När MFF mötte tre Maradona
En enda gång som proffs spelade de tre bröderna Maradona i samma lag. På andra planhalvan fanns Malmö FF. Berättelsen är den första i en serie som ingår i "Fotbollsminnen", ett projekt i samarbete mellan SvenskaFans.com och Svenskt Demenscentrum.
En eftermiddag i november 1987 upplevde Diego Armando Maradona, då världens bästa fotbollsspelare, en av sina största ögonblick i karriären. För första, och enda gången, fick han i vuxen ålder spela en match i samma lag som sina bägge bröder. Det här var en tid då Diego dominerade både i sitt argentinska landslag och i sitt klubblag Napoli. Hans bägge bröder var inte i närheten av samma status.
Det här året värvades Raul, med smeknamnet ”Lalo”, till spanska Granada. Lillebror Hugo befann sig liksom Diego i Italien, i Ascoli. Alla tre var alltså på samma kontinent igen.
Ett japanskt kaffeföretag hade tidigare fått ihop de tre bröderna till en reklamfilm, vilken blev omåttligt populär. Detta fick Granada att tänka till, och idén var lika enkel som briljant: Att få dem samlade till en fotbollsmatch. Teve-rättigheterna såldes för ofattbara pengar och matchen skulle komma att visas i en rad länder.
Det var den 18 november och på den gröna gräsmattan stod de tre och småpratade med varandra inför matchen, iklädda likadana rödvit-randiga tröjor: Granadas hemmaställ. På den motsatta sidan väntade 11 himmelsblå spelare. Laget heter Malmö FF, och att få möta detta Skånelag borde ju rimligtvis ha varit ännu en höjdpunk i den lille argentinske anfallarens enastående karriär…
I ett tidningsklipp dagen därpå från den spanska tidningen ABC gick det att läsa om matchen. Det mesta handlade av förklarliga skäl om ”los tres Maradonas”, men MFF fick fina ord om att de spelade offensivt och minsann tog ledningen två gånger om.
Många av MFF:arna var iväg på landslagsuppdrag, vilket öppnade upp för de lite yngre i klubben. En av dem var Jonnie Fedel. Om en vecka skulle han fylla 21. Nu, 26 år senare, säger han att någonstans där hemma ska ett gammalt videoband med hela matchen inspelad ligga, men det låter på Jonnie som att han inte letat så jättenoga efter det. Han säger att han inte minns alla detaljer från den där novembereftermiddagen, vilket väl må vara förlåtet, och börjar så berätta om matchen.
”Det var väldigt spännande att få möta Diego framför allt. De andra bägge visste man inte så mycket om överhuvudtaget, men Diego på den tiden var ju som Lionel Messi är idag: Den största spelaren som fanns i världen. Så det var ju verkligen något unikt att få vara med om, och dessutom möta alla tre i den enda matchen som de spelade ihop. Vi är inte så många som gjort det.
Det enda vi visste inför var att vi skulle iväg och spela en träningsmatch. Men varför det blev just MFF som stod för motståndet eller vem som ordnade att vi skulle mötas – det har jag inte den blekaste aning om idag. För oss var det bara en match vilken som helst. Men när vi fick klart för oss vilka som ingick i laget blev det förstås annorlunda.
Jag fick göra en del rätt snygga räddningar, om jag får säga det själv. Men att Diego var en gudabenådad spelare, en väldigt säregen spelare, det går inte att komma ifrån. Det syntes på hans spela att han var på en helt annan nivå än alla andra på planen. Bland annat slog han en frispark över muren och in i mål vid sidan av mig. Den gick inte av för hackor precis. Men å andra sidan, han var ju en världsspelare då och att släppa in ett sådant mål behöver varken jag eller laget knappast skämmas för.
Efter matchen bytte Niclas Nylén tröja med honom. ”Ah fan, han gjorde ju mål på mig” brukar jag skoja idag när någon undrar varför inte jag såg till att få tröjan, men sanningen är i stället att Niclas för en gångs skull var riktigt snabb. Så jag hann aldrig komma nära den där dyrgripen.
Även om det var lätt jippobetonat alltihop tycker jag ändå att det är en jättestor händelse att ha fått vara med om. Vem minns inte Maradona? Att ha fått möta honom, att spela mot honom, är ett fint minne för mig. Och dessutom, en match är alltid en match och matcher ville man alltid vinna. Oavsett om det var träning, Allsvenskan, en cupmatch eller som här nästan en plojmatch, så var det bara segrar som gällde. Så fastän det var Maradona-brödernas match så att säga, så tog vi det allvarligt. Dessutom fick vi prova på hur vi stod oss mot ett bra internationellt motstånd.
Vi gick förstås in med intentionen att vinna. Nu förlorade vi matchen med 3-2, men vi hade inte många av ”gamlingarna” i laget med på planen. Det var ett väldigt ungt MFF som spelade den dagen, ungt och orutinerat. Och med tanke på det tycker jag att vi gjorde det väldigt bra.”
***
De som representerade MFF mot Granada:
Jonnie Fedel
Peter Jönsson
Niclas Nyhlén
Magnus Andersson
Per Ågren
Deval Eminovski
Kent Jönsson
Stefan Schwarz
Martin Dahlin
Anders Palmér
Per Harrysson
Inbytt: Hasse Johansson
Målskyttar: Anders Palmér och Hasse Johansson
***
Här kan du läsa mer om "Fotbollsminnen", pilotprojektet i Malmö och kanske anmäla ditt eget intresse.
