Jakten på Allsvenskan, dag 329
Göran tycker till om Silly
Det är ingen överdrift att kalla årets Silly Season för tråkig. Jämfört med tidigare år, så behöver/ska inte IFK skaffa många ny spelare. Två-tre spelare är det som nämnt från IFK:s sida, resten fylls på från ungdomshåll.
Självklart blir då Silly Season tråkig och om man då, som jag, tycker att SS är en tråkig företeelse i sig, så blir det ju dubbelt tråkig.
Sedan finns det de, som bara älskar Silly Season. Då blommar de ut ordentligt och spekulerar hej vilt. Det ena förslaget efter det andra ramlar in, realistiskt eller inte, spelar ingen roll. Några anser sig ha bättre koll än andra och säger tvärsäkert att den spelaren kommer eller kommer inte. I år har det varit lite tråkigt för dem också, då en av de tre spelarna som ska värvas, redan är klar. Att den spelaren var mer eller mindre klar redan i somras, höjde ju inte förväntningarna direkt. Nu återstår bara två spelare att spekulera om och inget verkar hända.
Jo, Micke Blomberg kommer att lämna besked om en vecka. Blir det JA där, så återstår alltså bara en spelare som ska värvas. Förslagen ramlar in och gärna så fort någon selare i ett annat lag blir ledig eller säger sig vilja flytta.
Vi har också de som klagar på allt. Det ska bytas klubbdirektör, tränare, styrelse m.m. En del av dem som klagar, dyker bara upp för att klaga. De har aldrig något positivt att skriva om. Det märkliga är att de inte har några förslag på nya namn eller vad som ska göras. De bara klagar. Under säsongen, när spelet pågår som bäst, dyker de bara upp om IFK tappar poäng. Man ser dem aldrig och då menar jag aldrig, när IFK vinner. Vad som driver dem, har jag aldrig förstått och kommer förmodligen aldrig att förstå. Varför de kallar sig supportrar till IFK för finns ingen förklaring på. För om de verkligen var sanna supportrar, så skulle de väl glädjas de gånger som IFK vinner? Snacket om att man inte kan glädjas så länge IFK spelar i SE, håller inte. För att ta sig upp från SE, krävs det ju att IFK vinner tillräckligt många matcher och en stor hjälp till det är glädje och positivitet.
Just det som ni nyss läste, är enligt dem en dödssynd och kallas för tokoptimism eller dyl. Själva säger de ofta:
"Jag är inte pessimist, jag är realist"
Varför är en realist alltid pessimistisk inställd? Vad har de för enskild rätt att kalla sig för realist, som vi tänkande i positiva banor inte har? Har du ett realistiskt (!) svar på den frågan, maila gärna in den till mig.
Till sist konstaterar jag, som hellre ser livefotboll än spekulerar om Silly Season, att det är 85 dagar kvar till första träningsmatchen
