Jakten på Allsvenskan, dag 108 - Nedräkningen: IFK Norrköping

12 SM-guld, 6 cuptitlar, 69 säsonger i Allsvenskan, 4:a i Allsvenska maratontabellen. Ett utav Sveriges mest meriterade genom tiderna gör sitt fjärde år i Superettan. I sista delen av vår nedräkning tar sig PVH en titt på lagets chanser att nå svensk fotbolls finrum.

Säg 2:e november 2002 och Idrottsparken i Sundsvall och de allra flesta IFK -supportrar får ett bittert uttryck i  sina ansikten. Dagen då klubben för andra gången  i  dess 109-åriga historia trillade ur Allsvenskan kommer ständigt att minnas med avsmak för IFK Norrköpings fans.
Direkt efter degraderingen proklamerade klubben att man skulle tillbaka redan året efter. Återtåget rullade igång men spårade ur betänkligt. IFK Norrköping var en förening i kraftig gungning, inte bara sportsligt. Tränare kom och gick, styrelsen fungerade inte som den skulle och resultaten på planen uteblev.

I år, 2006, är man en klubb på uppgång igen. Inför denna säsongen har man värvat stabila namn, spelare med allsvenska meriter, rutin och ålder på sin sida. Undantaget målvakten Nuredin Bakievski och lånet från Hammarby, Haris Laitinen, är det uteslutande spelare i  27-28 årsåldern som tillkommit i truppen. Klubbdirektören Michael Andersson gick tidigt ut och sade att han ville ha truppen klar till årsskiftet 2005/2006 och det lyckades man i det närmaste med. Sedan försäsongsträningen kommit igång har bara norrmannen Eirik Dybendal från BK Häcken tillkommit och det har gjort att man fått bygga laget i lugn och ro, trots att man faktiskt värvat hela 8 spelare till A-truppen.

Under försäsongen har det talats mycket om försvarsspelet och dess stabilitet. Nye tränaren Mats Jingblad är känd för att bygga sina lag bakifrån backlinjen och har så även gjort i IFK Norrköping. Thomas Magnusson och Kristoffer Arvhage har värvats från Höllviken respektive förra årets seriesegrare i Superettan, AIK och har bägge tagit en plats i den startelva som Jingblad presenterar till kvällens seriepremiär mot Assyriska, i Södertälje. Magnusson har dessutom 1 A-landskamp på kontot och har imponerat under vintern med sitt fysiska spel. Arvhage är den enda spelare som på försäsongen spelat samtliga matcher från start, till höger i backlinjen, och har visat bra form hittills. Efter att ha börjat lite trevande, och till och med fått spela högermittfältare när Haris Laitinen gick sönder i första matchen mot Väsby United (0-0) har han spelat upp sig och visat att han ska spela.

Vid sidan av dessa herrar har Richard Spong övertygat väldeliga. Han har bildat mittbackspar med både Magnusson och Anders Whass under försäsongen och i just Spong kan vi se en vardande storback utvecklas. I mina ögon är han bästa försvarsspelaren i truppen i dagsläget.
Han överglänser alltså till och med de senaste årens suverän, lagkaptenen Mikael Roth, som till årets säsong flyttats ut till vänsterbackspositionen. En roll han tidigare inte övertygat i, Micke verkar ha fått en nytändning sedan han bestämde sig för att stanna i föreningen och har stundtals varit riktigt bra i vinter, särskilt mot finska laget FC Inter (1-1), där han for fram som tåget på sin vänsterkant.

Om försvarsspelet känns stabilt känns mittfältet extremt starkt. Förutom redan nämnda Haris Laitinen och Eirik Dybendal har man värvat David Nordbeck från nedflyttade Assyriska. En tuff, fysisk spelare med pondus och ledaregenskaper, något som saknades förra året. Under försäsongen har han mestadels spelat centralt med "veteranen" Patrik Jönsson, som efter ett par säsongen som vänsterback tagit klivet tillbaka till det cenrala mittfältet. Ett fysiskt starkt mittfält, som dock saknar kreativitet. Den finns i desto större portion hos Pierre Gallo, som efter 9 månaders skadefrånvaro återkommit nu under försäsongen. Kan han komma i samma form han hade hösten 2004, när han i debuten slog 4 målgivande passningar mot Gefle IF hemma på Idrottsparken, kommer laget att bli svårstoppat.

För på topp finns som bekant förra årets skyttekung i Superettan, Bruno Santos. Till den här säsongen  har han fått sällskap av landsmannen Diogo Oliveira, tidigare bl.a. i Kalmar FF. Bruno har gått småskadad den senaste månaden och hans premiärstart är högst osäker. På topp i kvällens match mot Assyriska lär vi nog istället får se Diogo och hårdföre islänningen Stefan Thordarson, en kille man aldrig ser vika ned sig. "Thordar" kan dessutom spela på mittfältet, för att ytterligare öka fysiken där om nu det skulle behövas.

I sparkapital har  man Patrik Svensson, knäopererad vid jul och nyligen återkommen i laget, nämnda Haris Laitinen som bröt ett mellanfotsben i IFK-debuten och intressante anfallaren Bennard Yao Kumordzi, som faktiskt slutade på delad första plats med Diogo i den interna skytteligan på försäsongen med sina 4 mål, trots relativt lite speltid.

Parkens Vita Hjältar tror i år starkt på klubben i redaktionens hjärtan. Inte bara för att vi just är IFK-supportrar, utan för att truppen är mycket stark på pappret. Bredden på mittfältet finns inte att hitta hos något annat lag i serien och försvaret ser mycket stabilt ut, med nye målvakten Magnus Jonsson som sista utpost. Det enda frågetecknet som finns är det offensiva spelet. Bruno Santos har gått skadad, mittfältskreatören Pierre Gallo förut och vi är inte riktigt säkra på vart vi har Diogo än. En liten risk finns att det kreativa spelet på mitten saknas för mycket och att anfallsspelet blir lidande.

Med den trupp och organisation man har är det dock inget snack: IFK Norrköping spelar Allsvenskt 2007!


                Så slutar Superettan 2006 - enligt PVH:   

0 kommentarer

Magnus Cadelin - Åberg 2006-04-18 08:00:00