Jakten på Allsvenskan, dag 222
Reflektioner över gårdagsmatchen
Det var ingen höjdarmatch att titta på igår, när IFK "bara" fick oavgjort mot J Södra. Det vi fick se var ett segt och dåligt spelande lag. Vad det beror på vet de bara själva.
Reaktionerna från Mats Jingblad, var förståeliga, när han efter matchen konstaterade att: "Vi var så passiva. Det kändes som att det var Jönköping som hade den bättre inställningen. Det är inget lag som skall slå oss på inställningen.
Jag var förbannad på det. Vi var stillastående och lät Jönköping ta initiativet i många en-mot-en-situationer."
Att IFK tappar poäng på bortaplan må vara hänt, men just nu behöver man vinna matcher likt den igår. Man har tappat alldeles för många poäng på hemmaplan och behöver alltså kompensera detta, genom att plocka treor på bortaplan.
Ten Years After?
Jag tror fortfarande att IFK har en stor chans till avancemang i höst, så pass bra är man. Att som vissa supportrar redan nu säga att det är kört, köper jag inte.
Jag undrar också ibland, om en del "tyckare" fortfarande inte förstått att IFK idag inte är jämförbart med IFK för 10-15 år sedan.
Snack som: "så länge majoriteten härinne är nöjda med tursamma poäng mot skitlag man ska förnedra 7 dagar i veckan.", visar att man inte riktigt hängt med i svängarna de senaste åren.
Många lag i Superettan har också blivit mer organiserade och defensivt drivna än vad de var för 10-15 år sedan, då det fanns två div. 1 serier under Allsvenskan. Då kunde IFK "förnedra" dessa lag 7 dagar i veckan.
IFK håller på att bygga upp ett lag som spelmässigt ska kunna ta sig tillbaka där man hör hemma.
Vi är många supportrar som förstått det, men några lever tyvärr kvar i mitten på 90-talet fortfarande. Till er säger jag bara: VAKNA!
Avslutningsvis vill jag gratulera lillebror Åtvidaberg, som skrällde rejält ikväll, när man nådde 3-3 i bortamatchen mot Brann. Superettan är visst bättre än Allsvenskan!
