Nedräkning inför Allsvenskan: Plats 7
Vi fortsätter uppåt i tabellen.
Nedräkningen baseras på hur de allsvenska redaktionerna har tippat.
1
2
3
4
5
6
7
8 AIK
9 Örebro
10 Mjällby
11 Degerfors
12 Halmstad
13 Sirius
14 Varberg
15 Kalmar
16 Östersund
Plats 7
Lag: IFK Göteborg
Placering i fjol: 12
Arena: Gamla Ullevi
Publikkapacitet: Mellan 15 000 och 17 000 beroende på match typ.
Underlag: Gräs (det enda som är bra med arenan)
Nyförvärv: de som är klara just nu är Marek Hamsik, Simon Thern, Gustaf Norlin, Calle Johansson, Kolbeinn Sigthorsson, Kevin Yakob, Ole Söderberg, Marcus Berg (Samtidigt som jag skriver det här blir Oscar Wendt klar också)
Förluster: Sargon Abraham, Emil Holm, Giorgi Kharaishvili, Amin Affane, Alexander Farnerud, Kristopher Da Graca, André Calisir, Christian Kouakou
SvenskaFans kommenterar:
Tillsammans med Malmö FF Sveriges mest framgångsrika lag genom tiderna, men sista åren har varit tuffa för "Änglarna". Man skulle satsa på ungtuppar och teknik, men det floppade. Nu är tongångarna annorlunda. Veteran efter veteran har plockats in och nu är man helt plötsligt ett lag med ambition att vinna guld igen. Marek Hamsik är såklart en av seriens mest spännande värvningar och efter EM kommer Berg och Wendt. Det blir ett oerhört intressant år för Göteborg. Allt som inte innebär en kamp om Europa måste ses som ett fiasko med en sån här satsning.
Adrian Pihl Spahiu berättar om Blåvitt.
Hur har försäsongen varit?
En uppåtgående kurva får vi väl ändå säga. Såg väldigt trubbigt ut när försäsongen inleddes, och även de första gruppspelsmatcherna var rätt svaga insatser. Men i gruppfinalen mot Norrköping såg det bättre ut. Tyvärr gjorde ju de svaga matcherna tidigare att det inte räckte med oavgjort. Efter det mötte laget Sirius och Landskrona i två träningsmatcher, förvisso mot svagt motstånd, men där såg Blåvitt väldigt stabila ut. Återstår två träningsmatcher, mot Malmö och Värnamo, innan det drar igång på allvar. Det känns försiktigt positivt.
Något jag tycker känns positivt är att det framför allt ser väldigt stabilt ut. Ett problem som varit de senaste åren är att Blåvitt för spelet och skapar mycket (utan att riktigt få till det sista lilla) men samtidigt släpper till en hel del bakåt. Nu känns det som om trebackslinjen och mittfältet synkar lite bättre för att täcka upp bakom de framförliggande offensiva spelarna. Inte så att Blåvitt är ett lag som backar hem och spelar på kontringar, de offensiva spelarna har fortfarande väldigt mycket frihet, men resten av laget är bättre på att täcka upp bakom den friheten. Hela laget känns dynamiskt och det verkar som om Roland Nilsson legat på spelarna om att de måste bli bättre på att värdera situationerna. Tobias Sana visade det redan förra hösten, och nu känns det som om resten av laget också blivit bättre på att spela efter situationens förutsättningar. Om det blir trångt är det okej att sparka bort en boll för att få andrum. Finns det en lucka i motståndarnas press så kan man spela sig ur istället.
Hur har ert övergångsfönster varit? Saknar ni något? Kan det hända mer? (Frågan ställd innan fönstret stängde)
Ja, det är väl en illa dold hemlighet att Blåvitt har haft ett väldigt speciellt transferfönster i år. Vi har ju fått mer än vi kunnat drömma om, och lite till på det. I samband med att jag skriver det här så blev även Oscar Wendt klar för Blåvitt, vilket såklart är en enorm spetsvärvning. Nu vet jag att Marek Hamsik är värvningen som fått mest uppmärksamhet och alla hoppas ju såklart att han ska kunna hjälpa Blåvitt under våren när han är här, men de stora värvningarna är ju i mina ögon Thern, Berg och Wendt. Det är spelare som kommer vara kvar i några år framöver, och som Blåvitt kan bygga ett lag mer långsiktigt runt. Berg och Wendt är spelare som spelar på högsta nivå redan idag och som kommer hem relativt skadefria, och Thern har ju visat att han är en av Allsvenskans bästa spelare på sin position.
Vad blir målbilden för den kommande säsongen för er?
Trots att många motståndarsupportrar gärna målar upp en ”nu eller aldrig” bild av det här så vill jag påstå att målsättningen är lite längre än bara den här säsongen. Som nämnt ovan så är nyckelspelarna i det här truppbygget kvar flera säsonger. Blåvitt ska vara ett topplag 2021, så mycket är ju klart. Och även om man som supporter givetvis ser målsättningen som att ta guld, så tror jag att målsättningen uppe på Kamratgården snarare är att ta en Europaplats. Det finns så mycket Europarutin i den här truppen att laget bör kunna ta sig förbi även mer oturliga lottningar i eventuella Europakval längre fram.
Hur är annars känslan inför en ny säsong som ser ut att inledas utan publik?
Jag tror att jag i förra årets Inför Allsvenskan sa att ”Det är klart, i höst kommer något lag fira ett SM Guld och de kommer vara jätteglada över det, och givet förutsättningarna så kommer de säkert vara värdiga mästare också, men det kommer alltid stå en liten en asterix bredvid året i historieböckerna som säger att 2020 var den där säsongen där det inte blev riktigt rätt och rättvist."
Ett påstående jag står kvar vid. Det ändrade spelschemat, de ändrade reglerna för avbytare m.m. påverkade utgången av säsongen väldigt mycket och det kändes inte som om lagen tävlade på de förutsättningar man gick in i säsongen med. Förhoppningsvis blir i alla fall den delen mer ”rättvis” i år, att alla på förhand vet vad som gäller och kan förbereda sig på det.
Vad gäller publik så är det väl lite vad det är. Det är ju ganska tydligt att Allsvenskan, och den mesta idrotts- och kulturnäringen, är ganska lågt prioriterad av både regeringen och Folkhälsomyndigheten. Vilket jag tror långsiktigt kan vara ett misstag. Det är en svår balansgång mellan att erkänna sin egen brist på expertkunskap kring hur man bäst hanterar en pandemi samtidigt och att samtidigt ha åsikter om något som på ett väldigt tydligt och konkret sätt påverkar ens egen vardag enormt. Med det sagt så tror jag att effekterna av den utdragna stängningen på sikt kommer bli betydligt värre än många i framför allt regeringen vill tro. Nu är det här lite av ett avsteg från just Allsvenskan utan publik, och mer om hur idrotten behandlas rent allmänt. Inställda ungdomsserier, träningsförbud för många lag i de lägre serierna m.m. gör ju att många unga spelare lägger av, och att många av oss lite äldre som håller igång i div 5-6 tappar mycket vardagsmotion. Vi kommer ju sannolikt se att färre ungdomar idrottar de kommande åren, mindre motion i medelåldern, ökat stillasittande och därav fler sjukdom till följd av övervikt och dålig fysisk form. Och det hänger ju ihop med Allsvenskan och det sättet som idrotten ignorerats i över ett år.
Vem är lagets:
Stjärna: Marek Hamsik
Ledare: Vill slå ett slag för Tobias Sana. Kanske inte riktigt en ledargestalt på plan, men en person som tar ett enormt ansvar för att se till att alla spelare i truppen trivs, mår bra och får den hjälp de behöver.
Målkung: Marcus Berg. Senast han var i Allsvenskan vann han skytteligan på en halv säsong. I år får han 22 omgångar på sig att upprepa bedriften.
Talang: Alhassan Yusuf är väl ganska väletablerad vid det här laget, så jag säger Oscar Vilhelmsson istället, som säkert kan komma att hoppa in en del under året och göra några mål, trots den enorma konkurrensen i anfallet.
Buse: Pontus Wernbloom. Tar ibland sköna kort, ibland onödiga kort. Men tar en del kort.
Hur ser startelvan ut till premiären
Verkar som om laget kommer spela ett 3-5-2 med en sittande defensiv mittfältare, och två offensiva mittfältare. I så fall gissa på att det blir något sådant här, givet att Robin Söder, Marek Hamsik och Calle Johansson är friska till premiären.
Anestis
C. Johansson, Bjärsmyr, Eriksson
Wernbloom
Jallow, Hamsik, Yusuf, Thern
Sana, Söder
Tippa Allsvenskan
En ganska höftad tippning. Som kanske är tydligt ovan så ser jag säsongen 2020 som väldigt udda säsong och tycker inte riktigt att lagens placering 2020 reflekterar hur bra lagen egentligen är utan snarare är en reflektion av hur bra de hanterade att förutsättningarna ändrades markant strax innan seriestart. Lite snabba kommentarer.
IFK Göteborg – Tippar dels med hjärtat, dels med hjärnan. Det är svårt att värva ihop ett lag som ska prestera direkt. Men givet högstanivån spelarna har i sig är det ju Allsvenskan på pappret bästa lag om alla är friska. (Stort om där dock…)
Djurgården – Lite av en chansning. Har haft en relativt intakt trupp, där många kan spelsystemet.
Malmö – Tycker egentligen inte de imponerat direkt de 3 senaste åren, men var laget som hade truppbredd nog att hantera 2020 bäst. Om de inte ersätter Marko Johansson kommer de tappa många poäng pga honom.
Norrköping – Tror Norling kan lyfta laget och ge dem en viss stabilitet vilket de saknat.
Häcken – Har en tendens att vika ner sig när det blir på allvar. Övriga lag är för bra rustade för att Häcken ska kunna smyga bakom i år.
Elfsborg – Ett av lagen som påverkades positivt av 2020. Tycker inte riktigt att deras andraplats var representativ för hur bra laget var. Lär bli en regression i år.
Hammarby – Oklart var laget är. Speciellt utan publik. Har varit rätt svajiga de senaste säsongerna. Hade 2019 högst högstanivå i serien, men tycker truppen ser lite tunnare ut samtidigt som motståndarna lärt sig stoppa Hammarbys offensiv bättre.
Kalmar – Känns, konstigt nog, som om det kanske bara är bra för laget att Elmarna till sist lagt skorna på hyllan. Nu kan föreningen gå vidare och inte leva i evig ovetskap.
Örebro – Har väl inte blivit varken bättre eller sämre än förra året, men känns som om konkurrenterna blivit bättre, så tappar några placeringar.
AIK – I lite av en generationsväxling. Ser inte riktigt att Tihi och Kahl är redo att bära försvaret, samtidigt som Pär Karlsson definitivt haft sina bästa dagar. Tror AIK blir en negativ överraskning.
Halmstad – Har tillräckligt mycket Allsvensk rutin och styrka för att kunna hålla sig kvar med en del marginal. Vilket jag förvisso trodde senast laget var uppe i Allsvenskan också…
Degerfors – Har fått behålla mycket av sin trupp, och Sargon Abraham tycks trivas betydligt bättre i Degerfors än han gjorde i Blåvitt. Lär ändå få det svårt över en hel säsong, samtidigt som jag tror andra lag kommer få de ännu svårare.
Mjällby – Överraskade stort 2020, men återigen. Tror det hade mycket med hur säsongen blev att göra, och femteplatsen reflekterade inte alls hur bra laget var. Nu är motståndarna bättre förberedda och det kommer slå hårt.
Sirius – Har varit uppe i Allsvenskan några år nu, och riskerar att hamna i den där farliga bekväma positionen där de ser sig som ett Allsvenskt lag, och missar att kvalitet lämnat truppen. Såg riktigt svaga ut mot Blåvitt.
Varberg – Överraskade under våren 2020, men föll som en stan i tabellen mot hösten. Tog några skrällsegrar de sista omgångarna och undvek på så sätt bottenstriden, men har sedan dess tappat sina bästa spelare. Får nog svårt att upprepa förra årets framgång.
Östersund – Hör inte hemma i Allsvenskan. Punkt.
