Jakten på Allvenskan, dag 129
Omdisponeringar i det tänkta programmet
Egentligen skulle det funnits en rapport här från presskonferensen efter gårdagens match mot Mjällby AIF, men den får nog vänta en dag till. Känslan när jag kom hem var helt tom. Jag kunde inte förmå mig att gå in direkt, när jag kom hem utan tog ett varv på tomten i stället. Kollade in lite vad frugan gjort på sin lediga dag, drog i mig lite av kvällsluften, för att om möjligt få lite friskt syre till hjärta och hjärna. Funderade över var de där spelarna, som spelade med så stort självförtroende på försäsongen tagit vägen.
Vi kör på i alla fall!
Jag kan redan nu säga att jag bokat in att köra den här artikelserien, som från början var tänkt att gå i max 294 dagar, för ytterliggare 365 dagar. Som läget ser ut nu, så finns det inget som talar för att målet kommer att nås i år. Det kommer att bli en jobbig tid, men jag är inte rädd för extrajobb och jag hoppas övriga redaktionsmedlemmar inte heller är det. Vi ska i alla fall göra vårt jobb, för någon gång ska det här förbannade laget, som man älskar så, upp i Allsvenskan igen! För att fylla ut de mörka höst- och vinterdagarna som kommer, så är ni hjärtligt välkomna med bidrag, i form av egna krönikor eller tankar, till redaktionen i november-december.
Bennard behållningen i första halvlek
I den första halvleken fanns det bara en spelare som rakryggad kunde gå ut till halvtidsvila och det var Bennard. Han stod för allt det konstruktiva som IFK hade i den första halvleken. Det var bara målet som fattades för honom. Magnus Jonsson i målet gjorde väl också en godkänd insats, men inte mer. Målet kunde han inte göra mycket på, en riktig pärla från Marcus Ekenberg upp i nättaket. Övriga spelare såg stressade och nervösa ut. Något som Mjällby inte var sena att utnyttja. Man satte hård press på IFK-spelarna över hela planen och stressade på så sätt till sig bollen ganska enkelt. Det var bara Bennard som inte verkade vara påverkad av stress eller nervositet. Redan efter 20-talet sekunder höll han sig påpassligt framme och var så när på väg att ge IFK en mycket tidig ledning. Längre in i halvleken, så höll han starkt ifrån sig två-tre Mjällbyspelare nere vid hörnflaggan och lyckades ta sig runt och fick till ett inlägg. Han hade en nickskarv i straffområdet, som Santos inte var vaken på, så det rann ut i sanden.
Whass lysande
I den andra halvleken kom Laitinen och Whass in och IFK fick till ett bättre spel. Anders Whass, som jag personligen hade hoppats skulle spelat från start, gav stadga åt det tidigare ihåliga IFK-försvaret. Han tog djup och låg på rätt sida om sin spelare. Tyvärr lite slarvig i passningsspelet ibland, men det var han sannerligen inte ensam om i IFK denna kväll. En fullständigt lysande insats stod han för, när han i kamp med en Mjällbyspelare, jagand en boll ner mot kortlinjen. Whass snodde bollen precis på linjen, vände ut mot långsidan, drev uppåt och startade på så sätt ett snabb IFK-anfall.
Laitinen bidrog också till ett bättre IFK-spel, när han kom in. Dessa båda herrar måste bara spela från start mot Degerfors på fredag kväll.
Om jag fick bestämma, skulle jag formera laget så här:
Jonsson
Arvhage - Magnusson - Whass - Roth
Laitinen - Jönsson - Dybendal - Thordarson
Santos - Bennard
Till sist kan mina känslor för IFK Norrköping nu, bäst beskrivas med en fras ur en av Robban Brobergs låtar:
"Jag älskar dig, ditt helvete!"
