När det enkla blir svårt
Efter lördagsmatchen mellan HBK och Örebro som slutade både mållös och oavgjord sitter jag kvar framför tv:n och slökollar på Blåvitt-Mjällby. En kvart in i matchen slår det mig hur enkel fotboll kan vara när du har de omskrivna, omtalade och alldeles avgörande, överjävliga marginalerna på din egen sida.
Fem minuter in på halvleken tofflar blåvite Drugge iväg bollen som råkar träffa armen på en Mjällbyback. Straff. På Örjan får Olsson en rejäl och regelvidrig höfttackling inom straffområdesgränsen av Haginge ett par timmar tidigare. Ingen åtgärd.
Lite senare sätter Sana fart på Blåvitts högerkant, lurar Mjällbys offsidefälla och slår ett flackt inlägg som Hysén förpassar i mål. Tidigare på eftermiddagen dribblar Ruiz bort Virtanen och sätter bollen snett-inåt-bakåt där Bala drar den högt över. Innan detta hade Olsson fått bollen i mål men blåsts av för offside.
Matcherna illustrerar så tydligt hur det är att befinna sig nere i skiten, i den allsvenska bottendyn. Det verkar som det alltid är ett ben i vägen, en tuva så bollen studsar upp, en höjd flagga hos assisterande, ett regelbrott innanför straffområdet som lämnas utan åtgärd, ett rött kort (eller flera).
För det kan vara så lätt och så enkelt. Efter femton minuter hade Blåvitt sänkt Mjällby och matchen var körd. Så kunde det sett ut på Örjan också. Ett tröttkört, flitigt matchat Örebro borde förlorat igår. Men icke.
Peps absolut svåraste uppgift måste nu vara att få spelarna att känna att även nästa match är kul, att spelet och framgången kommer, att få spelarna tro på spelidén, att de kan, vågar och vill. För det är klart att motgången sätter sig i huvudet. Hur gör du då som tränare? Har Pep kunskapen och hängivenheten att fortsätta tro på det han gör?
Jag hoppas och jag tror det. Kunnandet och kvalitén kan annars snabbt övergå i ängslan och/eller frustration. Här kan vi supportrar vara en viktig del. Vi fortsätter gå på matcherna, fortsätter skriva, fortsätter heja och stötta. Visar med de medel vi har att ett allsvenskt HBK är det vi vill ha, det vi kämpar för. Kan den energin förmedlas ner på plan så kanske den där tuvan inte spelar någon roll, då kanske man orkar ta den där extra löpningen som krävs.
Och om ordstäven är sanna; att med- och motgång och tur och otur jämnar ut sig så ska det bli jävligt kul att följa resten av serien.
