Reflektioner på informationen om att IFK Norrköping nobbar Patrik Jönssons bud.
Att IFK och Patrik går skilda vägar, kom väl inte som en chock. Ändå känns det sorgligt att de inte kunnat komma överens om en lösning på kontraktsidan.
Att IFK tackar nej till Patriks motbud, med motiveringen att man inte vill riskera att köra klubbens ekonomi i botten, är helt OK tycker jag.
Ändå är det märkligt, när man kunnat läsa att Patrik tyckt att man inte legat så långt ifrån varandra i bud, samtidigt som IFK sagt att buden varit för långt från varandra. Vem har rätt och vem har fel? Kanske båda, det beror nog på vems ögon man ser med på det hela.
Det som förvånar mig lite, är Patriks uttalande på frågan:
"Blir det ett frostigt avsked nu?
- Ja, med tanke på att jag inte fått ut någon lön under de senaste två månaderna, kanske det blir så."
Antingen har Patrik blivit grundlurad eller felinformerad av sin agent. Då bör han snarast byta agent. Eller också är det ren naivitet från hans sida. Och då kan jag bara meddela, att så är verkligheten utanför hemmets trygga vrå.
Eftersom Patriks kontrakt gick ut någon gång runt den 31 oktober, så har IFK Norrköping ingen som helst anledning att betala ut någon lön till honom.
För en av anledningarna till att det skrivs kontrakt, måste väl ändå vara, att både klubben och spelaren ska veta hur länge det finns ett ekonomisk uppgörelse mellan parterna.
IFK kan ju inte bedriva någon social verksamhet, bara för att man tycker synd om någon som inte har kontrakt. Då skulle snart kön med kontraktslösa spelare, som vill ha lön, växa utanför IFK:s klubbhus.
Nu hoppas jag att det inte blir några hard feelings mellan Patrik och IFK, utan att man skiljs med ett leende på läpparna. Vem vet, Patrik kanske spelar i IFK-dressen igen, fortare än vi anar.
