Rangers - Malmö FF
1 - 2

Miraklet på Ibrox: The Rangers 1 - Malmö FF 2 (2-4)

När verkligheten flåsar en i nacken står man inför ett val. Man kan välja att lägga sig ner och dö, eller så kan man välja att vända sig om, slå till verkligheten i ansiktet och gå därifrån med stadiga steg. Ikväll valde Malmö FF det andra alternativet.

Stämmningen på Ibrox stadium inför matchen var minst sagt påtaglig när domaren blåste igång en kväll som skulle komma att definera uttrycket "emotionell berg- och dalbana". Den första kvarten såg precis ut som skottarna hade planerat att den skulle se ut och som MFF helst ville undvika. En massiv press där Malmö knappt fick röra bollen i andra sammanhang än nickar i eget straffområde. Rangers ytterbackar langade in inlägg från båda hållen som dock egentligen inte ledde till några enorma målchanser. Dock fick Ryan Kent i minut 18 möjligheten att strax utanför Malmös straffområde ostört placera in bollen vilket ledde till att Alfredo Morelos kunde placera grädden på moset för Rangers fösta halvlek. 1-0 i Glasgow betydde likaläge totalt. Det stora defensiva misstaget här var att låta en klasspelare som Kent få så mycket tid på sig att sikta, en mer alert press hade kunnat undvika det här målet.

Det fanns dock inte tid för att lägga sig ner och gräma sig över det. Malmö svarde oerhört bra på den nya situationen och började spela riktigt bra fotboll. Rangers hade mycket svårt för att få bort bollen och MFF började stabilt etablera sig på offensiv planhalva. Det ledde inte till några jättelägen men flera halvchanser ingav självförtroende i de himmelsblå och Rangers tappade fart. McGregor i Rangers mål valde att ta emot en boll med händerna sådär som målvakter gör. Att han valde att göra det utanför straffområdet verkade reta upp Malmöspelarna så pass att domaren delade ut ett gult kort och en frispark som strax skulle slarvas bort. Här menar många sakkunniga på att det borde ha betytt ett rött kort för målvakten men repremanden stannade vid en ostskiva. Matchen började bli betydligt jämnare efter det och det inhyste iallafall lite hopp i min själ. Det var tyvärr ungefär då som Bonke Innocent stod för en satsning som inte var så innocent, som vi brukar säga. Visserligen hade han aldrig tagit ett rött kort för Malmö FF innan men känslan var ändå att en Bonke med ett gult i en sådan här typ av match kändes vanskligt. Han motbevisade alla som tvivlade på att han bara kunde ta ett gult per match när han fyra minuter senare tog kvällens andra. Oavsett om man tycker att det andra gula kortet skulle vara kort eller ej måste Bonke förstå att man måste spela på ett lite annat sätt när man har ett färskt gult kort. Gå inte in med sträckt sula där. Det handlar om att inte riskera för mycket, speciellt inte med bara några sekunder kvar av halvleken. När domaren blåste för halvtid och situationen var 1-0 i baken, en man utvisad och 50 000 skottar på läktaren var inte känslan direkt att det var dags att planera för Champions League- play off.

Det skulle dock visa sig att när man spelar i den himmelsblå tröjan med Malmö FFs emblem på bröstet behöver man inte ha mer än 10 spelare på plan. Så länge en av dessa heter Antonio Colak och är en kroatisk målspruta av rang. Det tog inte mer än åtta minuter av andra halvlek innan Colak bestämde sig för att visa varför han skulle kosta 30 miljoner. Veljko Birmancevic, Colaks parhäst, skickade ett par Rangersförsvarare upp på läktaren för att köpa haggis innan han spelade fram Colak som med ett distinkt avslut borrade in det så viktiga 1-1 -målet vid bortre stolpen. The Rangers var schockade. Malmö fotbollsförening var starka. Trenden att göra alla sina mål inom ett kort spann av matchen fortsatte när Niklas Moisander blandade sig i poängproduktionen med ett snabbt inkast (som mycket väl kan likställas med Alexander Arnolds snabba hörna mot Barcelona i CL-semifinalen 2019) till Colak som vände bort försvaret innan han presenterade ytterligare ett magnifikt avslut som betydde totalt 4-2 i MFFs favör. Resten av andra halvlek dominerades visserligen av The Rangers men det kändes nästan aldrig farligt. Det här kände även skottarna av och började runt minut 80 avlossa skott från fruktansvärt optimistiska avstånd.

Där någonstans infann sig lugnet. Resten av matchen kändes som en transportsträcka mot slutsignalsjublet även om det inte är något man vågar säga högt. Sammanfattningsvis kan man säga att första halvlek var nattsvart. En man mindre, ett mål i baken och allt kändes jobbigt och svårt. Andra halvlek är bland det bästa jag upplevt någonsin och Malmös nya klasspelare visade just klass. Allt talade emot miraklet på Ibrox, förutom verkligheten. Euforin förstärks utav att mörkret var så absolut tätt bara minuter tidigare. The Rangers - Malmö FF. 2-4. Miraklet på Ibrox är en modern klassiker vi lägger på minnet bland Celtic, Salzburg, Prag och Dynamo KIev. Jag kommer sova fruktansvärt gott i natt.