Jakten på Allsvenskan, dag 401 - Broweus Brevlåda med klubbdirektören, del 4(4)
I den sista delen av intervjun med klubbdirektören berättar Michael bland annat om sina känslor till IFK Norrköping och varför IFK inte bör ha en brasiliansk samarbetsklubb. Dessutom är Micke medveten om de generations-
växlingsproblem som väntas uppstå i IFK inom en snar framtid.
Dags för del fyra av supporterintevjun. Har du missat de tidigare delarna så finns de på länkarna här till höger.
”Bengt”: Om Nuredin gör fiasko i serien, köper vi in en ny målvakt då under säsongen?
- Nej, det är inte utgångspunkten att vi gör det. Vi har Sasa som är en mycket lovande målvakt och har varit med på U21-läger, vilket endast fyra målvakter har varit. Sasas problem är naturligtvis att han stått bakom Wastå i Kalmar och inte fått någon erfarenhet av matchspel. Det är hans största brist egentligen. Talangen finns, men som alltid så är det så här att skulle Nurre bli skadad så är det Sasa som står. Sedan får man naturligtvis alltid utvärdera det. Men så är det alltid med alla spelare och alla situationer.
”LT”: Är det realistiskt att förvänta sig att de yngre lovande spelarna ska kunna ge konkurrens och bredd i en trupp som ska slåss i toppen av Superettan?
- Det är inte så att de ska konkurrera. Däremot är det så att de i vissa tillfällen kan få möjlighet att göra vissa inhopp. Men det är en helt annan sak.
- De ska fortsätta att utvecklas, dels genom träning med a-laget, dels genom att spela i nya U21-serien och dels så kommer några av de här – sannolikt – vara utlånade till någon av de lokala klubbarna i division 2 eller division 3. Men de kommer träna med seniorlaget regelbundet.
”Bo” tycker att Micke ska åka till Brasilien igen och scouta brassar, och även kanske ordna ett samarbetsavtal med en brasse-klubb:
- Då kan jag säga att vi har diskuterat som så att vi inte vill binda upp oss med samarbetsavtal med någon. Det har visat sig i några fall där klubbar har gjort det, att man målar in sig själv i ett hörn. Då måste man välja spelare från just den klubben. Det är inte säkert att det blir den bästa spelaren man vill ha, eller att det blir den som passar bäst in i laget, eller att det blir den bästa ekonomiska lösningen, om man ingår ett sådant avtal. Då är man begränsad i möjligheten att välja spelare.
”KS”: Med facit i hand nu när inte Bamberg och Haris är kvar, ångrar du att inte Gallo signerades?
- Nej, det är ingenting vi ångrar. Pierre deklarerade att han inte ville vara kvar. Vi kände någonstans att det viktiga är att spelarna måste brinna för att spela i IFK Norrköping. Pierre hade tidigt en möjlighet att vara kvar, men valde någonting annat. Så är det inom fotbollen – man går skilda vägar. Det blir sällan bra om antingen spelaren eller klubben kompromissar. Båda parter måste vara helt nöjda med den lösning som man kommit fram till.
”ThePro”: Vi har ingen kostnad längre för Diogo. Har man löst ut honom från kontraktet, eller hur har man gjort där?
- Man kan säga så här; vi har inte haft någon kostnad för Diogo sedan juni 2006, och kommer inte att ha det i framtiden heller.
”KS”: Känner du att det är ett misslyckande att IFK inte är i Allsvenskan? Och var det svårare än du trott att vända på skutan?
- Med facit på hand kan vi säga att vi successivt har förbättrat kvaliteten i verksamheten, både utanför seniorverksamheten och i a-truppen. Jag hade gärna gått upp 2005 eller 2006, men jag känner också att det viktigaste av allt – när vi väl går upp – är att stanna kvar i Allsvenskan.
- Trots att vi har varit nära att gå upp i några år, så känner jag att vi inte har haft samma möjligt att vara ett allsvenskt lag året efter, som om vi går upp i år. Tittar man på Öster så är det, tror jag, smärtsamt på många sätt. Man får en rätt så ordentlig baksmälla om man först går upp och sedan åker ur direkt.
- Oavsett om det tar något år extra för IFK Norrköping att gå upp, så är det viktigaste att man är redo när man väl går upp, och att man är rustade för att kunna stanna kvar och har möjlighet att genom ett antal förvärv bli ett stabilt allsvenskt fotbollslag.
”LT”: Hur ser du på potentiella generationsväxlingsproblem med tanke på den höga medelåldern bland a-lagsspelarna?
- Vi är medvetna om det. Vi har ett antal äldre spelare som är duktiga och erfarna, och vi har ett antal talanger som är väldigt unga och oerfarna och ännu inte tagit det här klivet. Svaret på frågan är; att tittar man i Superettan så är problemet att värva de så kallade 25-åringarna. De i åldern mittemellan är de spelarna som är svårast att få till Superettan. De väljer oftast, om de har möjlighet, allsvenska klubbar. Dels är de lite rädda att inte vara i skyltfönstret, dels är de lite rädda att bli kvar i Superettan. De unga spelarna är i början av sin karriär och kan till och med må bra av att starta i Superettan, och de äldre spelarna man rekryterar till sig vet oftast att det kanske är de sista säsongerna man spelar. Jag är helt säker på att när man spelar i Allsvenskan så är det lättare att få en rekrytering där man får de här spelarna som ligger mellan 23 och 27. Det är lättare att locka dem till klubben.
- Att locka spelare till IFK Norrköping känner vi inte är något problem. Många vill spela i IFK Norrköping. Men när man står i valet mellan – även om det till och med är en mindre allsvensk klubb än IFK Norrköping – så väljer man oftare att ta det allsvenska alternativet. Det är förståeligt. Det är inte så att vi kan köpa till oss spelare. Sådan ekonomi har vi inte.
”Mats”: Du har varit ganska framgångsrik i dina tidigare jobb i andra klubbar, och någonstans måste du ha dina känslor. Vad har du för känslor för IFK Norrköping?
- Jag har oerhörda känslor för IFK. I och med att jag har rätt så bred erfarenhet från elitklubbar då jag spelat i Hammarby, Göteborg, Djurgården och Malmö, och nu när jag är i IFK Norrköping.
- Dessa är ändå de flesta av de unika klubbarna i Sverige, och jag känner för alla de klubbar jag varit i. Men jag känner oerhört mycket för IFK av det skälet att det är mycket fin gammal anrik klubb. Det är fina och bra människor som jobbar i klubben. Vi har ett fotbollsklimat i Norrköping som suktar efter framgång och att man återigen ska spela i Allsvenskan. Det är stimulerande och det smittar av sig. Man trivs i IFK Norrköping – att vara en del av klubben och jobba i klubben.
* * *
Det här var den fjärde och sista delen av supporterintervjun. Undertecknad och PVH vill tacka Michael Andersson för att han ställde på upp att svara på alla frågor, och vi riktar även ett stort tack till er som bidragit med frågor. Kommentera gärna intervjun på PVH:s forum.
12 dagar kvar till första träningsmatchen.
70 dagar kvar till seriepremiären.
1556 dagar sedan degraderingen.
