjort med spelare och ledare, har jag kommit laget väldigt nära. Har också lärt känna många nya människor som håller på de Vita och Blå, som jag antagligen heller aldrig skulle lärt känna så bra annars. I det sistnämnda fallet har också både Exilsnokarna Stockholm och sociala medier betytt mycket. Men det finns en nackdel i alla fall för mig. Får alltför sällan vara en vanlig supporter. Sitter nästan alltid på olika pressläktare, istället för att vara en av alla. Till matchen mot AIK hade jag bestämt mig. Nu ska jag stå upp hela matchen! Det får bära eller brista… Det som gjorde den här matchen väldigt speciell för mig personligen, var också att båda sönerna hade signalerat intresse, att de ville stå med farsgubben i klacken. Dem är 25 och 27 år, och har aldrig tidigare bevistat en match med IFK i Norrköping. Födda i Stockholm som de är. Jag tänkte att nu ska de få se det bästa av stan, och Sveriges gladaste och bästa supportrar!
De skulle komma med tåget på söndagen, och jag åkte ner dagen innan. Sov i ett inrett källarrum, hos Johan och Linda som jag alltid brukar göra. Samt de härliga katterna Sune och Esther. Många gånger har jag hört talas om Munken in the Park, men aldrig bevistat detta event. Men nu blev det premiär för mig även på detta, vilket drag! Så mycket folk och en sån skön stämning. Men också gratis underhållning av hög klass med Weeping Willows. Gratis är gott tänkte jag för mig själv, det finns mycket som är bättre i Norrköping än Stockholm! Linda och Johan berättade att det är musikunderhållning i princip varje vecka någonstans i stan på sommaren. Jag gick hem skapligt tidigt ändå från Munken, för att ha krafter kvar till helgens höjdpunkt. Det var en del att stå i innan matchen.
Matchdagen
På söndagen när klockan var runt 10 gick jag upp till värdparets lägenhet. Det var lugnet före stormen! Johan låg och sov på soffan, för att inte störa Linda med sitt snarkande. Sune och Esther låg bredvid husse och sov lika fridfullt.
Innan grabbarna kom med tåget var ju tvungen att fixa halsdukar. Johan hade inga kvar, berättade dagen innan att han säkert blivit av med 10-15 stycken. Detta i samband med segerrus efter diverse matcher. Kanske annan form av rus också ibland… Johan är verkligen en ängel, ger inte bara bort halsdukar utan gav mig även skjuts till halsduksförrådet på vägen till Nya Parken. Förrådet bestod av Stefan och Angelica, där fanns en låda med ca 20 olika Peking halsdukar. Vad jag tycker om dem två! Inte bara för att de är tvättäkta Peking Fanz, faktum är att de träffades i klacken. I alla fall enligt min källa… Nej de har också två helt fantastiska katter, Molly och Zigge. Två skönheter av rasen Ragdoll!
Zigge håller på Snoka förstås och tycker om att ligga högt upp i sitt kattträd. Precis som IFK tycker om att ligga högt upp i tabellen. En sak till som gör att man tycker om Stefan och Angelica lite extra mycket, är att de också är tvättäkta Arsenalsupporters precis som jag! Vitt och Blått samt Rött och Vitt tillsammans kan inte bli så mycket bättre i min värld!
Efter detta bar det iväg till Nya Parken för att införskaffa biljetterna hos den förträffliga Mårten! Som vanligt tusen järn i elden, speciellt på matchdagen. Vem stöter jag på där om inte vår egen Tim ”Timpa” Adolfsson. Kult supporter som var med och startade Peking Fanz och numer SLO samt en av de ledande bakom Shine. Shine är en supportergrupp som träffas på restaurang Harrys innan matcherna, och lägger upp roliga videoklipp matchdagen. Nu idag hade Tim tillsammans med Mårten ordnat så alla som kom till Harrys, innan matchen fick en mål mat och matchbiljett till Curvan. Detta för bara 199:-! Inte nog med det. Dagen till äran hade IFK tryckt upp 3 500 vita t-shirts, som alla i Curvan och på familjeläktaren kunde ha på sig. Innan vi går står jag och Tim och hänger vid receptionen. Vem kommer då om inte Matthias Florén! Florre utbrister till oss: ”Men är det inte två kungar som står här!” Jag blir nästan lite generad, så jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men Timpa säger bara lätt och ledigt: ”Japp, det är så vi jobbar!”
Utanför Nya Parken träffar vi två andra kult supportrar. Tvillingarna Billy och Dennis, som driver flyttfirman ”Lika som bär”. Enligt hörsägen tar de alla möjliga typer av flyttuppdrag. Men det finns några dagar i almanackan, då de inte åtar sig uppdrag. De dagar IFK Norrköping spelar hemmamatcher! Vår mittback David Boo Wiklander kommer fram till oss på gatan och surrar lite. Det viktigaste han har att förmedla, är hur viktigt och stort det känns för laget att ha så många supportrar stödjer laget på plats! Vi önskar honom och laget lycka till, innan jag drar vidare till stationen…
När sönerna kliver av tåget, så är det en hel del Gnagare med på resan från Stockholm. Men farsan balanserar upp det hela, med att stå vid perrongen med vita t-shirts och halsdukar hängande på armen. Jag förklarar för Sebastian och Rasmus att nästan lika viktigt som matchen, är uppladdningen innan med supportrarna. Klart vi drog till Harrys där alla andra var som jag känner bäst. När vi kommer fram presenterar jag dem för Pontus Franzén och förklarar hans roll innan matcherna. ”Hur många andra lag tror ni har en supporter som springer in på planen innan avspark, och får publiken att sjunga inmarschlåten? För att strax därefter springa upp till klacken och hålla igång den hela matchen som klackledare…?” Sönerna tittar förundrat och hälsar respektfullt på Posse. På uteverandan sitter ett härligt gäng. Det är Timpa, Johan och Linda förstås. Men också sköna Brickan Nygren. Brickan brukar både synas och märkas, med sitt speciella sätt. Han har också en väldigt behaglig radioröst. Det är nog därför Tim lägger upp roliga videointervjuer med honom matchdagen. En annan väldigt skön lirare som sitter där är Jacke Larsson. En supporter som är lite Brickans motsats, min egen också om jag ska vara ärlig. Jacke sitter oftast bara stilla och myser, och är mera tyst. Men genom sitt sätt sprider han ett lugn till alla andra. En skön människa! På uteserveringen finns en trubadur som drar upp stämningen ytterligare. Vi sjunger och stämningen är på topp.
På gatan mitt emot kommer en liten tvååring gående med AIK tröja, med sin mamma. Stannar förundrat och tittar på oss. Helt plötsligt börjar den sköna ungen dansa framför oss, han förstår redan vid unga år vad det innebär att vara fotbollssupporter. Även om det var fel lag för dagen! Uppe vid Nya Parken ringlar kön alltför lång till insläppet. Men väl uppe i Curvan är det knökfullt. Under hela matchen är det nästan aldrig tyst. Jag saknar ord för det elektriska och magiska stämning som den här Vita Väggen uppbringar. I pausen börjar mina knän kännas som gelé, sönerna är med ålderns rätt mycket piggare. Jag hämtar lite kraft genom att sätta mig i trappan en stund, samt ta en malt precis innan domaren blåser igång igen. I andra halvlek exploderar hela Curvan när Linus får på sin drömträff i mål. Som alla vet räckte det tyvärr inte den här gången. Efter matchen när vi åker upp tillbaka till Stockholm, så kändes det som inte jag heller räckte till. Halsen var nästan sönderspräckt, och benen fulla av mjölksyra. Får nog lägga mig i lite mer form av hårdträning, om den här 60-åriga kroppen ska hålla för en sådan här upplevelse.
Vi finns överallt
Dagen efter på jobbet, så tar jag en liten promenad på lunchen i solen, runt Flemingsbergs Centrum. Helt plötsligt stannar en stor lastbil, på väg in till lastkajen. Chauffören vevar ner rutan och skriker: ”Göran!” Jag går givetvis fram och hälsar. Chauffören: ”Känner du igen mig?” ”Klart jag gör, svarar jag. Du håller på Norrköping!” Chauffören ler och kör vidare dit han ska. Jag ler också, men inombords. Jag tänker att det känns som vi finns överallt. Samt att banden mellan oss blir starkare och starkare. Sveriges bästa lag börjar få ett riktigt stor och härligt supporterfölje. Det är Curvan bevis på!
DET ÄR VI SOM ÄR DEN TOLFTE SPELAREN!!!
