Norrköping-Gefle: Janne A hade rätt, Pelle O hade modet

I en Geflesupporters ögon tycktes första halvleken precis som vilken bortamatch som helst sedan 2005: Som en hopplös uppgift från minut ett. Gefle verkade befinna sig i ett kollektivt mentalt underläge hela halvleken. Våra två toppforwards jagade och jagade, men fick ut väldigt lite. Mycket beroende på att mittfältet låg så lågt att Mikael Dahlberg och Jakob Orlov tvingades vara såväl bollmottagare som djupledsspringare. Och stundtals var Geflespelet en orgie i tekniska fel. Mottagningar flög bort från foten, skott och inlägg drog iväg över och bakom målet.

 

Helt följdriktigt kom Norrköpings 1-0 i den 19:e minuten. Det är sällan man som Gefleit rycks med och uppskattar mål i baken, men detta mål var snyggt. Bollen gick som på ett snöre mellan Bobbie Friberg da Cruz, Shpetim Hasani, Imad Khalili och Christopher Telo. Man väggade sig fram mellan stillastående Geflespelare och slutligen hittade bollen fram till Telo som slunkit in mellan Olof Mård och Jens Portin (där skulle Mård eller Portin ha följt med Telo). Ensam med Mattias Hugosson i behaglig högervinkel hade Telo hur många val som helst. Det blev en markare till vänster om Hugosson.

 

Efter 1-0 tog hemmalaget över halvleken. Och hade inte Khalili trott sig vara offside när han kom fri med Hugosson är det frågan om han skjutit rakt på. Till och med i kommentarerna efter matchen var Khalili säker på att han varit offside.

 

Men Gefle modell 2011 är inte som Gefle förr om åren. Kanske mycket för att laget har karaktärsspelare i massor och kanske för att Pelle Olsson är djärvare än tidigare.

 

Till andra halvlek flyttade Olsson in Jonas Lantto i en offensiv position på det centrala mittfältet vilket gjorde att laget från att börja uppspelen via kanterna nu oftast startade anfallen i mitten. Här var ytorna större. Och när mittfältet var erövrat kunde ytorna på kanterna nås lättare. Detta satte helt klart myror i huvudet på Janne Andersson, som till dess avväpnat bortalaget genom att ligga tätt på Gefles två forwards och stänga igen kanterna.

 

En annan faktor som nog gör att Gefle så sällan förlorar i år (det är bara fyra lag som har förlorat färre matcher) är att laget bara kör på. Orlov och Dahlberg till exempel bara nöter och nöter, och till slut kommer chanserna. Som när Orlov i den 61:a minuten sprang på vad som först såg ut att vara en alldeles för lång utspark av Hugosson. Orlovs aktion stressade inbytte mittbacken Anders Whass så till den grad att han kände att han behövde nicka bollen bakåt till egen målvakt. Men nicken fick för mycket höjd och bollen tappade tempo. Orlov smet förbi Whass och Whass tog livtag om Geflespelaren och drog ner honom. Självklar straff. Och Daniel Theorin sköt straffen till vänster om en bortfintad Niklas Westberg i IFK-målet.

 

Whass blev utvisad och Gefle bytte in offensiva spelare (jag sa ju att det är ett nytt Gefle i år). Hemmalaget hade onekligen några lägen under matchens sista tredjedel, även om Gefles var vassare. Vi minns särskilt Mikael Dahlbergs nick i slutminuterna. Från nära håll knoppade han bollen lågt mot närmsta stolpen och Westberg räddade. Hade bollen gått mot bortre stolpen hade den gått i mål.

 

Men summa summarum, en gedigen andra halvlek av Gefle, som efter 1-1 var modiga igen. Det var skönt att se. Men, som sagt, Norrköping var det bättre laget i de första sextio. Framför allt var man mer kreativa och oberäkneliga. Med det spel, både offensivt och defensivt, som östgötarna visat i de senaste matcherna räddar man kontraktet med råge. Att Anders Wikström bytte redan i den första halvleken och att Gunnar Heidar Torvaldsson var på Island gör prestationen mot Gefle ännu starkare.

 

Det som Norrköping måste jobba med till nästa säsong är att få in fler karaktärer i laget. Det säger sig självt att ett lag som åker på en utvisning i flera hemmamatcher har ett systemfel någonstans. Astrit Ajdarevic är ett fotbollsgeni, men alldeles för humörbetonad och ojämn. Friberg da Cruz är ibland rentav omdömeslös. I detta sammanhang känns inte värvningen av James Frempong som ett steg i rätt riktning.

Det som Gefle måste jobba med är att hitta fler alternativ på det centrala mittfältet. Marcus Hansson jobbar enormt och vågar mer och mer för varje match, ändå känns han inte riktigt som en färdig allsvensk startspelare. Zakaria Abdullai visade mot Norrköping att han är för ojämn. När Chibsah gjorde entré lyfte hela Gefle. Varför inte fortsätta med Lantto som släpande forward framför Chibsah och lämna kanterna till Jonathan Hellström (utmärkt inhopp) och Daniel Bernhardsson (alternativt Simon Lundevall)?

Mikael Dahlberg gjorde inget mål denna gång. Ändå måste hans enorma arbetsinsats lyftas fram (Orlov är nämnd). I första halvleken kändes det dessutom som om Dahlberg var vår ende spelare som vågade hålla i boll, vågade lugna ner, vågade slå den djärva passningen. Hugosson får inte heller glömmas bort. Han höll Gefle kvar i matchen med ett par helt avgörande räddningar.

 

Det fanns några snackisar efteråt:

- Vad hade hänt om inte Hasani nickat i ribban strax före Gefles straffspark?

Antagligen hade Norrköping vunnit matchen. Men man vet aldrig, för detta är fotboll. Vad hade hänt om Jonas Lantto gjort 1-0 i hemmamatchen mot AIK efter sju minuter? Hade förlustsviten aldrig påbörjats då?

 

- Borde verkligen Anders Whass ha fått rött kort för sitt famntag på Jakob Orlov?

Först var jag tveksam. Men efter att ha sett det hela i repris ett tjugotal gånger tycker jag att domaren gör rätt. Bollens bana är långsam och studsen är lurig. Om målvakten tajmar illa så hinner Orlov upp bollen. Och då är det målchansutvisning.

 

- Varför spelade Jonas Lantto central mittfältare helt plötsligt i andra halvlek?

För att Norrköping lämnade stora delar av ytan framför sina mittbackar omarkerad. Och för att Pelle menade att hans lag inte utnyttjade planens fulla storlek, att man inte hittade vinklarna i uppspelen (plus förresten till Pelle som vågade byta ut en mittfältare och sätta in Dragan Kapcevic under de sista tio, och alltså köra med TRE forwards).

 

- Hur ska Norrköping klara sig i matchen mot Häcken utan Gunnar Heidar Thorvaldsson och Astrit Ajdarevic?

Alldeles utmärkt.

 

HANS CARSTENSEN