Jakten på Allsvenskan, dag 263 - KRÖNIKA: Sveriges sämsta yrkeskår
Den svenska elitdomarnivån är skrämmande dålig: "I England blev jag nästan aldrig varnad. Det är viss skillnad på domarnivån", kommenterade Stefan Thordarson efter sin 9:e varning för säsongen.
Jag minns det fortfarande glasklart. Tilläggstid, Djurgården anfaller längs vänsterkanten och kommer till en inläggssituation. Bollen slås in mot straffområdet. "Salle" Östlunds känner att bollen är på väg mot hans högra arm och försöker dra undan den så mycket han kan. Med underarmen nästan bakom ryggen träffar bollen överarmen, som befinner sig tätt intill kroppen. Domare Anders Frisk blåser, mot all sans och rimlighet, straff för gästerna och sedermera svenska mästarna Djurgården. I den 94:e matchminuten slår Kim Källström in bollen i mål från 11 meter bakom Balasz Raboczki och matchen är avgjord.
Det är situationen som klarast lyser i mitt minne, avseende den usla svenska domarkåren.
Säsongen 2002 ramlade IFK Norrköping som bekant ur svensk fotbolls finrum och om man frågar personer som såg laget den säsongen och ber dem plocka ut en sak som var direkt avgörande för degraderingen, pekar många ut Mikael "Blomma" Blombergs schabbel med bollen mot Örebro på hemmaplan på senhösten. Situationen som gav ÖSK kvitteringen och som sparkade IFK Norrköping ur allsvenskan sitter kvar på de flesta hornhinnor i staden.
Men faktum är att om Frisk gjort en nykter bedömning av straffsituationen mot Djurgården tidigare under säsongen, hade Kamraterna haft ännu en poäng - och sluppit degradering.
Ja, självklart blir resonemanget ytterst hypotetiskt. Men ändå.
Anders Frisk ansågs av många, även undertecknad, vara en av världens bästa domare så länge han höll på. Men det gällde bara internationellt. Hemma i Sverige var han ofta ute och cyklade, liksom de allra flesta av hans kollegor är väldigt ofta.
Fråga Hammarby.
Färskt i minne bär jag IFK Norrköpings match mot Degerfors härom veckan och framför allt en situation, där domare Michael Lerjéus, Skövde - för övrigt välkänd för att visa ut en IFK:are så fort minsta möjlighet finns - valde att ge Mikael Roth gult kort för filmning i en situation där det solklart ska blåsas för straff. Jag antar att Lerjéus sett situationen i efterhand (matchen TV-sändes) och insett sitt misstag.
För den som missat det är det inte tillåtet av försvarande spelare att fälla ut in arm, likt en bom, i halshöjd på en motståndare. Sker sådant ute på planen är det frispark direkt, kanske till och med varning för tilltaget. Sker det i straffområdet är det 40% chans att försvararen får frispark och anfallaren varning för filmnig, 40% chans att det inte blir någonting, 10% chans att assisterande domaren går in och dömer straff - och 10% att huvuddomaren blåser 11-metersspark direkt.
Senare i matchen fällde även Abder Kabous ut en "bom" och hindrade Thomas Magnussons frisparkskanon från att gå i mål - utan åtgärd.
Det finns hur många liknande situationer att berätta om som helst - och då har jag ändå bara sett IFK Norrköpings alla matcher i år...
För att ta några korta exempel på märkliga domslut:
- Andreas Yngvesson, Landskrona BoIS, hindrar en boll på väg in i mål med handen utan åtgärd. (IFK Norrköping - Landskrona BoIS, 3-3)
- Haris Laitinens utvisning i senaste matchen mot Åtvidaberg. Andra varning efter att spelarna hakat i varandra efter en tät situation.
- Stefan Thordarson har fått 9 gula kort, varav säkert hälften av dem är felaktiga. Antalet varningar motståndarförsvarare fått för fula tilltag på Stefan går att räkna på en hand.
Så gott som dagligen läser jag artiklar från andra redaktioner här på SvenskaFans.com som innehåller liknande situationer för deras lag. Flera spelare jag talat med, från flera lag, tycker att domarnivån är "katastrofal" i Superettan. Och för att förtydliga det hela kan jag ju berätta att Superettan är Sveriges näst högsta division, klassad som elitnivå. Något så viktigt som en hög klass på domare även i den serien borde vara elementärt, inte minst för svensk fotbollsutveckling.
Som Stefan Thordarson sa efter derbyt mot Åtvidabergs FF i måndags: "I England blev jag nästan aldrig varnad. Det är viss skillnad på domarnivån."
Återigen: "Thordar" har fått syna kortet inte mindre än 9 gånger säsongen 2006. Dessutom har han blivit utvisad en gång.
I de större medierna har det för bara några veckor sedan varit ett jäkla hallå om att Hammarby haft mindre tur med domare. Bortdömda mål 2 matcher i rad och detta ovanpå att man blivit fråntagna 3 poäng efter skandalderby härom månaden. Rätt eller fel, det kan diskuteras (de bortdömda målen, alltså), jag uttalar mig inte eftersom jag inte sett situationerna i fråga.
Men bara det att media tar upp det så stort måste ju tyda på att det varit tveksamma domslut som tagits.
Elitserien i ishockey har rensat ut halvmesyrer i den randiga tröjan och ersatt dem med fullblodsproffs. Kanske dags att fotbollen gör likadant?
