IFK Norrköping - Sundsvall
0 - 0

Naurin stoppade Norrköping från tre poäng

Trots 20 avslut och fler hörnor än det går dussin på ett gross ville bolluslingen inte in i mål idag. Naurin i Sundsvallsmålet var lika ogenomtränglig som en kevlarbeklädd sköldpadda på Fort Knox och IFK fick därmed nöja sig med ett nytt kryss.

Föga förvånande valde manager Gustafsson att mönstra samma elva som senast mot Djurgården. Fortsatt bänknötning för Moberg Karlsson och Thorarinsson med andra ord.
Ännu mindre överraskande var det kanske att Norrköping tog tag i taktpinnen från start. Även om de riktigt heta chanserna dröjde nästan halvvägs in i den första halvleken.

Chanskavalkad
När chanserna väl kom var de dock högoktaniga och dessutom koncentrerade tidsmässigt. Mellan matchminut 20 och 25 skapar IFK ett helt pärlband av chanser, och det känns lite som ett underverk i klass med Cheopspyramiden att bollen inte slinker in bakom Naurin.Närmast är Linus som från distans smeker bollen i ribban. Även Dagerstål, Sebbe och Eliasson kommer till riktigt bra avslut men det där lilla sista vill sig inte.

Temposänkning i slutet av första
Ett IFK-mål hänger i det här skedet verkligen i luften. Men så blir inte fallet. Istället går IFK ner sig ordentligt i spelkvalitet och tempo och det är istället Sundsvall som skapar ett par chanser i halvlekens slutskede. Norrköping lyckas dock freda sitt mål till halvtidsvilan och matchen är därmed fortfarande mållös.

Naurin fortsatt omutbar
Brännandet av högkvalitativa lägen fortsätter i andra halvlek. Först ut är Dagerstål som nickar i ribban. Därefter bränner Sebbe vad som i närmaste kan beskrivas som ett friläge. Som grädde på det mos som är denna iögonfallande oförmåga att göra mål missar sedan DMK ett jätteläge från 5 meter. På något outgrundligt sätt lyckas Naurin även denna gång sleva upp en fot, eller en hand, eller en grönklädd irländsk tomte som förhindrar bollen från att gå i mål. En viss frustration infinner sig i det här läget (inte bara hos undertecknad).

Slutforceringen uteblir
Norrköping fortsätter att vara det spelförande laget halvleken ut men den där riktiga slutforceringen uteblir. Sundsvall har i det närmaste begärt skilsmässa från allt som har med anfallsspel att göra men lyckas ändå ta udden av IFKs anfallsspel på ett imponerande sätt.

Eliasson och Sjölund har två fina lägen att avgöra på tilläggstid men det är bara att acceptera att detta inte är IFK Norrköpings dag. Bittert nog står det därför fortfarande 0-0 på resultattavlan när domare Strömbergsson blåser av matchen inför drygt 6000 åskådare.

Fyra snabba efter matchen

Under matcher som denna blir det allt för tydligt att Norrköpings trupp är på tok för tunn på anfallssidan. Det finns liksom inget att kasta in för att ändra matchbilden eller för att få till det där extra trycket på slutet. Det funkar inte om man ska konkurrera med de andra topplagen (läs Malmö).
Norrköpings höga presspel fungerade inta alls mot Sundvsall idag. Istället för att låta sig stressas spelade Sundsvallsförvararna helt enkel långt mot mötande anfallare som vann boll och plötsligt kunde komma ostörda i numerärt överläge mot IFK-försvaret. Hade kunnat straffa sig ordentligt om Sundsvall utnyttjat lägena lite bättre.
Har dålig koll på orsakerna bakom Peking Fanz protest under de första kvarten av matchen. Utan att lägga några värderingar i det hela kan man i alla fall konstatera att det med all önskbar tydlighet framgick att det är betydligt roligare att gå på fotboll när supportrarna sjunger och det är bra tryck på läktaren.
Vill slutligen lyfta fram Niclas Eliasson som jag tycker varit den största positiva överraskningen i IFK anno 2017 än så länge. Har dessutom, enligt mig, ett av allsvenskans bästa skott som sånär resulterade i mål även idag.