Hammarby - Malmö FF2 - 1
Nionde raka utan seger på Tele 2- Matchrapport från Hammarby borta
Återigen var det dags för strid på Tele2 arena. Mellan Malmö Fotbollsförening och Hammarby IF AB. Mellan klubben Zlatan kom från och klubben Zlatan hamnade i. Mellan plast och gräs. Mellan Malmö och Stockholm. Hammarby vann slaget, kriget återstår att se.
Inför matchen visade det sig att Malmö skulle få ett ypperligt läge att rycka ifrån ett formsvagt Djurgården som förlorade borta mot Sirius och därmed kunna gå till landslagsuppehåll med vind i seglen och helt och hållet glada miner i Malmölägret. Den chansen tog man inte.
Första halvlek inleddes mycket intensivt, minst sagt. Den första minuten la MFF en enorm press som kanske borde ha lett till ett mål, det gjorde den inte. Tyvärr accepterade inte Hammarby principen att laget som för matchen också ska få göra första målet när Ludwigsson gjorde 1-0 till hemmalaget efter bara 2 minuters spel. Malmö låter sig dock inte slås ner av att man släpper in ett mål efter 2 minuter, det är sånt som andra lag gör. Vi har Antonio Colak, han kvitterar (typ), det är sånt som han gör. Efter det fortsätter Malmö skapa trots glidig plastmatta.
Vår vän Veljko slår sin gubbe, skjuter och passar som om hans liv hängde på det och den offensiva kvartetten med AC, Goalak, Abubakari och Veljko pressar ofta ner Hammarby djupt. Hammarby skapar visserligen också litegrann men inget som gör att hjärtat hamnar i halsgropen.
Andra halvlek började som den andra slutade. Malmö pressade på och Hammarby föll tillbaka. Med drygt 20 minuter kvar av matchen valde Hammarby återigen att ta ledningen trots spelmässigt underläge. Fruktansvärt tråkigt. Malmö svarade återigen med att pressa på och målchanserna avlöste varandra. Den här gången utan utdelning. Malmö stod för dubbelt så många skott, både på och utanför mål, dock för hälften så många i.
Det har varit någon match för mycket den här säsongen där man spelat bra men det varit lite för mycket stolpe ut, tyvärr kan det vara det som är skillnaden mellan ett 22:a SM-guld och ett stort eller litet silver. Det är verkligen inte så att jag tror att Malmö har tappat guldjakten, absolut inte. Det är nu som Malmö kan börja fokusera helt på allsvenskan, någon omgång till iallafall. Man spelar fortfarande bättre än sina motståndare och det bådar ändå långsiktigt gott. Dock har Jo Inge Berget en poäng när han efter matchen pekar på att det känns som att det är lite väl ofta som han behövt stå och säga att ”vi spelar bra men får inte med oss de tre poängen”.
Som vanligt när Malmö inte tar tre poäng blir skillnaden mellan det övriga allsvenska toppskiktet och Malmö markant. Det är lika stort för stockholmarna att slå Malmö som det var för oss att slå Sjaktar, Celtic och Rangers.
För mig som var på plats blev också motståndarnas hat mot Anders Christiansen extra påtagligt. Varje aktion han stod för bemöttes med busvisslingar och burop. Lite uppfriskande att en spelare kan ha den effekten. På motståndarnas fans alltså. Det är lätt att man glömmer bort AC. Bland alla nya offensiva stjärnor som Colak och Birmancevic försvinner fokus lite från vår danska lagkapten. Kanske för att vi ser honom som en självklarhet och när så vana med hans prestationer.
På presskonferansen efter matchen inledde Jon Dahl med att beskriva matchen från sin vinkel. Han var ändå relativt nöjd med lagets insats trots förlust. Han nämnde att vi skapade många chanser men att det inte gav resultat, mycket på grund av att målvakten i Hammarbys mål stod för ”the match of his career”. Något som motståndartränaren inte direkt sa emot när han fick frågan. Malmös egen målvakt Diawara startade sin första allsvenska match för Malmö FF och Jon Dahl var precis som jag själv nöjd med hans insats. Thomasson tryckte på att det alltid är svårt att komma in i ett nytt lag, speciellt när man kommer till en större klubb som Malmö FF. Dock ansåg han att Diawara skötte det mycket bra.
Nu säger vi lycka till till våra spelare med landslagsuppdrag och hoppas på att de kommer hem igen om ett par veckor med fart i benen och vind i seglen. Malmö lyckades inte vinna på Tele2 arena nu heller. Trots det är Malmö störst bäst och vackrast. Vi har det här.
