Mjällby – MFF 0-2: Tre poäng på Lister
Solen brukar skina och gräset brukar vara inbjudande grönt, men Strandvallen är trots detta allt annat än en drömarena för Malmö FF. Men idag var vi, även om det roterades kraftigt, ett nummer större än de gulsvarta och vann helt rättvist med 2-0.
Onda aningar inför match? Ja, jag kan inte påstå att det är en känsla jag är obekant med. Just idag fanns det dessutom några konkreta grejer som gav extra bäring till denna ständiga bävan. För det första är Strandvallen en arena vi har förtvivlat svårt att vinna på – blott en vinst på nio allsvenska möten (förvisso sju kryss också, men i alla fall). För det andra har Mjällby just lånat Amin Sarr, som med sina två mål mot Göteborg inlett sin Lister-karriär på ett explosionsartat vis. För det tredje, manfall på vårt eget defensiva mittfält: Bonke och Erdal avstängda, och ett stort frågetecken för Oscar Lewicki i förhandssnacket. Och för det fjärde och allra tyngst, det faktum att den här matchen sprängts in mellan de två fruktansvärt viktiga kvaldrabbningarna med HJK. Sånt brukar påverka fokus.
Mjällby hade å andra sidan inte rosat marknaden efter EM-uppehållet. Tre raka förluster, och laget har rasat neråt i tabellen. Dessutom såldes viktige mittbacken Eric Björkander till Turkiet nu i veckan.
Mjällbys startelva såg ut så här:
Samuel Brolin – Ivan Kricak, Max Watson, Daan Klinkenberg – Joel Nilsson, Viktor Gustafson, Enoch Kofi Adu, David Löfquist, Kadir Hodzic – Amin Sarr, Jacob Bergström.
Vårt eget lag då? Oscar Lewicki var redo för spel trots allt, men Jon Dahl Tomasson valde att spä på vårt manfall med att vila Anel, Christiansen och Colak. De två sistnämnda återfanns inte ens på bänken. Hu. Den roterade startelvan formerades dessutom om till trebackslinje. Berget och Larsson blev wingbacks i ett slags 3-4-2-1, och såväl Niklas Moisander och Malik Abubakari fick göra startelvadebut:
Dahlin – Nielsen, Brorsson, Moisander – Berget, Lewicki, Nanasi, Larsson – Nalic, Birmancevic – Abubakari.
Första halvlek
Mitt eget hjärta värms alltid av att se spelare som ska spela mot varandra glatt samspråka inför match. Detta är uppenbarligen ett synsätt som inte delas av Oscar Lewicki. När Birmancevic och Amin Sarr småskrattade vid mittlinjen just innan avspark gick Oscar dit och drog Birmancevic därifrån. En måhända välbehövlig inget-trams-nu-signal.
Inledningen blev avvaktande, men det initativ som fanns var vårt. Mjällby föll ner och brydde sig inte om att pressa vår nykomponerade backlinje. Veljko Birmancevic tog hand om de fasta situationerna, och låg därmed bakom det första lilla chansynglet i den 12:e minuten. En hörna damp då ner hos Franz Brorsson, som halvvolleybredsidade över.
Birmancevic fick en del utrymme på sin vänsterkant, men det blev inget riktigt av det – möjligheterna till inspel saknades, passningarna snett inåt bakåt resulterade i bara i stamp på bollen och mer sidledspass, och den gång han gick på eget avslut var skottet ett lätt byte för Brolin i målet.
Halvvägs in i halvleken fick vi vår dittills största chans. Adu, som inte riktigt är den mittfältskejsare vi minns från 2014, tappade bollen vid eget straffområde, Abubakari stal den och petade vidare, Nalic trampade runt och provade en yttersida mot bortre. Lite högt och vint, tyvärr.
Halvtimmen spelad, och från hemmaklackshåll hördes ”Ni är alla från Kristianstad”. En idé man trots allt får lyfta på hatten inför. Den ramsan följdes av ”En jävla massa bönner”, och osäker här, men i TV:n lät det som om även detta kom från hemmaklacken (?). Hursomhaver, nagelbitandet kunde under några sekunder avbrytas av småfnissande här hemma i soffan.
Så långt hade hemmalaget varit totalt ofarligt, men sista kvarten ryckte de upp sig något. Man fick fram några bollar i djupet och lyckades rafsa ihop en hörna eller två. Brände till på allvar gjorde det emellertid aldrig.
0-0 i paus var ganska logiskt. MFF något mer spelförande, men strandade oftast – alltid! – runt straffområdeslinjen. Vad gäller nyförvärven var Abubakari aktiv och delaktig, men hade en del problem med touchen. Moisander hundraprocentigt självklar från sekund ett.
Andra halvlek
Oscar Lewicki, som varit bra i första, fick vila i andra och ersattes i paus av Pavle Vagic. Och vi växlade upp – inledningen var vår: Abubakari nickade över på en fin Birmancevic-frispark; en dubbelhörna orsakade viss kalabalik i MAIF-straffområdet och Birmancevic prickade stolpen i 54:e minuten.
Och efter att under en tid ha etablerat tryck kom målet. Hörna igen, Nalic nickade i ribban och returen gick ner på en ditrusande Jacob Bergström, som fick se bollen studsa in. Vi hade då nått den 58:e minuten.
Bara tre minuter senare var det dags igen. Eric Larsson slog en snabb frispark mot Birmancevic, misstänkt offside men ingen flagga, Mjällby-målvakten kom helt fel, Birmancevic kunde nicka förbi honom och sen mer eller mindre promenera in med bollen i mål.
Kunde varit 3-0 i 70:e, då ett Berget-inspel nådde Abubakari. Bollen studsade upp och avslutet gick över.
Mjällby provade med byten på mittfältet och ersatte försvarsspelaren Klinkenberg med anfallaren Mamudu Moro. Hemmalaget tog över bollinnehavet, MFF föll ner och bjöd på en del frisparkar, men de klara målchanserna lyste med sin frånvaro. Visst var det nervöst, men det handlar mer om mig själv än vad som faktiskt hände på plan. Malmö FF hade full kontroll på händelserna.
Sista noteringen värd att nämna var ett trippelbyte i 84:e. Abubakari, Nanasi och Nalic ersattes av Rieks, Gwargis och allsvenske debutanten Marcus Björkqvist. Den sistnämnde är född 2003 och ser riktigt intressant ut.
Vi vinner alltså den här matchen. Det är möjligt att den surmulne kan hitta saker att vara missnöjd över, men med tanke på att både spelare och formation roteras måste jag säga att jag är både överraskad och imponerad. Jag vågade nog inte riktigt tro att vi skulle mäkta med att övertyga på det här sättet idag. Vi är bättre än motståndet. Segern är helt rättvis. Framförallt ser jag Veljko Birmancevic som segerorganisatör. I första halvlek blir han kanske alltför bolltrampande, men i andra halvlek är han exakt den poängspelare och tunga på vågen jag hoppades att han skulle bli och vara. Den nysammansatta backlinjen är i princip prickfri och Niklas Moisander ser redan ut som om han aldrig gjort annat än att spela i Malmö FF. Malik Abubakari missar, som sagt ovan, några mottagningar men är ändå stark i det felvända spelet - en helt OK debut. Adi Nalic förtjänar också ett omnämnande. Det händer saker kring honom, och första målet är hans.
Nu väntar en tvåveckorspaus från allvenskan för Malmö FF:s del. Nästa helg spelas den 13:e omgången, och till den hör det Elfsborgsmöte vi på grund av europaspelet avverkade redan i maj. HJK på tisdag däremot, och sen ny europamatch veckan därpå – antingen fortsatt CL-kval mot Rangers, eller Europa League-kval mot förloraren i mötet mellan Olympiakos och Neftci Baku. Jag hoppas på det förstnämnda.
