Mjällby - Djurgården 3-0: Djurgården klev i fällan
Inför förlusten mot Mjällby belyste redaktionens Sebastian Björk fyra fällor som stod mellan Djurgården och tre poäng. Det är svårt att se vilken fälla blåränderna klev i. Och det är väl därför den är så svår att undvika.
Fällorna “Basse” skrev om handlade om underskattning, ovant favoritskap, Mjällbys inställning och lagen om alltings jävlighet. Jag vet inte om Djurgården underskattade sina motståndare, jag vet inte om favoritskapet blev för jobbigt att bära, jag vet inte om Mjällby hade bättre inställning och jag vet inte om lagen om all jävlighet ställde till det. För att besvara dessa frågor är man nog tvungen att jobba inom laget, eller som ingenjör. Det jag vet är att det stora laget från Stockholm alltid kliver i fällor när de möter små klubbar från små städer på bortaplan. Och eftersom man inte kommit på vad det är för fälla ännu måste den vara väl kamouflerad.
Under de två senaste säsongerna har Djurgården inte tagit en enda poäng på bortaplan mot lag som Halmstad, Trelleborg, Gefle, Åtvidaberg och Mjällby. Inte ens i Svenska cupen, inte ens på försäsongen! Kommer någon ihåg var stockholmarnas cupdröm slutade i år förresten? Jo, på starke Arvid. Såklart. Inför 666 åskådare, såklart.
Helvetet på jorden heter inte Råsunda, Ullevi eller Olympia. Det är på Vångavallen och på Strandvallen Djurgården kammar noll. Nu är det på tiden fällan avslöjas! Förhoppningsvis kan Wass/Banda få ett slut på detta elände. Vi har ju Trelleborg och Gefle kvar, på bortaplan…
Ekong och Ceesay avstängda mot AIK
Kvällens match var väldigt lik Djurgårdens möte med Åtvidaberg för två veckor sedan. Spelarna “kom inte alls upp i standard”, som det heter. Kennedy Igboananike hade två lägen och Mattias Jonson ett. Det var allt DIF bjöd på i anfallsväg. Bakåt bjöd man på desto mer. Vid 1-0 var det virrigt värre i försvaret när duktiga Mostapha El Kabir såg till att bollen sakta rullade in över mållinjen. Värst av allt var att Kebba Ceesay tog bollen med handen i samband med målet vilket innebär att han är avstängd mot AIK.
Djurgårdens första halvlek var inte bra. I början av andra halvlek spelade laget bättre, mycket tack vare aggressiva Mattias jonson. Man hade emellertid svårt att ta sig förbi Mjällbys starka försvar. Hemmalaget däremot kontrade bra och i 66:e matchminuten hann inte för dagen tröga Prince Ipke Ekong med Mostapha El Kabir. Nigerianen kunde inte stänga anfallarens löpningsväg utan hamnade i hälarna på honom. Det som hände sedan var svårt att se. Men jag vågar nog påstå att El Kabir snubblar på sig själv och att Ekong fick ett hårt rött kort emot sig.
Roligare att möta MFF
Efter detta hade Djurgården ingenting att hämta. Mjällbys Peter Gitselov kunde tämligen enkelt göra sina två första mål för säsongen och därmed fastställa slutresultatet, 3-0. Det ena målet nickade han in efter hörna från misstänkt offsideposition. Det andra kom till efter en snygg halvvolley. Mjällby backade hem och kontrade sönder Djurgården. Segern var odiskutabel. Djurgårdarna såg bekväma ut. De ville inte ta skitjobbet. När allt inte gick som på räls var det inte så roligt längre. Det är tråkigare att spela mot Mjällby än mot Malmö FF. Där har vi kanske den beryktade fällan: Djurgården har svårt att hantera ett lag som backar hem.
Jag ska berätta om ett märkligt fotbollsminne jag har. 2002 såg jag ett stjärnspäckat Djurgården vinna mot IFK Malmö på Malmö Idrottsplats. Man vann - genom att backa hem och satsa på kontringar. Efteråt tror jag det var Stefan Rehn som sa att man ville testa något nytt. Det är först nu jag förstår hur briljant det var.
