Nalle Puh passar bättre in i sagornas värld....
Ett enda lag inom Svensk elitfotboll ståtar idag utan en enda inspelad poäng. Vårt Åtvidabergs FF. Kalkon eller skämskudde. Oavsett vilket, det är dags för ÅFF att bekänna sin egentliga identitet....
Dörren stod ju där.
Vidöppen.
Mot oceaner av blommande vitsippor . Till ljudväggar av fågelsångernas psalmer om trolovad kärlek. Sprickfärdiga björkträd som av iver och förväntan längtade att få inleda förtrollningen genom att släppa fram hela sin inneboende knallgröna skönhet.
Havet som så sakteliga börjat släppa allt det mörka och svarta, till inbjudande nyanser av blått.
Gräsklipparnas smatter, uteserveringarnas nyöppnande till kaffeporslinets ömma och smekande toner och dofter.
Nyss så stod vi ju precis där.
Vid tröskeln.
Med våra blickar riktade mot vårens välkomnande bildspel. Det var solbrillor, halleluja, dags att knäppa upp och läge att tända grillen. En tillvaro klädd i flytväst och elementen uppvridna förbi gränsen till de tvåsiffriga plusgradernas värld. Vårkänslorna gungade och svävade och väntades inte landa förrän vi nått kontinenten av vår kommande årstid, sommaren.
Tills.
Plötsligt april blev till april, april.
Vintern kom tillbaka som genom ett illvrål av ilska och med en isande påminnelsefull identitet av sig själv.
Tvärt tystnade fågelkvittret och det hoppfullt, blommigt knoppiga drog sig hastigt tillbaka. Bommade igen. Somnade om. Bort från en omvärld som kändes hård och kall.
Kanske som en blodsprängd spegelbild av vår egna, till stora delar svårt misshandlade värld.
Vi lurades in i fällan och trodde våren hade kommit för att stanna permanent.
Vi åkte på en blåsning som kändes.
####
Ett annat troget och säkert vårtecken som drar med sig en oändligt massa känslor, förhoppningar, hallucinationer, fantasier, hägringar och andra lössläppta farkoster, är fotbollens och Åtvidabergs FF årliga återkomst.
Inför årets säsong kändes kontrasterna gentemot fjolårets nollgradiga förväntningar, som ett vulkanutbrott i jämförelse. Vi visste vad vi hade kvar av fjolårstruppen, införskaffade nyförvärv som vi inte behövde vänta på att de skulle bli flygfärdiga och äntligen lugn och ro kring klubbens ekonomi, enligt våra styrande. Var och en av oss kunde kladda och leka med våra egna, högst privata målsättningar, utan att behöva oroa oss för någonting egentligen.
Så stabilt kändes det.
Utmaningen låg i att kunna vara med och jävlas lite med toppskiktet.
Om vi nu spänt fast säkerhetsbältet kring vår älskade förenings ekonomi ordentligt, så vi slipper nån plötslig kollision med typ ett isberg längs Bysjön i sommar, och därför tvingas realisera bort spelare till mindre behövande inför hösten.
Med all respekt mot vår nuvarande styrelse, vi ärrade ÅFF: are har nämligen upplevt massor av repriser på just liknande scenarion, vilket gjort att rädslan för liknande intermezzon alltid finns med någonstans bakom kulissernas skuggor.
Tyvärr.
####
Siktet var inställt på en seger i premiären borta mot Värnamo, seger i hemmamötet mot Frej och nån poäng i bortamötet mot Örgryte.
Såg framför mig en kalasstart på säsongen 2017.
Men precis som med våren som stod vid tröskeln och ändå försvann bort, så landade mina egna helt oförsäkrade förväntningar i en papperskorg full av innehållslös meningslöshet.
Ett enda lag i Svensk elitfotboll ståtar efter tre omgångar utan en enda inspelad poäng.
Vårt Åtvidabergs FF.
En mardrömsstart givetvis, men samtidigt som man anar kalkon och misslyckande, en seger mot krisande ex allsvenska Falkenberg på söndag, och kalkonen är uppäten och racet mot vår egentliga kapacitet, får göra en omplåstrad och harklande omstart.
Vi kan inte skylla bort våra förluster på någonting annat än vår egen oförmåga att vara bättre och mer precisa än våra motståndare, som vi inledningsvis bitvis varit alldeles för lydiga och ödmjuka emot.
Spelet inte synkat speciellt godkänt, varken offensivt eller defensivt, och det återfinns en hel massa detaljer som behöver finslipas och smörjas upp. Såväl lagmässigt som individuellt.
Nalle Puh passar bättre in i sagornas värld, än i denna årgång av Åtvidabergs FF , som inte ska behöva vara ängsliga och rädda att ta för sig och definitivt inte be om ursäkt för att våga misslyckas.
Är övertygad om att vi kommer att lyfta med tiden, och på allvar ska kunna vara med och störa vartenda lag i årets superettan.
Tålamod och fortsatt kärlek.
Nyckelord jag tror på.
Och får förlita mig till.
####
Förluster innebär en massa eftersläpande minus i ett fotbollslags portfölj. Anseende, popularitet, status, varumärke, intresse, publik, försäljning och budgetar, vagnarna blir bara fler och allt tyngre att dra i uppförsbacken som följer en förlusts motgångar.
Drygt femtonhundra kom till premiären mot Frej på Kopparvallen. Ingen siffra du blir varken mallig av eller som ger några större avkastningar i en verksamhet som kostar stora summar att driva.
Roar Hansen känner självklart bakom den lugna fasadens rollspel, en ökad press gentemot sin dagliga omgivning. Arbetsgivare, massmedia, sponsorer, supportrar, konkurrenter och inte minst mot sig själv och sitt eget varumärke.
Tre raka förluster får inte följas av ännu en. Då blir det mer än myror i brallan kan jag lova.
Självförtroende jäser det precis inte över utav, kan man konstatera under årets inledande seriespel. Redan under första halvek i Värnamo såg det ängsligt och desorienterat ut bland våra blåvita spelare. Dessvärre så har den bilden inte lyckats raderats bort, spelarna får ingen lugn och ro och harmoni i spelet. Flytet från försäsongen har fastnat där och inte lyckats hänga med till sanningens allvar.
Hela Åtvidabergs FF behöver och törstar efter ett trendbrott. Ofta är det så lite som behövs för att få en ond spiral av motgångar att vända. Och då kan det vända med besked och bravur.
####
Solen strålar, men vindarna är isande kalla också denna lördagsmorgon. Vårvärmen får vi vänta på tills den redo att komma tillbaka och förgylla oss.
Nalle Puh har gjort sitt i ÅFF, nu vill vi se beslutsamhet, fart och jävlar anamma imorgon.
Känner mig segerviss.
Ännu en gång.....
/// Allas Broder
