Jakten på Allsvenskan, dag 328 - Gästkrönika
Idag berätter en exilsupporter hur det känns.
"Det viktiga för mig är att kärleken till mitt IFK Norrköping fortfarande spirar"
Att följa sitt lag på distans, kan vara både frustrerande och spännande. Det vet man av egen erfarenhet, de gånger man inte varit på plats när IFK spelat. En som ofta följer sitt lag från distans är Mia Frisk. boende i småländska Tenhult. Mia är en 37-årig trebarnsmor, som följer IFK i vått och torrt. Dock inte alltid på plats. Hon har en egen blogg, där hon bl.a. skriver om IFK. Ni kan läsa den på länken här bredvid.
Jag vet inte själv när eller hur min kärlek till IFK Norrköping föddes. Ja, inte kom den från mina föräldrar i alla fall. De är helt ointresserade av sport. Kanske var det när jag som liten fotbollstjej i början av 80-talet, tillsammans med ungdomslagen i Sonstorps IK, åkte till Parken för att se IFK Norrköping spela. Det spelar ingen roll egentligen, för det viktiga för mig är att kärleken till mitt IFK Norrköping fortfarande spirar.
Att leva med kärleken till ett lag är inte alltid så lätt. Speciellt inte när laget harvar år efter år i Superettan. De här åren har varit en prövningens tid. Hopp och glädje blandas med förtvivlan och ilska. Som väl är har jag förmånen att vara gift med en man som också delar mina känslor för IFK Norrköping. Han förstår såväl glädjen, när det går bra, som deppigheten när det går dåligt. Törs inte ens tänka på hur det skulle vara att vara gift med en man som inte gillade fotboll och IFK Norrköping. Maken är dock mer pessimist (realist skulle han nog själv säga) och jag optimist när matchdag vankas. För mig finns bara hoppet om ännu en ny seger. När det trots allt blir förlust blir dalen desto djupare. Vet inte om det är så hälsosamt att följa ett lag med dessa mentala upp- och nedgångar. Men för mig som hängiven supporter finns det inget annat alternativ.
Att vara en trogen supporter får också konsekvenser på arbetet. Sammanträden planeras utifrån lagets matchprogram. Vem kan vara fokuserad på ett sammanträde samtidigt som ens lag spelar match? Om krockar ändå uppstår får maken eller vänner sms:a resultat. Det är en pina att sitta i total okunskap om hur det går i matchen. Mina arbetskollegor och vänner har börjat följa IFK Norrköpings resultat för att veta vilket humör jag kommer att vara på ”dagen efter”. Och visst får man pikar. Men det får man ta.
Försöker att se så många matcher som möjlig live, men eftersom det är 17 mil till Parken går det inte alltid att vara på plats på Östra. Alternativet om matchen inte sänds på TV är att följa den via nätet. Att följa en match på det sättet är självplågeri. Man har ju ingen aning om hur matchen egentligen ser ut. Inte heller i vilket läge frisparkar slås. Direktrapporteringen på nättidningarna i Norrköping är ju sådär. Vet inte om jag ens vill kalla det direktrapportering. För övrigt finns det en del att önska kring dessa tidningars bevakning av IFK Norrköping.
I dagens lag är Thordarson min favorit. En kämpe som alltid ger allt. Som forcerar in bollarna i mål. Inte alltid så snyggt, men vad gör det när det blir mål? Att det sen gör ont för motståndarna att möta honom är inte helt fel. Jag gillar fysiska spelare som kämpar och sliter. Det är därför Blomberg har en given plats i mitt hjärta. Jag vill gärna se honom i den vita tröjan igen. Om jag skulle få önska en hemvändare så vore det Salle. Han spelar på gränsen och är också en kämpe av stora mått. För närvarande nöter han bänken i Southampton och skulle behöva en nystart. Varför inte i klubben som skolade om honom till högerback?
Judarna har ett talesätt där man säger ”Nästa år i Jerusalem”. Jag börjar låta likadant – ”Nästa år i Allsvenskan”. Ser fram emot att gå på fest i Värmekyrkan nästa höst. För visst går vi väl upp nästa säsong?
